Medierna fylls av råd hur vi ska använda våra semesterdagar på rätt sätt. Vi ska satsa på våra relationer, vi ska inte planera för mycket, vi ska ut i naturen, vi ska ligga på stranden, vi ska höja konditionen. Vi ska hälsa på släktingar, vi ska inte stressa med besök och så vidare i all oändlighet. Jag har slutat läsa semesterartiklar, jag blir bara stressad av alla goda råd.
För någon dag sedan höll jag en bok i min hand med det ärevördiga namnet Dyalogus Creaturarum Moralizatus, med den svenska undertiteln Skapelsens sedelärande samtal. Första utgåvan lär ha utkommit år 1483. I bokens förord fanns det en legend som jag genast föll pladask för. Speciellt som jag ännu har någon vecka att arbeta innan den omtalade semestern infinner sig.
Jag läste om evangelisten Johannes. Han lär ha lekt med lärjungarna en dag. En man med pilbåge såg lärjungarna leka och misstyckte. Tänk att det redan då fanns folk som visste hur Jesu lärjungar borde bete sig, och vad som inte hör till om man räknar sig till den skaran. Johannes lyssnade på mannen och bad honom sen spänna sin pilbåge. Så gjorde mannen. Om och om igen bad evangelisten honom spänna bågen. Till sist bad Johannes pilbågsmannen ha bågen spänd hela tiden. - Nämen, det går inte att ha bågen spänd hela tiden. Bågen kan brista och skjutkraften blir till ingenting. Pilen flyger inte långt.
Johannes lyssnade noggrant och funderade länge på den spända bågen. Han kom fram till att detsamma gäller människan och rekommenderade lek för kropp, själ och ande.
”När själen får sin näring, mår kropp och ande bra.”
Lek för kropp, själ och ande, det betyder olika saker för oss. För någon kan en månads fotbolls-VM (suck …) vara den bästa leken. Båtliv, bokläsning, skogsvandring, frukost ute, en kaffekopp på torget är det bästa för en annan. Sällskap och släktträffar varje vecka. Eller självvald ensamhet och tystnad i stugan.
Jag som har semestern framför mig struntar i alla goda råd om hur jag borde göra för att få en god semester. Jag tänker lyssna på Johannes.
När kroppen får sitt, utan krav från någon bättre vetande, mår själ och ande bra. När själen får sin näring, mår kropp och ande bra. När jag mår bra kan jag bjuda på oaser och lekplatser för andra så att de kan må bra. Vad som är lek får var och en bestämma. För mig kan det ibland vara att leta mask i blomlandet åt måg och barnbarn. En annan gång sitter jag i ensamhet och ser på vågornas rörelse i all oändlighet, medan tankarna vandrar hit och dit. En ”morgonchokoklad”-bit (barnbarnets uttal) i trädgårdsgungan med morgonkaffet läker vinterns stress-sår. Jag ser framemot att läsa om flera sedelärande samtal från Skapelsen. Både som boktext och som egna iakttagelser i naturen.
