Vi är kallade att visa respekt

01.06.2017
INKAST. Monika Vikström-Jokela känner igen sig i Ragnars törst efter upprättelse.

Min nära och kära vän Isa bär på ett stort förråd av goda berättelser rakt ur livet, återberättade eller upplevda. Den berättelse jag flest gånger har bett henne upprepa är nog den om Svarta Handen: Det hände sig vid en fabrik i en liten stad i Mellansverige någon gång på 50-talet att en av arbetarna, som jag nu kallar Ragnar, fick sparken. Det var kanske inte så konstigt att just Ragnar fick gå när fabrikens ekonomi krävde åtstramningar, för det var allmänt känt att han inte var någon krutuppfinnare.

Kanske hade någon sagt just det till honom, och kanske var det en bidragande orsak till att han fick lust att visa att han åtminstone var en kruthanterare att räkna med. Alltnog, när direktören och hans sekreterare en morgon steg in på kontoret, där också kassaskåpet stod, var en stor del av rummet täckt av sot. På golvet, intill det oskadda kassaskåpet låg en mycket sotig och avtuppad Ragnar. Och på golvet bredvid honom låg en lapp som med stora spretiga bokstäver förkunnade: ”Svarta Handen var här!”

Jag älskar den här berättelsen. Jag älskar den för den där lappens skull, för det storstilade och rörande försöket att visa att man är någon att räkna med, någon värd respekt. Jag hoppas av hjärtat att Ragnar åtminstone inte hamnade i fängelse. Han ville ju bara få upprättelse (och kanske något av upprättelsens avigsida, hämnd?).

Vi känner igen oss i Ragnars törst efter upprättelse. Åtminstone vi som föredrar brittiska polisserier framom tyska. En tysk deckare slutar så fort pusselbitarna har fallit på plats. När vi vet vem mördaren är börjar sluttexterna rulla. De brittiska producenterna har förstått vår emotionella längtan efter upprättelse (och kanske lite hämnd?). Vi får se slutscener där den skyldiga verkligen åker dit och de anhöriga till offret får upprättelse. Även om det inte finns någon vinnare har rättvisa skipats. Och vi behöver så innerligt på nytt och på nytt få höra att rättvisa finns. Att upprättelse är möjlig. Annars förlorar vi hoppet, annars släcks vår gnista.

Vi är kallade att visa respekt, det är vad jag tror. Och därigenom ge varandra upprättelse. Det svåra är att inte glida ner i hämndens gyttjiga dike. Om det är något som berättelserna ur Jesus liv visar, så är det att han gång på gång på gång gav upprättelse: Stig upp – stig upp – stig upp. Men han hämnades aldrig. Inte på romarna, inte på meningsmotståndarna. Ingen plattades till. Snopet!

Vad är det farliga med populistiska partier och grupper? Att de försöker ge upprättelse åt den lilla människan på bekostnad av namngivna syndabockar. Hämnas på de här, så får ni det bättre. Hämnas på utlänningarna, minoriteterna.

I motsats till de brittiska deckarna riktar sig hämnden inte ens mot dem som är skyldiga. Så ser inte upprättelse ut. Då föredrar jag Svarta Handen.

Monica Vikström-Jokela

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12