Försoning i öknen

21.01.2016
Öknen har alltid fascinerat mig. Varför vet jag inte, det österbottniska landskapet har föga gemensamt med öknen. Rent bokstavligt åtminstone.

För några år sedan var jag tillsammans med min man i Mauretanien i Finska Missionssällskapets ärenden. Landet består till 70 procent av öken. Sahara i all sin karghet, men också skönhet. Redan i huvudstaden Nouakchott anade jag öknens makt. Låga hus, palmoaser och en trafikkultur utan like. ”Vi kör bil som vi rider kameler”, sa vännen Moussa. Det var imponerande att se fem bilar i bredd i kurvan med två filer. Det fanns inga diken, inte heller träd, så för ”bilhjorden” var det inga problem.


Vi åkte med Lutherska Världsförbundets (LVF)personal ut i öknen. Tio kilometer utanför huvudstaden var jag redan euforisk, sanddynerna blev större och högre, det blev glesare mellan träden. I fyra timmar sökte sig vår konvoj med ökenguide längre och längre in i det karga landskapet. Vi kom till en stor dyn där byn Toumboya, med några hus och mycket sand, finns. Vi träffade en shejk, muslimsk ledare, som har en skola på dynen.

”Jag kallar skolan för ett fredsinstitut. Till skolan kommer pojkar från hela Väst-Afrika för att studera islam, men också för att lära sig ett yrke. Bagare, murare, skomakare, eltekniker, metallarbetare får sin utbildning där. Då pojkarna åker hem till sina länder vill de inte skapa osämja grannländer emellan. De har sina vänner i länderna. Inte vill de skjuta på dem eller råna deras folk.”


Så talade shejken, som likande min morbror till den milda grad att jag tappade koncentrationen. På en sanddyn, långt bort från allfartsvägarna, arbetar shejken för fred och försoning, på verklig gräsrotsnivå.


Vi blev bjudna på middag, öknens gästfrihet är stor. Sjutton muslimer och tre kristna satt på den utsökt vackra mattan och åt grillat fårkött och färska dadlar. ”Du är från Nigeria”, sa LVF:s chef till mannen i vit kaftan, ”då du reser tillbaka till ditt land, kan du då samtala med de muslimska och kristna prästerna. Det är ni religiösa ledare som måste arbeta för fred och försoning”. ”Ja, suckade han från Nigeria. Vi muslimer och kristna kan leva tillsammans i vårt land. Det är män, betalda av politiker, som utför våldsdåd och sår osämja i mitt land.”

Vi kan och vill arbeta för fred, både muslimer och kristna. Fred och försoning på gräsrotsnivå. Det behövs ute i världen. Det behövs i vårt land. Jag bevarar den blåsiga dagen ute i öknen med värme i hjärtat. Den visade mig hur människan kan leva i samklang med naturen, också där villkoren är kärva. Den påminner om viljan att leva i fred och försoning folk emellan, religioner emellan. Det finländska moderna samhället brusar ibland så högljutt att rösten om fred och försoning hörs svagt, men den finns.

Ann-Katrin Store

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41