”Fem smutsiga små fingrar och en smutsig liten hand. Så blir det nästan alltid, när man lekt med trevlig sand …” Den gamla barnsången väcker hos mig minnen från radioprogrammet Barnens gåva i toner under tidigt 1970-tal.
Fingerfärdighet hör till en av de viktiga egenskaper som skiljer oss människor från våra avlägsna släktingar i djurriket. Förmågan att gripa, vända, vrida och skapa med våra händer har möjliggjort uppkomsten och utvecklingen av både redskap, byggnader, musikinstrument och konstverk.
Samma händer och fingrar som vi använder för att knyta nävarna eller för att hantera vapen sträcker vi också fram då vi tvärtom vill signalera vänskap och välkomnande. Vi hälsar, smeker och kramar med olika grader av känsla och närhet beroende på situationen och vår relation till varandra.
Sången jag citerade i inledningen handlar om att smutsa fingrarna. Samma uttryck använder vi för att antyda att någon har varit inblandad i impopulära eller etiskt tvivelaktiga affärer. Den här symboliken aktiverade Pilatus då han tvådde sina händer för att visa att han frånsade sig allt ansvar för dödsdomen över Jesus.
”Det vi skapar och uttrycker med våra händer och fingrar är inte bara något yttre, utan det återspeglar vem vi är, vad vi vill och hur vi förhåller oss till människor i vår omgivning.”
Fingrarna används också som kommunikationsmedel. Ett uppsträckt pekfinger kan uttrycka personens högmod: ”Jag är bäst!”. I ett annat sammanhang kan det uttrycka lovsång till Gud eller till Jesus som den enda vägen. Att göra tummen upp i verkliga livet eller på sociala medier är ett enkelt sätt att snabbt uttrycka uppskattning och samhörighet. Pekfingret och långfingret bildar tillsammans segertecknet: ”V” som i victory. Ett uppsträckt långfinger signalerar förakt, medan andra fingerkombinationer kan stå för allt från ”jag älskar dig” till djävulsdyrkan.
När Jesus anklagades för att bota sjuka med kraft av den Onde påpekade han det orimliga i att ondskans makter skulle ha något att vinna på att bekämpa lidande och död. Men, utmanade han sina kritiker, om det är med Guds finger som jag driver ut demoner, då har Guds rike kommit.
Det vi skapar och uttrycker med våra händer och fingrar är inte bara något yttre, utan det återspeglar vem vi är, vad vi vill och hur vi förhåller oss till människor i vår omgivning. När vi tecknar oss själva med korset ber vi att Gud ska välsigna våra tankar, känslor och handlingar, så att vi mer helgjutet ska kunna delta i förverkligandet av Guds rike – i förtröstan på att vi hela tiden vilar i Guds trygga hand.
