Slå vakt om de ungas chans!

Lika motsägelsefull är arbetsmarknadssituation i de nordiska välfärdsstaterna. Och där är det de unga som tar stryk.

Samtidigt som befolkningen åldras och både regeringar och arbetsgivare bekymrat talar om det kommande underskottet av arbetskraft är många unga utan jobb. Bland de nordiska länderna toppar Sverige och Finland statistiken för ungdomsarbetslöshet. Hos oss är nästan var femte finländare under 25 utan jobb eller studieplats. Detta trots att den allmänna arbetslöshetsprocenten har sjunkit de senaste åren och rör sig kring sju procent. Det här är bekymmersamt, så bekymmersamt att också regeringen har gripit in. Samhällsgarantin för unga är ett försök att trygga att alla unga under 25 år och alla nyutexaminerade under 30 år ska slussas in i studier eller arbetsliv inom tre månader. Garantin trädde i kraft vid årsskiftet, och den har väckt både beundran och intresse från rikssvenskt håll, där man lika febrilt som här söker lösningsmodeller för att få bukt med ungdomsutslagningen.

I praktiken finns det ändå många utmaningar för dem som försöker fånga de unga som riskerar att trilla mellan maskorna. Den evangelisk-lutherska kyrkan hör till en av aktörerna i nätverket och i år har insikten om det här väckts på ett nytt sätt. Kyrkan har initierat en landsomfattande kampanj mot ungdomsutslagning under devisen Nyt on henki päällä. På svenska heter satsningen Det gäller livet, och den fick stor synlighet på Ungdomens Kyrkodagar i Karis i helgen.

En snabbgallup bland de cirka tvåhundra deltagarna visade att hälften av dem som satt där antingen hade framtiden klar för sig, eller såg fram emot den med tillförsikt. Den hoppfulla attityden gladde inte minst justitieminister Anna-Maja Henriksson som var en av panelisterna i diskussionen kring temat. Hon ville gärna ta med sig den som en hälsning till regeringskollegerna som arbetar med frågorna. UK-deltagarnas syn på saken skiljer sig nämligen från helhetsbilden. En ungdomsbarometer från i höstas visar att de unga i dag är mer pessimistiska än deras föräldrar var när det gäller framtidsplaner och jobb. ”Det finns ett visst trovärdighetsproblem i kyrkan” konstaterade biskop Björn Vikström, en annan av panelisterna. Han har antagligen rätt. De aktiva –både  unga och äldre – som syns och hörs i kyrkans beslutsfattande representerar en relativt välmående medelklass.

Det gäller att inte fastna i den bubblan, att inte bli blind för utmaningarna och nöden. Just kyrkan har möjligheter att fånga upp unga i riskzonen, när så gott som hela åldersklasser fortfarande deltar i konfirmandundervisningen. Där om någonstans finns chansen att så hopp och framtidstro och att bygga förtroendefulla relationer till människor som någon dag kan bli en samtalspart i kampen för att få livet att vända åt rätt håll igen.