En ordlös gemenskap

14.04.2016
Det finns dagar då man måste få sitta stilla i en kyrkbänk och bara låta tårarna rinna. Alla har vi våra orsaker; högen med obetalda räkningar, den sjuka anhöriga, alla misslyckade försök, tröttheten som vägrar ge med sig hur mycket man än sover …

image

Jag satt där en dag. Hon kom och satte sig bredvid mig. Det fanns många tomma platser i kyrkan. Kunde hon inte valt någon annan? Vi kände varandra, inte väl, inte som att vi druckit kaffe hos varandra, men nog så att vi brukade prata när vi sågs. Vi nickade åt varandra, bytte några ord. Redan under kyriet började mina tårar rinna och vägrade sluta. De gick inte att hejda. Under en psalm böjde hon sig försiktigt fram och rörde lätt vid mitt ben. Inget mer. Bara en lätt beröring.

När jag nu och då träffar henne tänker jag med värme på att vi delar något – något fint och heligt – en gemenskap: de tröttas, de hudlösas, de benådades gemenskap. Någonstans sitter vi alltid där bredvid varandra, vända mot altaret. Inte bara vi två, utan hundratals, tusentals, miljontals människor sitter där tillsammans, också när vi ber och sjunger finns den ordlösa gemenskapen mellan oss. Oberoende av hur förmögna, snygga, framgångsrika vi är, så sitter vi där sida vid sida. Bekännande våra tillkortakommanden, våra misslyckanden, vårt totala beroende av nåden. Vi vänder våra nakna ansikten mot heligheten och längtar efter det tillvända ansiktet.

Ibland ska vi tala och lyssna, men ibland är det minst lika bra att bara vara tyst. Ibland finns det inga ord i hela världen som duger till tröst. Ibland är närvaron den största trösten. Som hästens varma mule eller hundens nos i handen. Jag är här. Du är här. Det räcker långt också i sorgens och smärtans kaosvirvlar. Den som deltagit i en tyst reträtt lär sig något om tystnad och närvaro. Där i tystnaden får vi upp vittringen på en annan sorts gemenskap, en som lätt går förlorad i artigt småprat. När vi skiljs åt efter några dagars tyst reträtt känns det som om vi känner varandra bättre än någonsin.

Jag träffade i höstas en av mina andliga fäder, biskop Martin Lönnebo, på bokmässan i Göteborg. Signeringskön var lång, många ville ta fotografier på sig själva tillsammans med honom, ville framföra hälsningar och få dedikation i en bok. Jag kände mig lite fånig där i signeringskön. Vad skulle jag säga?! Vad fanns det för ord för att uttrycka vad hans böcker betytt för mig? Det konstiga var att när det var min tur behövdes inga ord. Han skrev sitt namn med pyttesmå bokstäver i min bok och vi tittade varandra i ögonen. Jag vet inte om det var långt eller kort. Men den blicken! Något djupt fridsamt bortom oss själva.

Katarina Gäddnäs

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32