Inkommande veckoslut är ungdomens veckoslut. Skolavslutning, studentexamen och examensfester står på agendan. Förutom Topelius psalm sjungs också i dessa dagar om den ljusnande framtid som är vår (deras). Det är härligt med unga människor – fördomsfria tar de sig an nya utmaningar. Jag gläds över att vårt finländska tankesätt ”vad skulle nu jag kunna något” tidvis faller i glömska. Nutidens ungdom har sunt självförtroende. De vet att de är duktiga och att de kan lära sig det som de inte redan kan. Jag njuter varje gång jag får nya unga medarbetare på vår lilla klinik på ett ännu existerande centralsjukhus. De för med sig ny modern kunskap. Fördomsfria och ifrågasättande, utan att förakta erfarenheten. Vi är ju en och annan på arbetsplatserna som vet hur vi alltid gjort förr.
Jag ser med både förväntan och en aning oro att de unga sakta men säkert tar över i vårt samhälle. När de unga läkarna berättar att de spelat i samma fotbollslag som mina söner inser jag att jag varit med en längre tid. Så ska det vara. Länkar i Livets kedja, somliga av oss mera rostiga, andra mera blänkande, alla behövs.
Jag önskar alla unga som nu får sina betyg och examen en ljusnande framtid. Samma önskan till dem som kämpade, men inte nådde fram ännu denna gång.
Jag önskar ett Livets vårregn över oss alla, unga och äldre denna försommartid. Det låter gammalmodigt, lite som en from fras. Kanske det, men jag gillar varma vårregn som friskar upp luft och sinne och ger naturen och människan växtkraft.
