Ett steg fram och två tillbaka?

Därför får man konstatera det mest uppenbara när det gäller det svenska stiftets representation i kyrkomötet. På prästmandatet sitter två män från samma trakter. Tre av sex var kvinnor i förra perioden – bara en av dem fick förnyat förtroende. Den ena kvinnan som åkte ut var Görel Ahlnäs, som signalerat sin beredskap att rösta för en välsignelse av samkönade par. Hon ersattes med Evangeliföreningens Göran Stenlund – lekman från samma lista – som knappast röstar likadant.

Larsmoherden Max-Olav Lassila ärvde veteranen Henrik Perrets röster, medan den andra kvinnan som petades ut var kyrkoherden i Sibbo Helene Liljeström, som fick lämna sin plats till Bo-Göran Åstrand. Han har sina rötter i den evangeliska rörelsen, och även om han har tagit steg åt en mer bredkyrklig fåra finns det de som ser honom som snäppet mindre progressiv än Liljeström. De övriga ombuden Kankkonen, Westerlund, Lindbäck omvaldes.
 
I borgåraden i plenum sitter därför en skara som grovt tillyxat sagt är konservativare och definitivt gubbstarkare än den förra. Samtidigt har till exempel Helsingfors stift valt in ombud som är inne på den rakt motsatta linjen. Det betyder att vi troligen har en rad nya maratondebatter i plenum kring evighetsfrågan om kyrkans äktenskapssyn att vänta. Det betyder också att det gamla kyrkomötets initiativ om vikten av att stärka kyrkans enhet kommer att prövas i praktiken. Igen.

Stiftsfullmäktige i Borgå spretar friskt. Här är kandidater som profilerat sig både åt det ena och det andra hållet. Flera är nya och okända ansikten på stiftsplan.  När prästrepresentationen i kyrkomötet blev grabbig fick prästerna i fullmäktige ett 4-3 till kvinnorna. Av de tre manliga prästerna som valts in tillhör två av dem, Karlebyherden Peter Kankkonen och prosten Stig-Olof Fernström, den grupp av präster som har haft svårt med samarbetet med ... ja just det.

Plats för lite enhetsövningar här också, alltså. För renhårighetens skull måste det sägas att det upplägget inte är nytt för stiftsfullmäktige. Om det är någonstans det ska övas är det inte illa att börja just där. Om vi får önska, kanske med att konstruktivt lyfta katterna på bordet och hitta en lösning?