En amerikansk studie i slutet av 2016 (Who’s Leading Next?, Slingshot Group) pekar på en kommande utmaning inom den tredje sektorn. Det finns ett växande behov av ledare i non-profitorganisationer. I USA utgör de ett betydande nätverk överför resurser från privatpersoner och -företag till satsningar både på hemmaplan och utomlands.
Glappet bottnar helt enkelt i demografin. De som nu sitter på posterna som verksamhetsledare, direktörer, presidenter och vad de nu har kallats i respektive organisation, är till största delen de stora årskullarnas barn. Nästan var tredje ledare i de högsta positionerna kommer att bytas ut inom tre år. Det är ett rejält skifte som äger rum.
Samtidigt avslöjar undersökningen att just toppositonerna är svårast att fylla. Orsakerna är inte bara bristen på kandidater, utan också det komplexa ledarskap som en idéell organisation kräver. Ledaren ska balansera mellan kraven från styrelsen, organisationens grundläggande mål och mening, progressiva värderingar som eventuellt kolliderar med de gamla understödarnas uppfattning – och dessutom ett sneglande på den kommersiella företagsvärlden, där det helst också ska finnas ett mätbart, positivt resultat att visa upp. Men det är tyvärr också så att det stora engagemanget, det som är grunden för en idéell organisation, både ger kraft och tar den.
Det här klingar med ens bekant också i finländska cirklar. På finlanddssvensk nivå är vi nedlusade med företag som har den Goda tanken i botten. Om inte annat, så handlar den om det finlandssvenska projektet – och där kan man utan omsvep erkänna att all publicistisk verksamhet på svenska i det här landet är en dålig business och meningslös såtillvida det inte finns något ädelt tänkt med.
Om kravet på ledaren handlar om att både brinna för saken och leverera det omöjliga är det inte undra på att också män och kvinnor i sina bästa år väljer att stiga av kärran. Det kan vara mindre smärtsamt, mindre slitsamt, att försöka sälja något man inte älskar så mycket. Det kan också hända att kärleken till saken med åren blir så krävande att den slocknar.
Generationsskiftet i många idéella organisationer är inte smärtfritt, konstaterar även Lisa Moréus, som skrivit en bok om idéellt ledarskap. Det finns ett behov av att effektivera organisationerna, få tydligare och mera professionella roller. Samtidigt riskerar man att skrämma bort den gamla stammen av traditionsbärare, som inte längre känner igen sig. Moréus konstaterar också en klar skiftning: numera går medlemmarna från att vara föreningen trogna i vått och torrt till att vara saken trogen. Och ju mer engagerade, desto mer skeptiska och otåligt inställda är de dessutom till ledarskap överhuvudtaget.
Bägge utmaningarna kan lätt översättas också till kyrkan. Både ledarskap och engagemang är knäckfrågor för hur den ter sig i framtiden.
