Utsvultna på egna kungligheter och glansbildsfamiljer är finländarna ivriga att omfamna sin egen presidentprins. Det är bara att önska hans föräldrar stor vishet och benhård integritet i uppgiften att tala om för oss att det finns en stor skillnad mellan att vara en ofrivilligt offentlig eller en officiell person som hans far. Killen är först och främst ett barn, som har rätt att växa upp i fred – och folk behöver tygla sin nyfikenhet som ansvarstagande vuxna människor bör, också inför ett presidentbarn.
Bland dem som gratulerade de nyblivna föräldrarna fanns också kyrkan, med en psaltarvers om vilket underverk varje människa är. Mot bakgrund av presidentparets positiva hållning till kyrkan hittills kan man kanske räkna med att deras baby också döps så småningom. Något televiserat dopkalas för hela nationen blir det förhoppningsvis inte – med hänvisning till resonemanget ovan. Däremot är det helt klart en stark signal till folket om republikens president ser det som naturligt att låta döpa sitt barn – och en ännu starkare om paret låter bli att bära honom till dopet.
Det är inte längre någon självklarhet att barn döps. Dopet är ju inte en namngivningsceremoni, utan ett oförklarligt sakrament och ett varmt välkomnande in i kyrkans gemenskap. Eftersom namngivning och fest lätt kan fixas utan kyrka, känns dopet lätt främmande för dem som inte kan ta till sig det senare.
Dopfrekvensen i den lutherska kyrkan sjunker stadigt, på vissa orter mer än andra. I takt med det sjunker också medlemskapet. I Helsingfors finns det redan nu områden där färre än hälften av invånarna tillhör folkkyrkan. Det här har fått huvudstadsförsamlingarna att satsa aktivt på att synliggöra dopet bland medlemmarna, bland annat genom att lyfta fram faddrarnas roll.
Tro förmedlas i familjen, heliga vanor ärvs inte utan lärs in i tidig ålder. Ofta är modern den som bär vidare aftonbönen och barnpsalmerna till nästa generation. Det här glömmer kanske de ivrigaste förespråkarna för en ”rensad” folkkyrka. De förbiser att trons frö ofta kan vara ett anspråkslöst Gud som haver. Om länken brister redan i början blir vägen till ett naturligt hemvist i kyrkan oändligt mycket längre.
Att hålla fram dopet i vår tid är också en av utmaningarna för den nya ärkebiskop, som eventuellt blir vald redan i den första omgången i dag. Det är möjligt, och efterlängtat, att han eller hon får en viss draghjälp just i den utmaningen av en familj som råkar heta Niinistö-Haukio.
