Med borgarnas goda vilja?

12.11.2015
Medborgarfinansiering är det nya ordet. Lägg det på minnet, för det kommer att växa. Det kommer antagligen också att slitas och flitigt tas i bruk av krafter som i spartider gärna skjuter över ansvaret för det man skär bort på någon annan. Typ, medborgarna.

Förbi är den tid när vi trodde att medborgarfinansiering handlade om skatteuppbörd och offentliga och gemensamma kostnader. Medborgarfinansiering handlar i stället om att de som har råd uppmanas betala lite mer för det som inte längre erbjuds med kollektiva krafter.

Martin Shibbye, som tillbringade ett drygt år i etiopiskt fängelse på grund av journalistisk verksamhet, har tillsammans med andra journalister grundat projektet the Blank Spot (ung. den vita fläcken). Det handlar om att knyta samman läsare och utsända journalister, där de förra sträcker till finansiering för de senare av ren kunskapstörst och demokratisk låga. Mycket riktigt lanseras detta under termen medborgarfinansierad utrikesjournalistik. Ett tillägg till den journalistik som nu finns för att täcka de ställen på jorden ingen annan skriver om och som traditionella redaktioner inte längre har råd att sända några journalister till.


Tanken är lockande. Visst kunde den här modellen fungera, inte bara för den gungande medievärlden utan för en hel rad andra funktioner som handlar om kunskap, insyn, kultur, demokrati och jämlikhet. Det finns bara ett aber. För att ens sak, vilken den än må vara, ska lyckas måste någon och några ha pengar och passion för densamma i rätt kombination. Visionären och optimisten tror att sådana finns. Pessimisten satsar på teorin att det aldrig kommer att finnas tillräckligt av dem. Men realisten ser att det antagligen finns en betydande andel av dem som saknar antingen den ena eller den andra komponenten.


Materiell fattigdom och ojämlikhet leder till ett demokratiunderskott. Det finns sådant som behöver finansieras med allmänna medel. Ett Finland utan ett statligt finansierat mediebolag vore en betydligt fattigare demokrati. Den tanken är värd att hålla kvar när det på ren finlandssvenska marras kategoriskt över tvångsskatter och monopol.

Så hur skulle det då fungera med en medborgarfinansierad kyrka? Har vi en sådan nu? På den senare frågan är det ärliga svaret ett nja. Rent frivilligfinansierad är den inte. En stor del skattepengar ges antagligen mot bakgrund av en lång kulturell vana som ännu inte släppt taget om majoriteten av befolkningen. En annan del kommer till kyrkan via statsbudgeten i och med att kyrkans andel av samfundsbeskattningen slopas från och med 2016. Bägge intäkterna krymper ändå med tiden, alltmer. Samtidigt betjänar kyrkan fortfarande alla finländare på ett brett plan. Utgifterna har inte krympt, snarare tvärtom. Barn, unga, ensamma, gamla och flyktingar hör till dem som kyrkan inte visar på porten.


Det kan vara hälsosamt att någon gång reflektera över ett hurudant samhälle det här var om kyrkan inte fanns. Det ger perspektiv. Också på bidraget till den gemensamma potten.

May Wikström

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41