För i dagarna ganska precis tre år sedan gjorde jag mitt livs mest spontana inköp. Jag köpte en fjärdedel av ett hus. Min man, min syster och min svåger köpte de andra fjärdedelarna. När man köper ett hus till det pris som vi köpte vårt sommarhus får man räkna med en del överraskningar. Absolut. Men under de tre år som gått har vi fått bara överraskningar och egentligen inte en enda positiv sådan. Allt är alltid lite värre än det först ser ut att vara. Allt tar alltid lite längre än vi först tror att det ska ta. Allt blir alltid lite dyrare än det först var tänkt att bli. Om arbetet fortskrider i den här takten lär vi ha ett respektabelt hus när jag blir pensionär – om Herren dröjer och vi får leva. Men om de negativa överraskningarna fortskrider i den här takten – och om Herren dröjer och de får leva – är huset kanske i skick när mina barnbarn blir pensionärer.
Men vi älskar ju det här huset. Och vi är inte de enda. Många av de människor som klivit in över vår tröskel har känt som vi. Men långt ifrån alla. Som sagt: det här sommarhuset delar folket. Mer än sylt och mandelmassa, mer än kärnkraft och mer än Nato.
De som ser alla skavanker, allt ogjort arbete och alla brister kan ju omöjligt gilla vårt sommarhus. Men de som ser bortom allt det där fattar precis. De som ser att det här rucklet möjliggör en gemenskap som bär hur långt som helst. Aldrig någonsin tror jag så mycket på delade liv som när jag lever mitt sommarliv, när delade liv är lika vardagligt och självklart som knäckebröd.
Jag tror att Gud är som närmast när vi är som närmast varandra. När vi hjälper varandra, när vi talar om viktiga saker, när vi skrattar tillsammans, när vi gråter med varandra och när vi vågar visa alla de där egenskaperna som vi inte skriver in på vår CV och sedan får märka att kärleken bär också dem. Eller när vi lever fyra vuxna och fem barn i ett sommarhus som har potential, men bara potential, och ändå inte saknar något alls för att vi har varandra. Gud hittade på gemenskap, han ÄR gemenskap och när vi bygger gemenskap blir vi ännu mer hans avbilder på jorden. Hans händer och fötter och öron och ögon på jorden.
Och den här jorden behöver just precis det.
