I sin första roman för en vuxen publik rör sig Annika Luther på välkänd mark. Luther som själv är gymnasielektor har placerat handlingen i skolmiljö och gett boken titeln Lärarrummet. Hon skriver roande om skolvärldens egenheter - om det så handlar om bänkskuddardagar och långkalsonger, oberäkneliga hörlurar vid hörförståelser eller friluftsdagar i hällregn (där alla har på sin tunna höstjacka). Med det som inte kan vara annat än konkret erfarenhet skisserar hon de olika profilerna i lärarrummet, bland andra den djupt troende religionsläraren Staffan Storbacka från Karleby och tyskläraren Tove Eriksson från Esbo som verkar ha tappat livsgnistan.

Teveserien och sjukhussåpan ER är förebild för Luthers lärarrumsskildring. Till genren hör att flera handlingar pågår parallellt, och också intrigerna i lärarrummet får vi följa med varierande intensitet. Själv hade jag gärna läst mera om biologiläraren Jenny Wasenius som kämpar med sin nya tillvaro som fostermamma efter systerns plötsliga bortgång. Något för en spinoff nästa höst kanske?

Trots den lättsamma tonen vänder Luther också kritiska blickar mot systemet, där hon anser det behövas. Vad gör man med eleven som ingen ser och finns det någon plats för sann empati i en miljö där ledordet över alla andra är korrekthet? Och vad blev det av devisen att man lär sig för livet och inte för studentskrivningen?

Jämsides med allvaret går lätthet och lust och några passager i boken är som tagna ur en sorglös romantisk komedi. Så avslutas också Lärarrummet med en smula verklighetsflykt i rosaskimrande dimissionsyra.  Och låt gå för det. Frågan ”Hur gick det sen?” sparar vi till mitten av augusti då lärarrumsdörren igen slås upp efter tio veckors paus.

Christa Mickelsson

Förlag: Schildts & Söderströms 2013