Trosbekännelse: Jag tror på Gud – därför väljer jag att söka andras bästa mer än mitt eget?

I kristet tänkande talar man ibland om trons Vad och trons Hur. Trons Vad är vad vi tror på: vilka dogmer och lärosatser vi anser vara viktiga, vilka definitioner av Gud och det gudomliga vi betonar och så vidare. Trons Hur är hur den här tron tar sig uttryck i praktiken: hur jag lever mitt liv, vad jag prioriterar och värdesätter, hur jag ser på livet, mina medmänskor och mig själv.
Traditionellt har kristendomen lutat väldigt tungt mot trons Vad. Exempelvis definieras skillnader mellan olika kristna grupperingar oftast utifrån vad vi tror och mer sällan utifrån hur vi lever. Till viss del kan det här kanske spåras historiskt ända tillbaka till de första århundradena. Alla våra trosbekännelser är ju egentligen helt enkelt listor på vilka dogmer och lärosatser vi omfattar, vi bekänner vilka av trons Vad vi anser vara viktiga. Det här är säkert också gott och väl, dogmer definierar vår världsbild och det är av betydelse att vi är någorlunda överens om vad vi anser vara sanning.
Jag kan ändå inte låta bli att låta tanken leka med hur vår kyrka hade sett ut om vi hade valt att luta mer på det andra benet. Om vi istället för att i första hand bekänna oss till trons Vad hade valt att lägga tyngdpunkten på trons Hur. Om vi hade sagt till varandra att det mest relevanta inte är din dopsyn eller nattvardssyn, det mest relevanta är hur du lever ditt liv och hur du möter din omvärld.
Tänk om vi i gudstjänstens trosbekännelse inte hade sammanfattat vilka dogmer vi omfattar utan istället i ett par centrala punkter listat hurudant liv vi utifrån den här tron vill försöka leva.
Tänk om vi i gudstjänstens trosbekännelse inte hade sammanfattat vilka dogmer vi omfattar utan istället i ett par centrala punkter listat hurudant liv vi utifrån den här tron vill försöka leva. Hur hade det påverkat resten av veckan ifall vi varje söndag gemensamt bekände oss till en målbild av vad vi vill bli istället för en lära vi vill omfatta?
Tänk om jag varje söndag i gudstjänsten högt läste med i något i stil med:
”Jag tror på Gud. Därför väljer jag att söka andras bästa mer än mitt eget. Därför väljer jag att möta andra med nåd på samma sätt som jag fått möta nåd. Därför väljer jag att söka de uppdrag Gud har skapat mig för.
Jag tror på Gud. Därför avstår jag från att ge igen när jag såras. Därför avstår jag från att ljuga och sprida osanna påståenden. Därför avstår jag från att fokusera mitt liv på materiellt välstånd.”
Hur hade en sån ”trosbekännelse” påverkat mitt vardagsliv? Hur hade din bekännelse sett ut? Vilka är dina Hur?