Presidentvalet i trons färger

Brokigare än så här har kandidatskaran knappast varit någonsin tidigare i sin inställning och relation till den evangelisk-lutherska folkkyrkan: kulturminister Paavo Arhinmäki hör inte till kyrkan och har lämnat över kyrkofrågorna i ministerportföljen till kollegan Päivi Räsänen. Eva Biaudet gör det inte heller, liksom inte Pekka Haavisto – som trots detta engagerat sig i Kyrkans Utlandshjälps styrelse och i intervjuer sagt att han kan överväga att skriva in sig igen om kyrkan är beredd att viga samkönade. Sari Essayah är starkt profilerad pingstvän och Timo Soini kombinerar sin sannfinländska framtoning med att som katolik bekänna sig till en ur finländsk synvinkel sett exotisk religiös minoritet. Lutheranerna Paavo Lipponen och Sauli Niinistö kan beskrivas som traditionalister och försiktigt eller rentav klart positiva i sitt förhållande till kyrkan. Bägge är beredda att tillönska medborgarna Guds välsignelse i sina nyårstal, i samma tradition som president Martti Ahtisaari. Paavo Väyrynen tvekar däremot och tycker att det känns som en amerikansk och främmande sed.

Ur trosperspektiv är det också intressant att se hur det mediala intresset för kandidaternas livssyn och tro, ja rentav kunskap om tro, har förändrats på ett par decennier. I slutskedet av presidentvalet 1994 trasslade kandidaten Elisabeth Rehn in sig i svaret på huruvida hon tror på Gud och gav sig in i en polemik om Jesus historicitet. Det ledde till en häftig diskussion, inte i minst i religiösa forum, och en del bedömare menade att den Jesusdebatten i slutspurten kostade henne många röster.

Hur ser man 2012 på frågan som (kanske) var värd ett presidentämbete i början på 90-talet?
Den raka frågan om tro på Gud lyser faktiskt med sin frånvaro i flera av valmaskinerna. Statliga YLE bedömer den inte som tillräckligt intressant för väljarnas räkning, inte heller i Hufvudstadsbladets valtest har den klassats som relevant nog. Däremot bränns den av i kvällstidningen Iltalehti.

”Tror du på gud?” är trots allt enligt en hel del vanliga finländare forfarande intressant när det gäller landets president. För en del är frågan rentav viktig. Bland de svenska lokaltidningarna slår den igenom också i Österbottens Tidnings valpanel. En av deltagarna, en kvinna på 20 år, anser att det är viktigt med en troende president.
 
Oberoende av vad svaret på frågan är finns det ändå frågor som är ännu viktigare. De frågorna gäller presidentens förmåga att respektera alla andras svar på samma fråga – och att själva frågeställningen fortfarande har relevans för många, också i dagens Finland.