Sommaren är slut när farmor gråter

31.08.2017
INKAST. Katarina Gäddnäs torkar ögonen och sväljer klumpen i halsen.

Jag minns alltid tårarna i farmors ögon när det åter var dags för vår familj att återvända till Åland efter en hel sommar i Vasa. Vi barn var fyllda till bredden med sommar. Vi hade lekt i skogen, lekt vid stranden, haft maskeradkalas och plättkalas. Vi hade ätit rökt abborre och grillat korv, badat bastu och haft lerkrig. Vi hade plockat blåbär och svamp, skurit bastukvastar, simmat och seglat, ritat och läst otaliga böcker lånade på Brändö bibliotek. Ögonen var mättade av strand, måsar, sand och den glittrande Kråkfjärden. Kvällarna hade blivit kyligare och mörkare. Jakob hade kastat den kalla stenen i vattnet och efter kvällssimningen värmde vi oss vid brasan. Fotogenlampan tändes om kvällarna. Vi hade haft en lång härlig sommar och var redo att återvända till skola och dagis, träffa alla vanliga lekkamrater igen. Det var som det skulle.

Farmor och farfar kanske också tyckte det skulle bli skönt med lite lugn och ro och mera utrymme igen, men jag minns att hon var ledsen. Hon sade att det skulle bli så tyst att man hörde spindlarna klättra på väggarna och vi visste att vi inte skulle ses förrän om en hel evighet när det blev jullov igen.

Jag antar att det var själva övergången från sommarliv till höstliv som var jobbig för henne. Jag känner igen mig och tänker på något annat som hon ofta sade, att det är märkligt att man är alla åldrar samtidigt eller att någonstans inne i den åldrande kroppen finns en alldeles ung flicka. Som barn tyckte jag det var märkligt att min gamla farmor hade en ung flicka inom sig.

Jag ser på mitt ansikte i badrumsspegeln att ringarna under ögonen har blivit mörkare, pigmentfläckarna har blivit fler, mina händer har blivit rynkigare. När hände detta? Var jag inte just 11-åringen som hoppade från bastubryggan, eller 22-åringen som gifte sig, eller den 33-åriga nyblivna fyrabarnsmamman.

Hösten är en tid för uppbrott och avsked. Nu står jag själv med en klump i halsen när äldsta dottern packar ihop alla sina pinaler och drar iväg till studiestaden i Sverige. Har hon det bra? Hur mår hon egentligen? Kommer pengarna att räcka?

Den här hösten skall dessutom den nästäldsta dottern och barnbarnet flytta hemifrån. Det är absolut så det skall vara, men det gör inte mindre ont för det. Vi skriver långa listor, inventerar förråden, vad behöver köpas nytt? Vad hittar vi på loppisar? De flyttar inte långt bort och jag är glad över att de hittat en fin lägenhet med världens finaste hyresvärd, men tyst och tomt kommer det att bli, liksom färre legobitar, dockor, traktorer och smulor på köksgolvet. Jag torkar ögonen och sväljer klumpen i halsen och så börjar jag bläddra i höstens kurskataloger.

Katarina Gäddnäs

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29