Sökandet efter den perfekta gudstjänsten är som jakten på regnbågens slut. Väl framme vid målet har skatten glidit en ur händerna. I den lutherska kyrkan förs den stora diskussionen om gudstjänsten livligt på rikssvensk mark. Teologer som Fredrik Modéus har skrivit böcker om församlingsförändring och gudstjänstliv. Citykyrkan S:ta Clara i Stockholm är ett annat populärt nav, där diakonin ställts i centrum. Hur ska mötet, gudsmötet, människomötet se ut i vår tid? Vad ska skruvas ner eller upp? Mindre liturgi och mer social gemenskap? Eller tvärtom?

Därför är det intressant att läsa den nya antologin av framstående svenska teologer i frikyrkligheten om gudstjänstsökandet i deras led. I syskonens spegel ser lutheraner ocensurerat sina styrkor och svagheter, precis som det tydligt syns i antologin hur frikyrklighet och väckelsekristendom präglats av brytningen med det lutherska. Skarpsynt påpekar Joel Halldorf: ”När den nyevangeliska väckelsen separerade från Svenska kyrkan blev den kompletterande relationen till ett underskott för båda sidor”. Betoningen av det spontana framom det färdigt skrivna ledde ibland till antipati mot strukturer och när det gick snett blev det högprioriterade gensvaret från församlingen en mätsticka.

Självkritiken löper igenom boken, men också en stolt kärlek. Det är den mogna frikyrkligheten som talar om sin kropp, dess skönhet och brister, utan att dölja eller skämmas. En gemensam nämnare i de rätt spretiga bidragen är eftersinnandet kring spänningen mellan formen, gudstjänstens grammatik, och det individcentrerade spontana mötet.

Väckelsekristenhetens gudstjänststruktur (för visst finns den också) bidrar med ännu en pusselbit för alla som ärligt söker, men kanske aldrig finner den ultimata mässan.

Söndag – gudstjänst i en ny tid
Robert Eriksson, Joel Halldorf, Åsa Molin (red.)