En ordlös gemenskap

14.04.2016
Det finns dagar då man måste få sitta stilla i en kyrkbänk och bara låta tårarna rinna. Alla har vi våra orsaker; högen med obetalda räkningar, den sjuka anhöriga, alla misslyckade försök, tröttheten som vägrar ge med sig hur mycket man än sover …

image

Jag satt där en dag. Hon kom och satte sig bredvid mig. Det fanns många tomma platser i kyrkan. Kunde hon inte valt någon annan? Vi kände varandra, inte väl, inte som att vi druckit kaffe hos varandra, men nog så att vi brukade prata när vi sågs. Vi nickade åt varandra, bytte några ord. Redan under kyriet började mina tårar rinna och vägrade sluta. De gick inte att hejda. Under en psalm böjde hon sig försiktigt fram och rörde lätt vid mitt ben. Inget mer. Bara en lätt beröring.

När jag nu och då träffar henne tänker jag med värme på att vi delar något – något fint och heligt – en gemenskap: de tröttas, de hudlösas, de benådades gemenskap. Någonstans sitter vi alltid där bredvid varandra, vända mot altaret. Inte bara vi två, utan hundratals, tusentals, miljontals människor sitter där tillsammans, också när vi ber och sjunger finns den ordlösa gemenskapen mellan oss. Oberoende av hur förmögna, snygga, framgångsrika vi är, så sitter vi där sida vid sida. Bekännande våra tillkortakommanden, våra misslyckanden, vårt totala beroende av nåden. Vi vänder våra nakna ansikten mot heligheten och längtar efter det tillvända ansiktet.

Ibland ska vi tala och lyssna, men ibland är det minst lika bra att bara vara tyst. Ibland finns det inga ord i hela världen som duger till tröst. Ibland är närvaron den största trösten. Som hästens varma mule eller hundens nos i handen. Jag är här. Du är här. Det räcker långt också i sorgens och smärtans kaosvirvlar. Den som deltagit i en tyst reträtt lär sig något om tystnad och närvaro. Där i tystnaden får vi upp vittringen på en annan sorts gemenskap, en som lätt går förlorad i artigt småprat. När vi skiljs åt efter några dagars tyst reträtt känns det som om vi känner varandra bättre än någonsin.

Jag träffade i höstas en av mina andliga fäder, biskop Martin Lönnebo, på bokmässan i Göteborg. Signeringskön var lång, många ville ta fotografier på sig själva tillsammans med honom, ville framföra hälsningar och få dedikation i en bok. Jag kände mig lite fånig där i signeringskön. Vad skulle jag säga?! Vad fanns det för ord för att uttrycka vad hans böcker betytt för mig? Det konstiga var att när det var min tur behövdes inga ord. Han skrev sitt namn med pyttesmå bokstäver i min bok och vi tittade varandra i ögonen. Jag vet inte om det var långt eller kort. Men den blicken! Något djupt fridsamt bortom oss själva.

Katarina Gäddnäs

Kolumn. ”En liten, söt flicka som du borde inte ha sådana där bilringar om magen”, sa min härliga släkting åt mig i bastun när jag var kanske tio år. Ett bra exempel på hur vuxna tar sig rätt att kommentera barns kroppar vitt och brett. Släktingen är död sedan länge, men jag minns förstås för alltid hennes ord. 24.3.2026 kl. 15:31

DÖDEN. Heidi Skaag-Isaksson har gått en kurs i att vara medmänniska vid livets slut. – På något sätt har kursen gett mig större trygghet inför döden, säger hon. 20.3.2026 kl. 16:11

JAKOBSTADS SVENSKA FÖRSAMLING. Den 17 maj blir det kyrkoherdeval i Jakobstad församling. Församlingsmedlemmarna får säga sitt vid valurnorna. 18.3.2026 kl. 15:08

LUTHERSK FRIKYRKA. Han är 34 år och leder från i höst den växande, lilla Lutherska kyrkan i Norge och på Island. 20.3.2026 kl. 08:51

Personligt. När han var ung var Johannes Westö fotbollsspelare. Som nittonåring visste han att den person han var ägnad att bli inte fanns i fotbollsvärlden. Idag är han präst och skriver musik. – Bara tanken att en människa som Jesus existerat gjorde något med mig när jag behövde det som mest. 18.3.2026 kl. 13:40

MEDLEMMAR. Dopsiffrorna i 24 församlingar var år 2025 högre än året innan och kurvan för dem som lämnar kyrkan planar ut. Det är ljuspunkter. Men i stort tappar den evangelisk-lutherska kyrkan, liksom också svenska Borgå stift, fortfarande många medlemmar i statistiken. 17.3.2026 kl. 19:00

IRAN. USA och Israel angriper olika mål i Iran. Men för många i landet är det ett önskvärt krig. Ayatollahregimen har fört så mycket förtryck med sig att de vill se den falla. Pingstpastorn och politikern Mohammad Modaber i Helsingfors drömmer ofta. Då är han nästan alltid i sitt hemland Iran. 16.3.2026 kl. 20:00

Övergrepp. Sexuella övergrepp är vanligare än vad många tror, och även barn drabbas. Jenny Björkström ägnar sitt arbetsliv åt att ge offren rättvisa, tidigare som polis, nu som psykolog. – Det finns något i mig som vill se till de som är mest utsatta, säger hon. 16.3.2026 kl. 11:15

SAMARBETSPROBLEM. En färsk utredning ligger hos domkapitlen i Borgå och Esbo stift. Församlingsdelningen för 26 år sedan har långa spår. 6.3.2026 kl. 21:59

val. Kyrkoherdetjänsten i Sibbo svenska församling har inom utsatt tid sökts av två kandidater. 6.3.2026 kl. 13:20

tro. Finlandiaprisvinnaren Sirpa Kähkönen växte upp med ett kristet och socialistiskt arv att offra sig för att göra världen bättre för sin nästa. Men på sin tid belönades det inte. 5.3.2026 kl. 19:00

Bok. De här kommentarerna från sina elever har fått Krister Lillas att börja skriva fantasyböcker med Amanda Öhberg Dias som illustratör. De vill väcka läslusten genom fantasivärld. 4.3.2026 kl. 20:08

LEGO. Utanför kyrkan går ett fotgängarstråk, och där, vid fönstret, knäböjer barnen och kikar in. Här finns staden Grankulla – men i lego! ”Det är byggt av någon konstnär”, går ryktet bland barnen. Men byggare är prästen, forskaren och legofantasten Kari Kuula. 4.3.2026 kl. 19:41

drogmissbruk. Karl Peltonen har under de senaste sju åren haft både penthouse på Malta och sovit i kartonger i parkeringshallar. Nu är han erfarenhetsexpert för rusvårdsföreningen Kran. Och ser det finlandssvenska dolda missbruket under ytan. 3.3.2026 kl. 10:00

domkapitlet. Domkapitlet valde idag vid ett extrainsatt sammanträde Jessica Emaus till ny stiftssekreterare för församlingsdiakoni vid domkapitlet. 4.3.2026 kl. 15:16

Kolumn. ”En liten, söt flicka som du borde inte ha sådana där bilringar om magen”, sa min härliga släkting åt mig i bastun när jag var kanske tio år. Ett bra exempel på hur vuxna tar sig rätt att kommentera barns kroppar vitt och brett. Släktingen är död sedan länge, men jag minns förstås för alltid hennes ord. 24.3.2026 kl. 15:31

DÖDEN. Heidi Skaag-Isaksson har gått en kurs i att vara medmänniska vid livets slut. – På något sätt har kursen gett mig större trygghet inför döden, säger hon. 20.3.2026 kl. 16:11

JAKOBSTADS SVENSKA FÖRSAMLING. Den 17 maj blir det kyrkoherdeval i Jakobstad församling. Församlingsmedlemmarna får säga sitt vid valurnorna. 18.3.2026 kl. 15:08

LUTHERSK FRIKYRKA. Han är 34 år och leder från i höst den växande, lilla Lutherska kyrkan i Norge och på Island. 20.3.2026 kl. 08:51

Personligt. När han var ung var Johannes Westö fotbollsspelare. Som nittonåring visste han att den person han var ägnad att bli inte fanns i fotbollsvärlden. Idag är han präst och skriver musik. – Bara tanken att en människa som Jesus existerat gjorde något med mig när jag behövde det som mest. 18.3.2026 kl. 13:40