Om man har jobbat hårt under hösten så förtjänar man att få åka till Thailand några veckor kring jul. Om man har haft mycket på gång hela terminen är man värd en avslappnande Lapplandsresa över nyår. De pengar man själv har tjänat ihop genom hårt arbete har man faktiskt rätt att använda precis som man själv vill.
Förtjänar. Värd. Rätt.
Jag har så enormt svårt med den attityden, allra svårast de gånger jag ser den hos mig själv. Skulle jag någonsin kunna se ett svältande barn i ögonen och säga att jag ju nog förtjänar min julresa till ett varmare land på andra sidan jorden? Skulle jag våga säga åt en ensamstående fyrabarnsmamma att jag minsann är värd min avkopplande nyårshelg i fjällen? Skulle jag täckas säga åt den arbetslösa att jag faktiskt har rätt att göra precis vad jag själv vill med de pengar jag har jobbat ihop?
Hoppas inte. Jag hoppas att skammen skulle komma emot, för i det här fallet är skammen mer än berättigad. Faktum är ju att nästan alla människor i den här världen jobbar betydligt hårdare än jag för betydligt mindre utdelning och när jag påminner mig själv om det känns ord som förtjänar, värd och rätt att väldigt, väldigt små. Och väldigt, väldigt missvisande.
Därför väljer jag att se den lyx jag unnar mig själv som just precis lyx och inte som en mänsklig rättighet, trots att lyx åtminstone i min bok är ett ord som är betydligt fulare än de där andra orden. Därför väljer jag att bita mig själv i tungan när jag är på vippen att säga att jag behöver något om det sanna ordet är att jag vill ha det.
Jesus sa en gång att det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. Strax innan hade han uppmuntrat den rike ynglingen att sälja allt denne hade och ge pengarna till de fattiga, varpå den rike gick sin väg bedrövad. För han ägde mycket.
Jag tror att jag börjar ana vad Jesus menade. Och jag anar – tyvärr – mer än väl hur den rike ynglingen kände sig när han gick sin väg. Ofta tänker jag att jag är tacksam över att min lön inte är större än den är, för jag vill inte ha mer pengar att missbruka. Jag vill inte göra mitt nålsöga ännu mindre, alla vi kameler vet att det är trångt nog som det är.
Och varje gång jag tänker det så landar jag till sist i Jesu nådefulla famn. Han finns till för just oss bedrövade. Inte har vi ju förtjänat Jesus heller. Inte är vi värda honom och inte har vi någon rätt till honom. Han kom ändå. Och han gav oss allt. Oss bedrövade kameler.
