På barrikaderna för handikappades rättigheter

Människa. Ge upp? Begreppet finns inte i Gunilla Sjövalls vokabulär. Hela sitt liv har hon strävat framåt – om det sedan gällt studier eller handikappades rättigheter. – Någon måste ju gå först, varför inte jag? 22.2.2008 kl. 00:00

Ge upp? Begreppet finns inte i Gunilla Sjövalls vokabulär. Hela sitt liv har hon strävat framåt – om det sedan gällt studier eller handikappades rättigheter. – Någon måste ju gå först, varför inte jag?


Gunilla Sjövall är van att kämpa för sin sak. Handikappades rättigheter är ett tema hon jobbat för i hela sitt liv.

– Jag hade en underbar barndom. Mina föräldrar ville att jag skulle få samma upplevelser som andra barn. Kanske var det därför som åren i Invalidskolan i Brunakärr blev så jobbiga för henne. Skolan var en egen värld, där eleverna behandlades som patienter och vårdades.

– Det var alldeles hemskt. En gång hade vi maskerad och jag hade tagit mammas smink för att jag ville vara fin. Resultatet blev som du kan tänka dig. Personalen reagerade med att tvätta våra ansikten med tvål och nagelborste, minns hon. Och fast det inte var något egentligt fel på undervisningen fick hon nog på fem år. Efter det sökte hon in till läroverk och kom in på ett års prövotid.

– Det var mitt livs skola! Där lärde jag mig vad äkta jämlikhet är. Ingen retade mig och jag var med överallt. När kompisarna på rasten klättrade på berget invid skolan drog de mig med i min rullstol. Och när de fick kvarsittning satt också jag kvar, skrattar hon.

Fördomar stängde dörrar

Efter gymnasiet blev Gunilla den första personen med gravt talhandikapp som ville börja studera språk. Att hon fick back tolkar hon i dag som ett fall av ren och skär fördomsfullhet, en rädsla för något som var nytt och skrämmande.

– I dag skulle det inte längre gå igenom. Speciellt efter den nya grundlagen som förbjuder diskriminering. Till slut kom mamma Hagars professor i fonetik på en lösning. Gunilla ville studera engelska, men fick nej med hänvisning till sina talsvårigheter. Den här regeln gällde enligt universitetet främmande språk, men den kunde inte tillämpas på en persons modersmål. Så efter avklarat inträdesprov blev Gunilla antagen till studier i nordisk filologi och svensk litteratur. Och även om hon mötte motgångar fick hon också uppleva positiva förändringar.

– Hela institutionen för svensk litteratur flyttades till Porthania för min skull, för där var det lättare att röra sig med rullstol, berättar hon.

Från elektrisk dörr till lagförnyelse

För att bana väg för andra handikappade i studier och samhälle var hon år 1973 med om att grunda föreningen Kynnys ry - Tröskeln r.f., där hon senare jobbade som utbildningssekreterare i sjutton år. Föreningen började som en studentförening i den andra grundaren, Kalle Könkköläs, anda.

– Han brukade säga att världen inte förändras om vi inte förändrar den. Och på den tiden var vår värld Helsingfors universitet. Vårt första mål var att få en elektrisk dörr och invalidtoaletter till universitetets huvudbyggnad. Det var de synliga trösklarna som lätt kunde åtgärdas.

Värre var det med de osynliga trösklar som ännu i början av 1970-talet bland annat innebar att handikappade utbildades till sömmerskor och tv-installatörer även om deras händer inte fungerade. Men på sikt har Tröskeln r.f. haft stor inverkan.

 – Vi kunde påverka Finlands lagstiftning. När offentliga byggnader byggs eller renoveras måste man numera ta handikappade i beaktande.

– Kalle Könkkölä satt i riksdagen när lagen om service och stöd på grund av handikapp stiftades. Med sin egen verksamhet kunde han visa vad det betydde för en människa att ha en assistent.

Det viktigaste de gjorde på 1970- och 1980-talen var enligt Gunilla att visa att ett handikapp inte är ett hinder, utan en utmaning.

– Vi visade att det är omgivningen som gör oss handikappade, inte den skada vi råkar ha.

Som exempel nämner hon sina sex år som frilansredaktör med ett eget program på Rundradion.

– Jag var troligtvis den enda redaktören i världen som inte kunde använda sin egen röst i sina program. Men med hjälp av mina utomstående ”röster” var det inget problem.

Läs mera i Kp 8/2008.

Mira Strandberg



Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21

tvivel. I små stunder eller långa decennier av tvivel finns det något tröstande i frågan ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Det finns flera tolkningar av dessa Jesus ord på korset. En av dem är att till och med Jesus tvivlade. 7.3.2024 kl. 18:23

KÖKAR. Sommarens Franciskusfest på Kökar är här snabbare än du tror – med föda för både kropp och själ. 12.3.2024 kl. 11:46

KYRKOMÖTET. Senast den 12 maj ska sjökaptenen, medieföretagaren, kommunalrådet och koranforskaren lägga axeln till och börja jobba för det nya kyrko­mötet. Vi har talat med de fyra nyvalda ombuden från Borgå stift. 4.3.2024 kl. 16:23

PERSONEN. Emma Klingenberg är aktuell med musikalen och monologen Katrina. – Min yrkesidentitet handlar mycket om kärleken till hantverket, berättelserna – och kärleken till sången. 5.3.2024 kl. 19:01

laestadianer. Rapporten som skissar på att de laestadianska fridsföreningarna skulle ta ett större avstånd till folkkyrkan får intern kritik inom rörelsen. Kyrko- och SFP-politikern Hans Snellman tar till pennan i Kyrkpressen 1.3.2024 kl. 13:37

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17

MIRAKEL. För Tiina Kumpuvuori har det varit ett mål att trots sin cp-skada kunna leva ett så normalt liv som möjligt – och att bilda familj. – Jag vill inte vara den som man tycker synd om. 2.1.2025 kl. 08:56