Paret Joki-Erkkilä besökte Kyrkhelg Nord för att berätta om vägen till förlåtelse.

De förlorade sin dotter Laura – men mitt i det nattsvarta mörkret kom Jesus in i deras liv

sorg.

År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren.

30.10.2025 kl. 19:18

Under en solig helg i september besöker paret Joki-Erkkilä Kyrkhelg Nord i Karleby för att dela sin historia. Stadskyrkan är fullsatt och paret går upp tillsammans med en tolk. Vi får en pratstund tillsammans efter deras seminarium.

Minna och Vellu, som hon kallar Veli-Pekka, är båda läkare och träffades på läkarlinjen i Tammerfors. De beskriver mötet som kärlek vid första ögonkastet.

Ingen av dem kommer från en kristen familj och de hade inte funderat så mycket på Gud innan tragedin drabbade dem.

– Vi hade ett bra liv på utsidan, men inte inuti. Jag tyckte det var bra att Gud fanns, men jag behövde inte honom i mitt vardagsliv, säger Minna.

– Min mommo var troende men jag tänkte att det där är något för gamla människor. Men mommo har alltid bett för alla sina barnbarn, säger Veli-Pekka.

Ett efter ett kom barnbarnen till tro i sina vuxna år. En av dem var Veli-Pekkas syster Tuuli, Lauras gudmor. Hon kom att spela en stor roll i Lauras liv. Tuuli bad ofta för att hennes bror skulle komma till tro.

– För syrran kändes det som att ju mer hon bad desto längre bort från tron kom vi, säger han.

Minna och Veli-Pekka har fyra barn. Lauras storasyster, som vid den tiden studerade i Nya Zeeland, hade en mycket nära relation till Laura. En kort tid innan Laura dog tillbringade familjen en hel månad tillsammans i Nya Zeeland, för att hälsa på systern.

– Jag är så tacksam att vi fick uppleva det tillsammans som familj, säger Minna.

Under resan sjöng Laura ständigt på en sång, och ingen förstod varför. Det var psalmen ”Ett barn vandrar fram”. Tuuli berättade senare att samma psalm hade sjungits i kyrkan dagen innan Laura dog.

En dag efter att de kommit hem från sin resa hände det värsta. De nåddes av nyheten att Laura hade mördats av sin ex-pojkvän hemma i hans lägenhet i Tammerfors.

– Jag vaknade plötsligt från en tupplur och ropade rakt ut ”Var är Laura?”. Jag kände att något var fel. Jag kollade på klockan och den var 17.27. Efteråt fick vi reda på att det var precis den stunden Laura dog, berättar Minna.

– Då jag ringde Tuuli och berättade om det sa hon att hon verkligen inte förstår sig på Gud, säger Veli-Pekka.


Tiden efter

Efter Lauras död följde en tid av bitterhet, ilska och hat. Allt var nattsvart. Lauras syster tog flyget hem från Nya Zeeland och hela familjen sörjde.

– Jag hade ingen kraft att göra någonting, säger Minna.

Veli-Pekka försökte att hålla igång i vardagen. En dag var han och simmade i simhallen och lät tårarna forsa.

– Jag stannade varje 25 meter för att torka tårarna, säger han och fortsätter:

– Men hela tiden spelade en psalm inom mig och jag kände en frid som jag alltid längtat efter.


Att hitta Jesus

Dotterns död väckte tankar och diskussioner om tro. En längtan efter Jesus väcktes i paret Joki-Erkkiläs hjärtan.

– Efter att Laura dog började mina egna fel och misstag trycka på. Mitt i mörkret kom en längtan efter något som på riktigt är gott. Jag kom plötsligt att tänka på Andens frukter. Jag ringde Tuuli och hon visade var i Bibeln de finns. Där fanns det goda jag längtat efter: frid, tålamod, glädje, självbehärskning och så vidare. Jag hade tidigare fyllt den längtan jag hade med resor, kläder eller upplevelser, säger Minna.

– Tuuli berättade att vi ännu kommer att se Laura. Kan det här vara sant? tänkte jag, säger Veli-Pekka.

En dag mitt i ångesten hände något som fick Veli-Pekka att plocka upp Bibeln för första gången.

– Jag gick omkring hemma i vardagsrummet och hade ångest. Då såg jag plötsligt vår vigselbibel ligga i hyllan, jag hade aldrig öppnat den tidigare. Då jag öppnade första sidan låg där ett pyssel från något av barnen, en hand utklippt i kartong. Vi har fyra barn, så jag undrade vems det kunde vara. Då jag vände på det stod det ”Laura” på baksidan. Då förstod jag att jag behöver börja läsa Bibeln.

Men Bibeln kunde också kännas överväldigande.

– Det fanns väldiga löften i Bibeln. Som i Matteusevangeliet, ”saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade”.

Mitt i sorgen kom emellanåt friden, samma frid som han känt i simhallen.

– En dag när jag gick i skogen kände jag plötsligt en sådan frid komma över mig. Jag visste att Laura var i trygghet, att hon var med Gud.


Att förlåta

Hur kan man förlåta någon som brutalt tagit ifrån en det finaste man har?

Först kom Gud, sedan förlåtelsen. Som i många historier. Trots att friden och tron hittade fram var förlåtelsen varken självklar eller enkel.

– Jag läste i Matteusevangeliet om att förlåtelsen är ett villkor. Och jag ville till himlen, det vill jag fortfarande. Så jag bad den svåraste bönen jag bett: ”Far, du vet att jag inte vill förlåta, men jag vill göra din vilja.” Just i den stunden märkte jag ingen skillnad, säger Minna och fortsätter:

– Men jag märkte skillnaden då jag såg en bild av mördaren och kände djup medkänsla med honom. Jag var fri från hat. Mitt helande kunde börja, berättar Minna.

– Efter en tid märkte jag att då mördaren kom upp i mina tankar fylldes jag inte av hat. Då visste jag att något hade vänt, säger Veli-Pekka.

Att förlåtelse är en svår process är de noga med att poängtera. Men det finns tips som hjälper.

– Vi kommer bli felbehandlade med 100 procents säkerhet här i livet, men det centrala är att förlåta. Jag brukar förlåta människor på förhand, säger Minna.


Laura fann också Jesus

Lauras väg till tro började före hennes föräldrars. Som gudmor satte Tuuli grunden till kristen tro hos Laura, och efteråt fick Minna och Veli-Pekka reda på att Laura hade tagit emot Jesus bara en kort tid innan hon dog.

Vid den tiden började allt fler frågor om Jesus komma upp hemma vid middagsbordet, till Minna och Veli-Pekkas förvåning.

– Ungefär en månad innan Laura dog frågade hon helt plötsligt av oss: ”Mamma och pappa, vet ni vad det centrala i kristendomen är?” Vi blev lite förvånade och svarade nej. ”Att alla som tror på Jesus får leva i evighet”, svarade hon då.

Minna och Laura tränade tillsammans inför ett maratonlopp och under de långa springturerna ville Laura ofta diskutera tro. Minna hade inga svar och föreslog att Laura skulle diskutera med Tuuli.

Och det gjorde hon. Tuuli berättade att Laura sagt ”Jag vill leva med Jesus” i ett av deras samtal, vilket har tröstat dem i dag.


Livet efter

Att de har Jesus i sina liv har förändrat allting. Något som i dag är helt förändrat är äktenskapet.

– Innan resan till Nya Zeeland hade jag tänkt flytta ut då vi kommer hem. Men vi började leva som Bibeln lär och förhålla oss till Bibelns råd om relationer. I dag är vårt äktenskap bättre än det någonsin har varit, säger Minna.

Sorgen efter deras dotter finns alltid där. Men att Laura är i trygghet med Jesus tvivlar de inte på.

När paret får frågan om hur Laura var som barn skiner de upp.

– Hon var så hjälpsam och glad. Och hon pratade aldrig illa om andra människor, hon såg det goda i alla, säger Minna.

Text och foto: Maja Nordqvist


teater. På Kyroboas möter vi en predikant som är osympatisk redan från början. Under liten himmel är en obehaglig berättelse om maktmissbruk och svårigheten att säga ifrån. 11.7.2019 kl. 14:55

ledarskap. Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag? 11.7.2019 kl. 00:01

sorg. Jan-Erik Nyman hade varit präst i ett år när han förrättade sin första jordfästning. Det svåraste som präst har varit att möta den sorg som kommer oväntat – och att inte gömma sig bakom yrkesrollen när sorgen kommer nära. 27.6.2019 kl. 10:20

sorg. Sorgen är inget att skämmas över – eller att vara stolt över, säger Fritjof Sahlström. Den är en del av livet. Men han tror vi behöver våga dela berättelser och ge rum för sorgen i vardagen. 27.6.2019 kl. 10:00

sorg. Pamela Granskog skriver om sorgen i att mista en förälder och om hur man talar om för sina barn att deras mormor inte kommer finnas hos dem. Hon tror det är nödvändigt att tala med barn om döden – för henne var det en viktig bit i den egna sorgeprocessen. Samtidigt måste vi ge dem hopp. 27.6.2019 kl. 10:00

livsberättelse. En natt under Bosnienkriget drevs Emina Arnautovic genom en svår frontlinje. Granaterna regnade ner runt henne och dottern hon bar i sin famn. – Då tänkte jag att om jag överlever måste jag göra något av mitt liv. 11.7.2019 kl. 12:00

musik. ”Jag är ju bara från Kokkola”, kan Nina Åström tänka när hon rör sig bland musikvärldens stora eller spelar i ett fängelse. Efter trettio år i branschen och ett femtontal skivor ger hon ut sitt första album på svenska. 28.6.2019 kl. 15:34

pride. Elva ledare för kyrkliga organisationer och väckelserörelser stöder en insändare som publicerades i tidningen Itä-Savo där fyra kyrkoherdar ifrågasätter kyrkans engagemang i Pride. 25.6.2019 kl. 17:33

jourhavande präst. I sommar har prästerna jour på begravningsplatserna i huvudstadsregionen och hoppas på att få samtala med besökare och anställda om livet, döden och allt som ryms däremellan. 27.6.2019 kl. 00:01

kaplansval. Johanna Björkholm-Kallio har valts till kaplan i Jakobstads svenska församling bland tre sökande. Församlingsrådet valde henne i går kväll med rösterna 7 mot 6 för Jan-Gustav Björk. 20.6.2019 kl. 10:06

äktenskapsfrågan. Norra Finlands förvaltningsdomstol har omkullkastat Uleåborgs domkapitels beslut – det att domkapitlet gav en skriftlig varning till pastor Árpád Kovács för att han vigt ett par av samma kön. Domkapitlet ansåg att Kovács handlat mot sina prästlöften, domstolen var av annan åsikt. 17.6.2019 kl. 18:09

nytt från domkapitlet. Domkapitlet i Borgå stift hade möte på torsdagen. Bland annat fastställdes resultatet i valet av Berndt Berg till prästassessor. Och bland många ärenden i en diger lista granskades också de sökande till kaplanstjänsten i Vanda svenska församling. 14.6.2019 kl. 12:40

barndom. När Nils Torvalds var fyra år insåg han att han måste försvara sig själv, ingen annan tar hand om honom. 13.6.2019 kl. 14:04

utställning. Sedan 2014 har den svenska konstnären och fotografen Ilar Gunilla Persson samlat på berättelser av HBTIQ -personer (homo, bi, trans, interkönade, queer) som har en bakgrund i ett religiöst sammanhang eller i en annan stark ideologi. Berättelserna har hon sedan fotograferat. 12.6.2019 kl. 11:02

kampens kapell. Kampens kapell är ett stilla rum mitt i myllret och trafikbruset i centrum av Helsingfors. Många kommer för att söka stillhet – men i kapellet finns också lyssnande öron för den som behöver prata eller söker hjälp. 13.6.2019 kl. 00:01

FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapet kämpar med ekonomin och planerar en omstrukturering som kräver omställningsförhandlingar. Hela personalen omfattas. Uppsägningsbehovet uppskattas till högst en tredjedel av personalen. 22.9.2023 kl. 12:21

PSYKISKA PROBLEM. Familjerådgivningscentralerna har sedan 2020 besvarat enkäter om vilka trender som syns i familjerådgivningen. I enkäten 2023 sa 83 procent att klienternas psykiska problem har ökat. 20.9.2023 kl. 17:23

Replot. Replotherden Camilla Svevar jobbar nu i Vasa – och domkapitlet har inte hittat någon vikarie. 18.9.2023 kl. 16:13

kyrkoherdeval. Vanda svenska församling och Monica Cleve nådde förlikning om kyrkoherdevalet. Kristian Willis torde installeras som kyrkoherde i Vanda nästa år. 18.9.2023 kl. 15:50

tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00