När man kissar i havet gråter jorden …

Om Jesus kom till oss nu skulle marginalmänniskorna fortfarande vara uppdraget men han skulle säkert också sätta ner den späda foten i Östersjön och kräva en förändring. Med messiasauktoritet  skulle han möta böndernas blick och be dem våga vägra gifter, genmanipulerat och omänskliga djurförhållanden. Eventuellt skulle han också sätta sig på huk framför redan stressade VR och fråga varför det är dyrare att åka tåg än bil i Finland. Men den mesta tiden skulle han troligtvis ändå tillbringa med dig och mig. Upplurade på något sopberg håller han kanske ett tal till den konsumerande och etiskt apatiska massan om att överflödet inte gör oss lyckliga, utan att saligheten finns i det enkla. Att vi faktiskt syndar när vi köper barntillverkat billigt. Att bättre är mindre och av vuxen inhemsk hand. Jesus lyfter sen upp en liten människa i famnen och påminner oss högljutt om de hårda bud han gav oss sist han var här. Om att den som förleder eller gör illa någon av dessa små …ja, ni minns …    – Nu förleder ni dem med ert välfärdsprojekt, förstör deras  sommarsimmande och ger dem skolmat som ni själva knappast skulle äta. Och där bland blöjor, konservburkar och oändligt mycket plast skulle vi sänka vår blick av skam.

Att vara förvaltare är inte bara att ha oändliga tillgångar och rättigheter. Att ha skapelseansvar är tvärtom begränsade resurser och skyldigheter.  Att vara vuxen är att kunna välja. Att vara kristen är att vilja. Att vara lärjunge är att våga. Så låt oss vilja och våga välja ett annat sätt att leva, äta, färdas och förvalta framtiden.

Du kan faktiskt be med din plånbok. Tjäna Herren med en ekologisk morot. Gå i Kristi fotspår genom att inte äta ledsen gris. Visa tro genom att inte ta bilen, sjung lov genom att handla närodlat och tacka Gud med en tygkasse.