När jag skriver den här texten är jag nyduschad. Jaha? tänker ni kanske nu. Intresseklubben antecknar. Som man sa i Pedersöre i slutet av 90-talet när någon sa något riktigt ointressant.
Så jag försöker igen: När jag skriver den här texten har jag just tagit årets första dusch i sommarhuset. Jaha? tänker ni kanske fortfarande. Så tänker ni antagligen om ni aldrig har duschat i vårt sommarhus. Du som däremot har gjort det, du är betydligt mera ödmjuk. För du vet vad jag talar om. Snart vet ni andra också. Välkomna till vår sommardusch!
Jag hinner knappt vrida igång duschstrålen innan jag med brutal häftighet påminns om att vattnet sprutar ut lite här och där i vår sommardusch. En duschstråle som håller sig till munstycket är uppenbarligen alldeles för förutsägbart och vår dusch gör i stället precis som den själv vill. Medan jag masserar in balsam i håret noterar jag att vår salongsvägg också får sig en ofrivillig dusch, vilket säger något om vår ytterst oortodoxa placering av duschskåpet. Och under duschens gång ropar min svåger att han måste komma förbi och hämta några verktyg men att han lovar att inte titta.
Oförutsägbar duschstråle. I salongen. Sällan i avskildhet. Det är vår sommardusch, det. När jag skriver den här texten är det alltså en sådan dusch jag har bakom mig. När jag skriver den här texten är det alltså ett renoveringsprojekt vi har framför oss, jag och min stora sommarfamilj.
Men årets renoveringsprojekt är inte duschen. I sommar väljer vi golv på nedre våningen om vi måste välja. Och det måste vi. Vi kan inte göra både ock. Vi har helt enkelt inte råd.
Trots det anser jag mig vara rik. Jag har ju precis allt jag behöver i det här sommarhuset. Gemenskap. Frid. Och det där som kallas samvetsro, det som vi sjunger om i en psalm en helt annan tid på året.
Jag är enbart tacksam, inte det minsta stolt. Så lite av det som verkligen gör skillnad i mitt liv beror på mig själv, så mycket på de gåvor som kom på köpet med det liv som är mitt.
Jag känner mig rikt välsignad och jag påminner mig själv om att svaret på den välsignelsen alltid måste vara att försöka välsigna andra med mitt överflöd. Det ekonomiska överflödet, ja. Men ännu mer vill jag dela med mig av det överflöd av gemenskap, frid och samvetsro som finns i det sommarhem som är vårt.
Välkommen till vår sommardusch!
