I nyårstalen och andra viktiga tal vände sig presidenten också till ”utlänningarna som bor ibland oss”. Vi kände samhörighet med landet och befolkningen då presidenten inneslöt också oss i sitt tal. Jag och min familj älskar det landet så att det gör ont ibland. Och vi älskar de människor som så förbehållslöst tagit emot oss. De har öppnat dörren till sin kultur och sakta, med varsam hand, slussat oss in i den. De har öppnat våra ögon för nya värden. De har lärt oss att ett lyckligt liv kan levas utan en massa prylar, men man kan inte leva lycklig i ensamhet. Många gånger då min man var borta kom någon från vår afrikanska släkt och höll mig sällskap. ”Maman, inte kan vi vara annanstans då vi vet att du är ensam hemma”, sa de medan de gjorde sina läxor eller såg på någon fotbollsmatch i vårt hem. Där har jag gått i en vanornas skola och stannat på klassen många gånger – jag som trivs i min självvalda ensamhet.
Nu lever jag i mitt eget land som har blivit så kallt. Inte bara med tanke på vädret, det blåser iskall nordanvind också i samhället. En liten pojke på elva år, med finländsk mamma och afrikansk pappa, född i Finland och med finska som modersmål får höra ”Neger, far tillbaka därifrån du kommer”. Vart ska han fara, han är född i detta land och har alltid bott här? Han ser annorlunda ut i sin färgade hy, de andra medborgarna accepterar honom inte för det. Det kan inte vara rätt ställt i vårt samhälle då barn får höra sådant.
Under kidnappningsdramat i Nairobi sa president Uhuru Kenyatta att ”Kenya är ett land med mångfald, där olika religioner accepteras och där människor från olika länder bor tillsammans. Kenya ska fortsättningsvis vara ett land med mångfald”.
Jag hoppas våra politiker snart ställer sig upp och säger att Finland är ett land där alla får känna sig hemma. Just nu blåser snåla vindar inom utlänningspolitiken. Ingen vågar stå upp och säja att det räcker nu. I väntan på det får vi göra det. Öppna våra dörrar för de finländare som inte har blåa ögon och blont hår. Öppna dörrarna till vår rika kultur och dela den med dem. Och aldrig acceptera att barn eller vuxna blir utsatta för hot, varken verbalt eller fysiskt. Vi måste gripa in och sätta stopp för det. Vi kan också bli ett land som har Teranga, gästfrihet, som honnörsord, om vi hjälps åt.
Ett öppet hem
03.10.2013
Under många år har jag fått bo i ett fattigt land vars honnörsord är Teranga. Teranga betyder gästfrihet. Jag har annan hudfärg än de flesta i landet, så det syns att jag inte hör till ursprungsbefolkningen. Ändå har jag fått bli en av dem, till 100 procent. Mina barn har vuxit upp i det landet. Vithåriga barn med blå ögon bland mörkhyade, brunögda barn. I ett skede var en av sönerna den enda ljushyade i den katolska skolan med närmare 400 barn. Aldrig har vi hört ett ont ord om vårt ursprung. Aldrig har någon sagt åt oss att vi ska försvinna till det land vi kommer ifrån. Inte ens de gånger det varit hungersnöd i landet och man logiskt sett kunde ha tänkt att om utlänningarna försvinner så blir det mera mat för landets egna.
Ann-Katrin Store
Kran – rusvårdsföreningen som stiftet startade. Och sedan glömde bort.
KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårdsföreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhetsledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06
Brändö gymnasium samlar in pengar för att kunna köpa en ambulans till Ukraina – välgörenhetskonsert i Matteuskyrkan
Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma.
29.1.2026 kl. 20:29
Att komma närmare världen
Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19
Sex vill jobba som diakonichef vid domkapitlet
STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41
Två vill bli kyrkoherde i Jakobstad – en i Hangö
KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28
”Jag tänker satsa på det här jobbet och det hör till att vaktmästaren ska bo ganska nära kyrkan”
FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor.
24.1.2026 kl. 15:11
För landets kristna minoritet växte oron när Assadregimen föll i Syrien
syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32
Hur ska kyrkan skydda kulturarvet i väpnade konflikter?
KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52
Kyrkoherden byts i Vanda svenska – Kristian Willis återvänder inte efter pappapausen
kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06
Ett mål, 60 volontärer, 200 hungriga småstadsbor
MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00
Eva Kuhlefelt var litteraturforskare och flyktingaktivist – och nu diakon: "Min väg till kyrkan var lång"
diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00
Skådespelaren Cecilia Paul: ”Jag vill inte längre förminska mig”
PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras.
14.1.2026 kl. 10:12
Två vigdes till präst och två till diakon
VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39
”Jag var så ung, jag förstod inte ens att mamma kunde dö”
PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00
Ett levande musikliv är Korsholms varumärke – varje vecka kommer 135 människor till församlingen för att musicera
musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00
Mest läst
”Sorg är inte en prestation”
sorg. Sorgen är inget att skämmas över – eller att vara stolt över, säger Fritjof Sahlström. Den är en del av livet. Men han tror vi behöver våga dela berättelser och ge rum för sorgen i vardagen. 27.6.2019 kl. 10:00
”Kan man fira födelsedag med någon som har dött?”
sorg. Pamela Granskog skriver om sorgen i att mista en förälder och om hur man talar om för sina barn att deras mormor inte kommer finnas hos dem. Hon tror det är nödvändigt att tala med barn om döden – för henne var det en viktig bit i den egna sorgeprocessen. Samtidigt måste vi ge dem hopp. 27.6.2019 kl. 10:00
Om att bygga ett nytt liv
livsberättelse. En natt under Bosnienkriget drevs Emina Arnautovic genom en svår frontlinje. Granaterna regnade ner runt henne och dottern hon bar i sin famn. – Då tänkte jag att om jag överlever måste jag göra något av mitt liv. 11.7.2019 kl. 12:00
Med tidlösa sångskatter gör Nina Åström debut på svenska
musik. ”Jag är ju bara från Kokkola”, kan Nina Åström tänka när hon rör sig bland musikvärldens stora eller spelar i ett fängelse. Efter trettio år i branschen och ett femtontal skivor ger hon ut sitt första album på svenska. 28.6.2019 kl. 15:34
Elva ledare tar ställning mot kyrkans engagemang i Pride
pride. Elva ledare för kyrkliga organisationer och väckelserörelser stöder en insändare som publicerades i tidningen Itä-Savo där fyra kyrkoherdar ifrågasätter kyrkans engagemang i Pride. 25.6.2019 kl. 17:33
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet

























