Jag trodde att det skulle vara lätt för mig att åldras eftersom jag aldrig identifierat mig som vacker

Du ska älska din nästa som dig själv. Men vad gör du om du har svårt att älska dig själv, framför allt med de rynkor och påsar som uppstår på din kropp? När din elastiska hud blir slapp. ”Som en surdeg!” utbrister Eva Kela när jag gör intervjun, och sedan tjuter vi av skratt. Men det är ju inte så roligt med surdegen. Den tenderar att breda ut sig.


Efter att jag talat med Eva Kela frågade jag kolleger och vänner vad som var deras tipping point när det gäller åldrande. Många nämnde, liksom Eva, huden. Den minskade elasticiteten. Påsarna. Känslan av förvåning när man förväntat sig att åldras på ett skulpterat sätt men ändå åldras på ett påsigt sätt.

Men det kom också andra svar. ”När det började kännas trögt att kliva raskt ur en bil”, sa en. ”Blöjor”, sa en annan (som har väldigt långt till blöjor).

Själv trodde jag att det skulle vara lätt för mig att åldras eftersom jag aldrig identifierat mig som vacker. Men det var ett totalt lögnaktigt narrativ, upptäckte jag när jag började undra över varför min hals inte såg ut som förr.

I själva verket hade jag samma inställning till åldrandet som när jag som femåring insåg att människor faktiskt dör. ”Men jag ska inte göra det”, tänkte jag då.

Jag ska vara undantaget. Den första människan i mänsklighetens historia som inte åldras – vilken slarvig och ogenomtänkt livslögn!

Sanningen är ju att vi inte åldras inombords. Inombords är vi för evigt 35 (de flesta kvinnors favoritålder, märkte jag efter en liten gallup). Så helt som Eva Kela säger här intill är det svårt att förlika sig med att sinnet och själen är 35 men kroppen närmar sig 55, för att en dag bli 65, sedan 75, sedan (om man får leva) 85.

Vi är så sköra. Vi blir skörare. Vi börjar så småningom tassa omkring med broddar, livrädda för att halka och falla i småbitar.

Sjukdomar kommer att tära på oss ytterligare. Tillslut är vi nästan genomskinliga. Sedan dör vi, och i himlen (tror jag) är kropp och själ ett och vi är så vackra, precis som vore vi 35 igen.

Så här måste det bli, för alternativet är ändå värre. Så tänker jag efter att ha lyssnat på en podd om 46-åriga miljardären Bryan Johnson som satsar två miljoner dollar per år på att inte dö. Han dricker och äter samma sak varje dag. Han lägger sig efter åtta. Hans liv ter sig som en mardröm av självdisciplin. Jag åldras hellre än lever som han.

Läs också: Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv