Det är obegripligt för mig hur vi slarvar med nattvardsdukandet i våra kyrkor

20.12.2023
Katarina Gäddnäs är författare och präst.

Det sägs att vi äter också med ögat. Till jul är det många som vinnlägger sig om att duka lite extra fint för sina gäster. Det behöver inte vara silverbestick och Rosenthal-porslin, men en vacker dukning förhöjer måltidsupplevelsen. Inte är det riktigt samma sak att äta på papperstallrikar med sladdriga plastbestick. Finns det bara hushållspapper eller smutsiga, hopknölade tygservetter är det kanske bättre att vara utan.


Med den
här bakgrunden är det obegripligt för mig hur vi slarvar med nattvardsdukandet i våra kyrkor. Vi kan kanske inte vara ense om vad som sker i nattvarden, men den är ett sakrament, en helig handling, ett mysterium där vi mottar Kristus. Julnattens under; inkarnationen, Gud blir människa, himlen möter jorden, materien möter Anden – det sker och blir uppenbarat för oss, åtminstone, varje gång vi firar nattvard.



Jag ser så ofta hur präster hafsigt dukar fram och dukar av nattvardsbordet så att församlingen inte ska behöva lida under pinsam tystnad, inte ser man eller vet man riktigt heller vad det är som sker därframme vid altaret. Men om det här är något av det heligaste vi har, hur vågar vi slarva oss igenom det?!

Men om det här är något av det heligaste vi har, hur vågar vi slarva oss igenom det?!

Om församlingen och dess präster på djupet fått lära sig, går det inte att gå tillbaka. Om vi vet att hela mässans brännpunkt, mässans huvudgäst, finns där på altaret kan man inte lämna den kvar vid mässans slut, sätta tillbaka oblater som inte konsumerats i oblatasken, hälla ut vinet som är kvar i kalken i vasken i sakristian.



Om vi vet att corporalet, duken under bägaren och patén (fatet med oblater) är svepningen runt Jesu kropp som vilar i graven/bursan (tygfodralet som corporalet ligger i när det inte används), om vi vet att torkduken inte är nån allmän, slabbig servett utan den duk Veronika använde för att torka Kristi ansikte med på hans Golgatavandring, då har jag svårt att tro att vi hafsigt kan använda dem vid altaret.

Med det heliga måste vi handskas oändligt varsamt och omsorgsfullt, med absolut närvaro.

Med det heliga måste vi handskas oändligt varsamt och omsorgsfullt, med absolut närvaro. Det är outsägligt vackert när församlingen med andakt, under tystnad, ser hur bägaren sköljs ur och liksvepningen med kärlek viks ihop.

Vem vill inte duka med kärlek?!


Katarina Gäddnäs

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02