Missionsfolket fick inte välja

Men den sympatiyttringen är inte hela sanningen. Det förekom också protester, även om den högljudda yttringen under själva mässan ogillades av hela församlingen som besvarade den med dödstystnad, vilken policy man än råkade försvara. Diskussionerna om missionssällskapets policy bubblade under ytan i korridorerna och i sociala medier och åsiktsmarkeringar duggade också tätt men subtilt i de olika programpunkterna.

Den tyngsta åsiktsyttringen ägde rum på organisationens årsmöte dagen före missionärsvigningen. Trots att ärendet inte fanns på agendan krävde årsmötet en omröstning om organisationens policy där frågan löd om Finska Missionssällskapet ska sända missionärer som lever i enkönade parförhållanden eller inte. Omröstningen hölls fastän man visste att ett nekande svar skulle strida mot både Finlands lag och kyrkans överenskomna policy. Resultatet avslöjade en djup tudelning, när det ”tillåtna” svaret bara vann med femton rösters marginal. Lägger man ännu till det faktum att trettio ombud valde att rösta blankt blir marginalen kanske ännu mindre.

I efterhand kan man se flera trista ingredienser  samt ett par orättvisa anklagelser i missionssoppan. Trist, sorgligt och skamlöst är det att någon i Kristus namn kan mordhota och kränka andra människor för deras beslut och handlingar. Den rätten tillkommer inte någon. Tråkigt är det att det som skulle bli missionsfolkets stora fest delvis förmörkades av slitningar som eventuellt kunde ha undvikits. Orättvist är det att Finska Missionssällskapet rätt ensamma fick bära hundhuvudet för ett bindande beslut som biskoparna och kyrkans ledning fattat redan för ett par år sedan. Det borde inte ha varit en överraskning för någon att inte heller en missionär kan kasseras för sin sexuella läggnings skull. Det har kyrkan beslutat.

Och, inte minst: beklagligt är det att de två berörda mot sin vilja kom att bli Homoparet med stort H. Allt de ville var ju att jobba för missionen.

Ändå är det inte heller så enkelt att bara hötta åt missionsfolket att tiga still. Om Finska Missionssällskapet gjort ett misstag så är det försöket att hemlighålla för sina understödare att organisationen skulle sända ut ett enkönat par. Det var egentligen detta omröstningen på årsmötet handlade om. Nu briserade informationen en dryg vecka före sommarfesten. Beslutet kunde ha processats och diskuterats öppet långt tidigare. Det hade det fotfolk som stöder och bär missionen varit värda. På den här punkten har det brustit hos FMS. Hur stor besvikelsen över den saken blir återstår att se. Men den torde gå att mäta både i pengar och medlemsaktivitet.