Kom ihåg att kyrkan inte är detsamma som Guds rike! Du kan bli besviken. Också i kyrkan finns mindre trevliga arbetskamrater och tråkiga arbetsuppgifter. Verksamheten grundar sig på kristna värderingar men ALLA anställda är vanliga människor, som syndar och gör fel och som behöver Kristi förlåtelse. Man kan till och med möta giriga människor i kyrkan, även om den som är ute efter pengar borde söka sig annanstans.
Jag ville jobba för Guds rike, men därnäst har förmannen varit viktigast för mig.
Min väg som anställd i kyrkan började med ett fem månaders vikariat som diakonissa. Då var jag 27 år gammal och obehörig. Tf kyrkoherden var lika gammal och nästan lika oerfaren, men tillsammans gjorde vi så gott vi kunde. Åtta år senare gick jag utbildningen och blev behörig diakonarbetare. Jag började i stiftets största församling och fick en erfaren kyrkoherde, som jag lärde mig mycket av. Efter nio år ville jag gå vidare och kom till domkapitlet. Där hade jag hade många olika förmän och alla var bra för mig. Biskop Gustav minns jag som en lysande berättare, och biskop Björn mötte alla människor med lika stor respekt.
Efter sju år var jag färdig med domkapitlet och kom sedan att jobba många år utomlands för en kristen organisation.
Nu har jag varit i Petrus församling i drygt tre år. Här har jag haft hela tre chefer! Min sista chef är ”återanvänd”. Hon var en av de goda förmännen under tiden på domkapitlet, och hon har inte blivit sämre med åren.
Om du bara kan, så välj en god förman, en som har förtroende för dig. Det hjälper dig att orka!
Minns också vad Luther sa: Alla som gör sitt dagliga arbete med Gud i sinnet jobbar för Guds rike.
(Glöm inte heller att det finns andra kyrkor än den som Kyrkpressen är knuten till)
Må Gud ge meningsfulla jobb till alla som ber om det!
