"Nu måste jag få depressionsmedicin – eller också måste jag börja motionera"

02.09.2020
Sofia Torvalds är redaktör.

I våras satt jag böjd framför datorn i en mycket oergonomisk ställning, kände mig deppig och åt Tivolikex. Klump i magen, känsla av tyngd och ensamhet, den söta glasyren som smälte i munnen.

Det kändes som att sjunka långsamt i djupt vatten. Nu, tänkte jag, måste jag få depressionsmedicin. Eller också måste jag börja motionera. Så jag började motionera.

»Nu, tänkte jag, måste jag få depressionsmedicin. Eller också måste jag börja motionera.«

I skolgymnastiken var jag ganska bra på två grejer: att hänga i en stång (vi hade faktiskt ett sånt test och gympaläraren stod bredvid och tog tid, jag och min tvillingsyster hängde hur länge som helst) och att springa långa distanser. Med dessa bleka segrar i tankarna satte jag igång.

Jag har börjat jogga många gånger tidigare i mitt liv, men slutat varje gång på grund av blodsmaken i munnen och känslan av förestående hjärtinfarkt. Den här gången skulle jag göra det annorlunda.

Så jag slutade springa varje gång jag blev andfådd. Sedan gick jag. Sedan sprang jag. Blev andfådd. Gick igen. Jag var ute i alla väder, envetet, som en människa som vet att det är antingen det här eller också ett otrevligt ingrepp (jag lider av medicinfobi).

Och mirakulöst hände någonting. Jag blev gladare.

Jag hade varit så otroligt ointresserad av min kropps prestationsförmåga. Den skulle bära omkring på mitt huvud, den skulle inte värka, den skulle smälta maten och vara tyst. Ändå upplevde jag den ofta som illojal, som en svikare. Jag tänkte att den säkert hade någon ohälsosam cellförändring på gång.


»Jag började tycka om den här kroppen, inte för hur den såg ut utan för att den gjorde det här för mig, för att den räddade mig.«

Men nu ställde den upp för mig. Den tickade på, steg för steg, kilometer för kilometer. Den visade sig vara stark och villig. Jag började tycka om den här kroppen, inte för hur den såg ut utan för att den gjorde det här för mig, för att den räddade mig.


Mitt huvud blev så mycket gladare nämligen. Om kvällarna när jag drar på mig löpskorna gör jag det som en människa som längtar efter bedövning. Jag gör det för att få tyst på mitt oroliga huvud, jag gör det för att pingisbollen ska sluta studsa runt i asken, jag gör det för att jag måste.

Men numera gör jag det också för att jag vill. När jag är ledsen springer jag lite hårdare. Blåsten mot kroppen. Löven på träden. Ljudet av löpskor som landar på grus.

Som livet: ett steg vidare. Och ett till. Och ett till.

Kroppen har blivit jag, och jag är en gnutta starkare än förr.

Sofia Torvalds
Houtskär får igen en tf kaplan, bestämde domkapitlet idag.

domkapitlet. Kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling tillsätts inte utan ledigförklaras på nytt nästa år. Pastor Peter Blumenthal förordnas till tf. kaplan och sköter tjänsten fram till slutet av juni, meddelar domkapitlet idag. 20.10.2020 kl. 17:20
Rex Hartman och Jonas Nygård tycker om att röra på sig tillsammans.

vänskap. Alla förtjänar en kompis som ringer och frågar: Ska vi gå på kaffe? eller Kommer du med till gymmet? Vänverksamhet hjälper personer med funktionsnedsättning att hitta den kompisen. 16.10.2020 kl. 13:06
Emil Anton har skrivit en bok om sin fars familjs troshistoria.

historia. När Emil Anton började skriva om den kristna trons historia i Irak upptäckte han sina egna rötter. Men boken resulterade också i en kamp med Gud som nästan kostade honom hans tro. 15.10.2020 kl. 16:01

Nekrolog. Det sociala engagemanget för de svagaste i världen utgjorde den bärande linjen för Ulf Särs under flera årtionden. Hans frånfälle var helt oväntat. 15.10.2020 kl. 17:14
Mikaela Björk är prästfru, trebarnsmamma, teolog och kock.

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20
Brenda Serralde Luna är född i Xochimilco som är en del av Mexico City. Namnet betyder platsen där det blommar.

Förändring. Brenda Serralde Luna föddes i Mexico City men bor i Borgå. Hon har upplevt en jordbävning, plötslig fattigdom och stor kärlek. Det svåraste var när hon förlorade sin mamma. 15.10.2020 kl. 15:33
Bakom försäljningen döljer sig många år av kämpande för att bevara det svenska församlingshemmet.

Försäljning. Efter många års kämpande för att bevara församlingshemmet, men utan gehör, ger man nu upp den tanken. – Vi måste kunna gå vidare och utreda andra alternativ, säger Mats Lindgård. 15.10.2020 kl. 15:04
Josefin Silén hade tänkt bo kvar i Sverige ett tag – men möjligheten att stå på scen som Mary Poppins kunde hon inte tacka nej till.

teater. När Josefin Silén står på musikalscenen i Mary Poppins gestalt är hon sval, lätt bitsk och värdig. Men i verkliga livet har hon insett att det är fruktansvärt tråkigt att alltid vara cool och stark. 14.10.2020 kl. 18:20

val. Inom utsatt tid har den ledigförklarade kaplanstjänsten i Pedersöre församling sökts av två personer. 14.10.2020 kl. 17:18
Kyrkoherdarna Daniel Norrback, Camilla Svevar och Mikael Forslund har fått göra om församlingens program på kort varsel.

restriktioner. Offentliga tillställningar och allmänna sammankomster med fler än tio personer är förbjudna i Vasa sjukvårdsdistrikt till slutet av oktober. Församlingarna följer samma direktiv. Tre kyrkoherdar vittnar om en viss coronavana – men också om coronatrötthet. 14.10.2020 kl. 13:58