De anständigas uppror

18.09.2015
Ja, så beskrev någon det nyligen. Att vi äntligen ser omkring oss glimtar av medmänsklighet och en vilja att hjälpa människor i nöd – i stället för den skamlösa egoism och oginhet som lagt sig som en stinkande trasa över det kollektiva samvetet i vårt land.

Då flyktingar från Mellanöstern och Nordafrika nu bokstavligen vandrar in över våra gränser och myndigheterna desperat jagar efter utrymmen – då kvicknar folket äntligen till och kryper försiktigt ur sin kokong av unken och inskränkt nationalism, smaksatt med lika delar självgodhet och självömkan.


Vårt folk som själv har lidit så mycket och i hundratusental tagit sig till andra länder undan såväl krig som eländiga levnadsvillkor. Och som nu svarar med att hämningslöst misstänkliggöra flyktingarnas motiv och bevekelsegrunder och utmålar apokalyptiska bilder av okontrollerade flyktingströmmar. Som en fyrbåk av klarsyn och förnuft framstår Hans Rosling, den svenska statistikern som ruskat om nyhetsredaktörer i Sverige och Danmark med nyktra påminnelser om hur små mängder det handlar om i förhållande till vad vi kunde ta emot. Som May Wikström syrligt kommenterar i senaste Kp: ”Vårt land översvämmas inte av flyktingar, mer än det gör när ett kryssningsfartyg töms en morgon i Helsingfors”.


Visst är ökningen dramatisk jämfört med tidigare – men så har vi också startat från noll. Och visst kommer de många flyktingarna att leda också till friktion och spänningar – men att inbilla sig att man i dagens värld kan klara sig utan att öppna för andra kulturer och religioner är att bedra sig själv. Det ges inga alternativ – och mångkulturaliteten är alla gånger att föredra framom förskrämd monokultur.


Flyktingkrisen är ju ingenting som plötsligt har briserat i vår famn. Den har funnits länge, för den som velat se. Allt större befolkningsgrupper är i rörelse, inte bara på flykt undan krig, förtryck och vattenbrist utan också på jakt efter ett drägligare liv. Liksom vi själva skulle göra – och alltid har gjort då födan varit knapp, friheten noll och utsikterna för barnen obefintliga.


Att den europeiska kultur vi under århundraden har byggt upp, och är stolta över, står inför svåra prövningar är ofrånkomligt. Men, som sagt, vi har inget val. Samtidigt ligger vårt bästa, och enda, försvar just i de värden vi anser så viktiga: öppenhet och solidaritet. De moraliska rättesnören som är själva ryggraden i den europeiska civilisationens kollektiva medvetande.


Allt det vi finner anständigt. Och som äntligen fått människor på bred front att göra uppror mot främlingsfientligheten och säga nej: nu räcker det. Att också kyrkans ledning klart och tydligt sagt ifrån är helt konsekvent med kyrkans lära. Att somliga av den orsaken protesterat genom att lämna kyrkan är beklagligt – men framför allt beklämmande. Låt dem löpa. Det finns andra som nu vandrar in, för att de behöver oss.

Thomas Rosenberg

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11