”Också jag behöver dem”

26.01.2017
INKAST.

Vad glad jag blev över intervjun med Carolin Ahlvik-Harju häromveckan (Kp 12.1)! En nybliven doktor i teologi som inför julen disputerade vid ÅA på en avhandling om funktionsnedsättningar ur ett feministteologiskt perspektiv. Jag ser fram emot att läsa också avhandlingen, men redan det fylliga reportaget gav en god bild av budskapet.

Och vilket budskap! Ahlvik-Harju har närmat sig problematiken kring fosterdiagnostik, etik och funktionsnedsättningar med stor respekt för rätten till liv, också om man är född annorlunda, till exempel till sin kromosomuppsättning. Men också med sinne för problemens komplexitet.

Mest berörd blev jag av hennes beskrivning av sin årslånga vistelse i kommuniteten L’Arche på Irland, tillsammans med personer med funktionsnedsättning: ”Året där var mitt svåraste år någonsin, men också mitt bästa år någonsin.” Och så det viktigaste: att det inte var de andra assistenterna som fick henne att känna sig som hemma ”utan de personer som behövde min hjälp, och som lärde mig att också jag behöver dem”.

Vilken lisa efter ett decennium av ibland plågsam integrationsliturgi, som gjort det närmast omöjligt att ifrågasätta den ideologi enligt vilken alla personer med någon form av funktionsnedsättning så långt som möjligt ska integreras, eller inkluderas, i det övriga samhället; i vanliga skolklasser, vanliga bostadshus etc. Tanken är självfallet god, men verkligheten kan ofta vara obarmhärtig.

Ahlvik-Harjus erfarenheter av livet i L’Arche påminner väldigt mycket om det norrmannen Nils Christie skrev om på 80-talet om Vidaråsen och andra norska byar för folk som är annorlunda, bland annat i boken Bort från anstalt och ensamhet. Här var tanken ju inte att integrera de avvikande i samhället utan tvärtom att integrera de ”normala” i det ”avvikande” samhället, i byagemenskaper anpassade för en annan och humanare livsrytm.

Det sistnämnda är i själva verket det centrala, och något Ahlvik-Harju tydligen också upplevde på Irland; det är vi som ska lära av dem, och inte tvärtom! Vår ”normala” livsstil är på många sätt omänsklig, och att tvinga människor som inte klarar av den att ändå hänga med är ju galet, vare sig de har något handikapp eller inte. Det är vi som ska varva ner, och lära oss att leva i deras takt. Det var, och är, huvudfilosofin bakom Vidaråsen, och tydligen också bakom L’Arche.

Men så är det tyvärr alldeles för sällan. Vi drivs fortfarande av ambitionen att lägga ner alla våra ”anstalter”, och tvinga in människor med funktionsstörningar och andra handikapp i individualismens ekorrhjul. Till ett liv i ensamhet i en hyrd lägenhet, där man på egen hand tvingas agera arbetsgivare åt alla de assistenter man behöver för att klara av vardagen. Det är verkligheten i dag, i enlighet med den normalitetens höga visa som ingen får ifrågasätta. Vad skönt att det finns unga forskare som Carolin Ahlvik-Harju!

Thomas Rosenberg

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12