Recensioner

Sorgligt och gripande, smäktande vackert

Film
Amour
Regi: Michael Haneke.

Michael Hanekes Amour, Kärlek, har på festivalfronten gått från klarhet till klarhet och inför Oscar-galan på veckoslutet hör filmen till de stora favoriterna.
I det här fallet är det bara att hålla med. Amour är en makalös film, lika vardaglig som existentiell, lika illusionslös som varm och lyhörd.
Handlingen i filmen kretsar som bekant kring döden, den obönhörliga, men det som man tar med sig är porträttet av den livslånga kärleken som nu står inför en sista prövning.

Det handlar om Anne och George (Emmanuelle Riva och Jean-Louis Trintignant, den franske filmbjässen som efter en paus på fjorton år gör comeback), ett äldre par i Paris som lever för musiken. Och för varandra (parets dotter som gestaltas av Isabelle Huppert är sedan länge utflugen).

Med undantag för enstaka konsertbesök – Anne är den pensionerade pianoläraren – är det lugna gatan som gäller. Och vad är väl trevligare än det. I rutinerna ligger tryggheten, morgontofflorna sitter där de ska.
Men så en mindre vacker dag, vid frukosten, drabbas Anne av en smärre stroke. På det följer en misslyckad operation som gör att frun i huset blir rullstolsbunden. Inledningsvis går det an men i takt med att Annes tillstånd förvärras tilltar också de emotionella (och fysiska) påfrestningarna.

Förödmjukelserna avlöser varandra, det stumma raseriet gör intrång, men att förlita sig på anstaltsvården kommer inte på fråga. Anne vill inte, hon vägrar, och livskamraten George har gett henne sitt löfte.
Det är väl det som kallas för respekt, och i Amour finns massor av respekt. På det personliga planet, men också på det berättarmässiga planet. För trots att parets vardag blir allt ”mindre” vägrar Haneke att titta åt sidorna (merparten av filmen utspelar sig inom hemmets fyra väggar).

I stället väljer han att borra sig allt djupare; i de fårade ansiktena med de glasklara blickarna, i de små ögonblicken som förvisso tyder på ett långt och rikt liv. Sekvensen där Anne medels trallvänliga ”Sur le pont d´Avignon” återvänder till barndomens landskap är rentav hjärtskärande men inte att Michael Haneke frestas av falsk sentimentalitet.
På den punkten får regissören fint flankstöd av Jean-Louis Trintignant, som låter bli att falla in i rollen som mysig farbror med strikt borgerliga anor. I ett försök att värna om sin hustrus integritet går George till slut så långt att han låser in Anne och ger assistenterna foten.

Amour kan med fördel ses som ett inslag i debatten om åldringsvården, om människors rätt att på ålderns höst se om sitt eget hus (bildligt och bokstavligt talat). Men framför allt är detta en ömsint – och vid behov rakryggad, även brutal – skildring av ett kärleksförhållande som av förekommen anledning kommit till vägs ände.
Det är sorgligt, inte sällan smäktande vackert, men det oaktat inbjudande. Själv kommer jag att tänka på min mamma, min mormor och farmor, och det är inte alltför ofta. Tack för påminnelsen.
Krister Uggeldahl


Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54