Vi är kallade att vara hans händer – även om det doftar handdesinfektionsmedel

29.09.2020
Bo-Göran Åstrand är biskop i Borgå stift.

För några år sedan gick jag in i Åbo domkyrka en solig eftermiddag. Doften från stenvalven som dröjer sig kvar från medeltiden slog emot mig. Det var lika lugnt och skönt som under studietiden att vandra omkring i katedralen. Jag mindes hur jag ibland sökte lugnet och den ordlösa närvaron av någon som är större just här. Jag bodde granne med domkyrkan, bara några hundra meter från porten. Klockorna som slog några slag en gång i kvarten har för alltid delat upp min timme i fyra delar.

En vandring i domkyrkan innehåller en del överraskningar. I ett av sidovalven slås jag med häpnad. Jag möter Jesus Kristus avbildad på ett kors. Men han är utan armar! Jag har till en början svårt att förstå hur det kan vara så. Jag har inte sett något motsvarande någon annanstans. Krucifixet liksom fyller upp sidovalvet med sin intensiva närvaro och kallar mig att sitta ned på en av stolarna framför. Vad har hänt med den här skulpturen? tänker jag medan tystnaden är mycket närvarande.

Kristus utan armar. Det känns som att krucifixet har ett budskap. Under valven, i stillheten, hör jag Jesu uppmaning till lärjungarna att de skulle fortsätta hans verk på jorden. Jesus behövde människor för att hans rike skulle gå framåt och Guds kärlek bli känd. Uppenbarligen behöver han armar och händer ännu idag. Här och nu.

"Kristus utan armar. Är jag, är vi kallade att vara hans armar och händer? Ja, så måste det ju vara."

Jag går ut efter en stund av tyst meditation framför krucifixet. Den stora porten glider upp. Det känns som att katedralen uppmanar mig att minnas vad jag fick vara med om därinne. Bruset från trafiken på den livligt trafikerade leden in mot Åbo centrum slår emot mig. Kristus utan armar. Är jag, är vi kallade att vara hans armar och händer? Ja, så måste det ju vara.

Världen och vårt samhälle har drabbats av ett virus som märks i allas vår vardag. Ansiktsmaskerna, avstånden, säkerhetsföreskrifterna och begränsningarna påminner oss om att vi kämpar mot en gemensam fiende. Hålls frisk! uppmanar vi varandra. Allt medan en del känner sig isolerade och ensamheten breder ut sig. Många är trötta och utmattade av alltihop.

Vi får inte heller röra vid varandra som förut. Inte ta i hand, inte kramas. Men vi kan fortfarande använda händerna till att hjälpa varandra, bära matkassar, ringa, skriva hälsningar, hjälpa till med städningen, ge ett bidrag eller ställa upp där någon behöver oss. Med våra händer och armar kan vi visa att vi bryr oss. Då är Jesus Kristus närvarande. Även om det doftar handdesinfektionsmedel.

Bo-Göran Åstrand

Kolumn. För oss som samlas till Höstdagarna från olika delar av Borgå stift blir det extra tydligt. Vi bär med oss olika dialekter, olika erfarenheter och olika vardagar. Ändå hör vi ihop. 20.10.2025 kl. 15:25

betraktat. Hur älskar jag någon jag aldrig har sett med hela mitt hjärta, hela min själ och med hela mitt förstånd? Är inte det att kräva lite mycket av mig? 19.10.2025 kl. 19:30

KONSTDONATION. Konstnären Rolf Holm donerade under fredagen 45 tavlor till Borgå stift. Planen är att konsten ska ges vidare, berättar biskop Bo-Göran Åstrand. 17.10.2025 kl. 16:44

HERDETJÄNST. Fredrik Kass söker kyrkoherdejobbet i Korsholm. Han har varit kyrkoherde i Kvevlax sedan år 2019. 17.10.2025 kl. 15:24

laestadianism. Det är inte svårt att finna spår av Lars Levi Laestadius i Pajala. Han har namngett både vägen till kyrkan och Pajalas gymnasium. – Det är Laestadius bygder. Jag visste nog inte vad som väntade mig här. Jag gick bara igång på att Gud sa att jag skulle vara här, säger prästen Maria Smeds. 17.10.2025 kl. 10:00

SÁPM. Hon blev präst lite motvilligt. Men i svenska Sápmi har Maria Smeds funnit sin plats. – Jag känner att hela min prästvigning bara handlar om det här uppdraget i norr. Det är nästan som om jag är designad för det, säger hon. 17.10.2025 kl. 10:00

LIVSBERÄTTELSE. Det började med O helga natt i julkyrkan i Munsala. Sedan dess har Christian Vesterqvist uppträtt i många kyrkor med sina tolkningar av Johnny Cash. 16.10.2025 kl. 11:29

Personligt. Kenneth Morales har blivit vuxen i Finland. Här har han gått igenom kriser, kommit ut på andra sidan, börjat uppskatta den finska vurmen för ordning och reda och de starka familjevärderingarna. Men en sak har han svårt att omfatta: vi är så oroliga hela tiden. Det är som om hela befolkningen är lite ängslig. 15.10.2025 kl. 14:16

begravning. Snabbt dyrare gravar och allt enklare ambitioner bland de anhöriga – det förändrar vår kultur kring död och begravning. Det ser Christina Grönroos som driver begravningsbyrå i Sibbo. 15.10.2025 kl. 11:08

BRANSCHBYTE. Med Mikaela Strömberg-Schalin som ny stifts­jurist får den finlandssvenska landsbygden rätt så säkert en röst i domkapitlet i Borgå. 14.10.2025 kl. 15:48

Helsingfors. Kommer vi att upprepa de misstag som begicks under 90-talets depression? frågar familjerådgivare Anna Korkman-Lopes på familjerådgivningens 80-årsjubileum. 14.10.2025 kl. 15:06

skam. För Camilla Hellberg blev en teaterföreställning ett sätt att undersöka och förmedla hur skammen efter ett trauma kan se ut. – Jag vill visa hur skammen sipprar in på alla livsområden, men att det finns en väg ut. 14.10.2025 kl. 13:38

Äktenskap. Det finns en koppling mellan sex och bön. Gräset kanske faktiskt är grönare på andra sidan. Det finaste i vårt liv kan vi inte kontrollera. Bland annat så tänker Emma Audas om äktenskapet. 13.10.2025 kl. 13:21

musik. Marcus Granfors magnum opus föddes ur en separation – som landade i ett äktenskap. Han är en rektor från Vasa, men också frontfigur för The Heartbeat Band. Ett band som spridit vackert vemod sedan 2013. 9.10.2025 kl. 11:44

ledarskap. Som direktör vid en marknadsföringsbyrå gick Niklas Anderssons liv på höga varv. Sedan kom coronapandemin. Sedan frågade hans mopedgrabb därhemma om inte de skulle gå på Alphakurs tillsammans. 7.10.2025 kl. 15:58

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37