Som en flodvåg

19.11.2015
Jag har skaffat min första smarttelefon (dotterns gamla) och gått med i Facebook. Patetiskt, måhända, men ett stort steg för mig, och motvilligt. Jag kände mig helt enkelt tvungen, för att inte bli utanför, bokstavligen. Att inte vara på ”Boken” blev till slut omöjligt. Alltför många av dem jag måste få tag på är inte tillgängliga på annat sätt.

Det har varit en på många sätt omskakande månad. Och då vistas jag inte ens på de snabbare forumen som Twitter, Instagram, WhatsApp och Snapchat där ungdomarna numera finns, också mina egna. Men jag ser skymten av dem ibland, också på FB. Till all lycka dock mest IRL – I verkliga livet, alltså.

För en sociolog är det fascinerande att försöka tolka flödet på nätet. Det har förvisso redan skrivits massor om hur man kommunicerar i de ”sociala” medierna (vadå sociala?), och det mesta var alltså bekant innan jag kastade mig ut i forsen. Ändå blev jag förvånad över hur snabbt flödet faktiskt är. Och mer så ju fler ”vänner” (vadå vänner?) du har, och grupper du väljer att tillhöra. Jag har själv försökt vara restriktiv och accepterar i första hand ”faktiska” vänner, men redan det resulterar i en strid ström av filmklipp, kommentarer o.a. delningar som pockar på uppmärksamhet. Det känns precis som filmerna från tsunamin i Thailand, där allsköns bråte seglar förbi i våldsam fart och drar allting med sig. Den som står för nära dras hjälplöst med.

Jag beslöt mig därför snabbt att kolla flödet enbart på min bordsdator, och ta bort det från smarttelefonen. Datorn kräver ju att man loggar in sig på FB, medan mobilen är så sataniskt konstruerad att flödet finns där hela tiden. Inte att undra på att de flesta går med telefonen fastvuxen i handen och ständigt kollar det som flyter förbi. Oberoende av var man är; på ett möte eller ett seminarium, på bussen eller i bilen, på en middag eller i ett samtal med sina närmaste – ena ögat hela tiden koncentrerat på flödet i handflatan. Att folk till slut går sönder är inte att förvåna. För att inte tala om hur fel vi gör mot vår nästa – och mot oss själva.

Visst ser jag fördelarna. Den nyupptagna kontakten med gamla vänner man tappat bort, till exempel. Eller möjligheten att släktforska på helt nya och effektivare sätt. För att inte tala om marknadsföringen av sådant man vill dela, allt från tankar och texter till gamla grunkor och olika evenemang. Sådant som tvingat också mig att koppla upp mig.

Men så mycket tid allt detta tar! Jag loggar in mig bara några gånger per dag, men också det blir snabbt nån timme, ibland flera. När jag ser hur ofta folk tycks ligga ute på nätet, dvs. konstant, förvånar det inte att folk inte längre ser på tv, eller läser tidningar och böcker. Eller skriver brev. Vi är alltför upptagna med att följa med det som sker i ett skenbart nu.

Men jag kan inte begripa hur man av allt det bråte som flyter förbi någonsin kan bilda sig en uppfattning om världen. Eller om sig själv.

Thomas Rosenberg

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41