FILM 75-åriga Yehezkel för en stillsam tillvaro med sin hustru Levana på ett servicehem i Jerusalem. När deras goda vän Max insjuknar i en obotlig sjukdom och de tvingas bevittna hans plågor bestämmer sig Yehezkel, efter att den lidande mannens hustru bönat och bett om det, för att skruva ihop en maskin som gör det möjligt för vännen att själv ta livet av sig. Så här undviker vännerna det etiska dilemma som de inte tycks hitta något svar på: Vem ska trycka på knappen?
Ryktet sprider sig och plötsligt står folk på kö för att få använda sig av Yehezkels eutanasimaskin. Men de moraliska frågorna hopar sig och det som först kändes som en strålande idé är inte lika entydigt fantastiskt när andra sidan av myntet glimtar fram.

Avskedsfesten är en underbar film, alltid mera varm än mörk, och fantastiskt underhållande i sin absurda svarta komik. Den inledande scenen, i vilken Yehezkel låtsas vara Gud när han ringer och talar med en dement släkting (och för en obetalbar konversation med denne), sätter tonen för resten av filmen. Mot vår vilja formas vi, mot vår vilja föds vi, mot vår vilja lever vi (Talmud). Ska vi inte ens få bestämma när vi dör, frågar sig regissörerna.

Det här är en film om sorgen i att åldras, om plågsam utdragen död, men också om djup vänskap och kärlek, om möten och avsked. En dag ska vi skiljas från varandra, och ständigt förlorar vi delar av oss själva.

Avskedsfesten (Mita tova, 2014)
Manus och regi: Sharon Maymon, Tal Granit