Att tillsammans våga bygga hopp

25.01.2017
LEDARE.

Det är många som går omkring med en känsla av att världen ter sig väldigt mörk just nu.

Krigshärdar har det alltid funnits. Ändå rör den våldsvåg som terrororganisationen Isis har satt igång vid något som kränker människovärdet i grunden. Det hat som systematiskt utsätter oskyldiga för det värsta av det värsta, som utplånar historia genom att förstöra minnen som inte går att återfå. Det vanvettigt meningslösa och utstuderat grymma. Skuggorna skrämmer, kanske allra mest därför att de avslöjar att sådan, just sådan, kan människan också vara.

Du och jag.

Maktskiftet på presidentposten i USA reser stora frågetecken. Redan de första spåren av den nya presidentens agerande förskräcker. Bland annat har han stängt den webbsida som upplyser om Vita husets främjande av jämlikhet på alla plan för funktionshindrade. Enskilda handlingar kastar långa skuggor över den tillit som borde finnas till en av världens mäktigaste ledare. Så lite det krävs för att släcka hopp.

Ja, men också för att tända det.

Var ska man söka hoppet? För snart sjuttio år sedan satte schweitzaren Roger Schutz igång en ekumenisk rörelse, som sedan dess har rullat över hela världen. Senare skulle han, Taizékommunitetens grundare, kallas broder Roger.

Den stillsamma eld han tände, i Taizérörelsens karakteristiska andaktsliv, sånger och gränsöverskridande gemenskap, har lockat tusentals och åter tusentals unga vuxna att ta den till sig, inte bara som en kick för ett par veckor om året, utan som en livshållning och ett andligt arbete som de bär med sig till sina respektive länder. För ett par veckor sedan hölls rörelsens årsmöte i Lettland, ett land vars historia är sargad och konfliktfylld, inte minst för den lokala kyrkans del.

Bön kan hela. Bön kan förvandla. Bön kan också förena.

Vid samlingarna lästes broder Alois, som leder kommuniteten sedan 2005, Att tillsammans öppna hoppets vägar. Det är inte bara en vacker tanke, det är en viktig sådan. En mänsklighet som tappar både hopp och tilltro till möjligheten att arbeta tillsammans slungas in i mörkret. Där är bön i all sin stillsamhet en långsamt verkande motståndsrörelse.

För hoppets låga kan bäras vidare, också där döden kommer emot. Taizés grundare höggs ihjäl av en sjukdomsdrabbad kvinna under en gudstjänst.

Lågan, däremot, dog inte. Förmågan att bära hopp tillhör oss alla. Och rätten att hoppas har var och en kvar. Hur mörkt det än blir.

May Wikström

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

påven. En grupp katolska intellektuella anklagar påven för heresi, alltså irrlärighet. 3.5.2019 kl. 09:02

profilen. Hennes resa gick från en sträng tonårstro till en tid utan kyrkan, tills hon landade i tillit. På vägen har hon mött sorg, kärlek och underbara tillfälligheter. Ester Miiros har kommit till att dörrarna öppnas när tiden är rätt. 24.4.2019 kl. 12:18

sjukdom. För knappt två år sedan fick Tuija Tiihonen veta att hon lider av obotlig cancer. Sedan dess har hon börjat måla, blogga och be. Gud har inte gjort henne frisk, men Han har gjort henne hel. 18.4.2019 kl. 14:05

Påsktraditioner. Vilka traditioner hör påsken till? Hur kan påskfirande se ut i Esbo, Karleby och Senegal? Vi diskuterade med tre personer. 17.4.2019 kl. 14:20

Minnen. Påsken är Merete Mazzarellas favorithögtid. Den är både mörker och ljus. Hon minns allt från hemlagad memma till en ensam påsk som tolvåring. Och hon brukade älska påskalamm, men det fick ett abrupt slut. 17.4.2019 kl. 00:00