Efter en paus på drygt tre år är programmet med kristen musik Tack och lov tillbaka på måndagskvällar i Yle Vega. Ny skivpratare och redaktör är Rasmus Forsman från Vallvik i Korsholm. Radiojobbet ska han sköta vid sidan av vardagskneget vid en golvläggningsfirma.
Är ”Tack och lov” primärt ett andligt program eller ett musikprogram?
– Jag säger ett andligt program, utan vidare. Det ska få vara mer än ett önskeprogram och bidra med andlig kost eller någon tanke som får någon som inte är så kyrkvan att tänka lite. Jag har en förhoppning om att det bland önskelåtarna går att skönja en röd tråd att knyta ihop. Kanske jag kan öppna med något bibelord eller en tanke eller någonting sånt.
Hur fick du jobbet?
– Jag fick frågan när Stefan Härus (programledare till 2022) lade av. Men då hade jag inte tid och det var stora skor att gå in i. Nu fick jag frågan på nytt i december. Jag sa diplomatiskt att jag skulle fråga min fru och tänkte att hon väl säger nej. Men hon tyckte att – varför inte?
Är Tack och lov uppbyggt som förr?
– Det blir lite kortare än tidigare, 37–38 minuter och sänds efter måndagarnas aftonandakt klockan 19.22. Kanske tre–fyra låtar faller bort nu.
Hur förberedde du nystarten?
– Jag gjorde tre pilotsändningar, två vanliga avsnitt och sedan en special. Jag gör programmen hemma, jag har så pass bra utrustning. Jag har också gjort aftonandakter och Andrum hemma.
Hur får du tag på musiken?
– Jag kommer åt Yles arkiv och hämtar musiken där. Men senast fanns bara sex av tjugo önskade låtar i arkivet. Jag har 500–600 skivor själv. Stefan Härus hade ett betydligt större arkiv av rent fysiska skivor och cd-n.
Bandat alltså och inte direktsänt. Hur ska man önska en låt som lyssnare?
– Mejladressen är den enda kanalen. Det har också varit tal om att man skulle kunna lämna ett röstmeddelande via Yles sidor.
Kristen musik kan ju också vara klassiskt, körmusik … Tack och lov tycks hålla sig till popgenren och kristna band?
– Det är önskemålen. I det första programmet var det körsång, lovsång, soloartister och något band. Jag ska försöka ha så stor bredd som möjligt. Ser man till exempel på Sverige så finns det ju inte så många kristna band. Det är mest lovsångsbetonat och många låtar är nästan som på 80-talet.
Har du varit med i körer eller band?
– Jag sjöng i Bighill Singers i 15 år, där gav vi ut tre album innan vi nyligen tog paus. Jag ledde Oikumenekören i fem–sex år, och när jag var pastor i Borgå ledde jag en mindre gospelkör.
Musicerar du nu själv i någon församling? Ditt huvudinstrument?
– Keyboard är det jag spelat längst. I (pingstkyrkan) Elim i Kvevlax hoppar jag mest in på akustisk gitarr, särskilt när jag leder lovsång. Men jag tycker om bas. Det är ju bara en ton i taget då. Fast felprocenten blir ju större då om man mokar... (skratt).
Din egen favoritlåt inom musik överlag?
– Jag var tio när jag hörde Totos Rosanna, det var en upplevelse, och jag skulle bli musiker. När jag växte upp tyckte jag 80-talets lovsånger var dåliga, och dåligt framförda låtar – tills jag insåg att lovsång handlar om någonting annat.
Vad tänker du på när du hör uttrycket ”tack och lov”?
– Jag tänker på mamma, hon kunde uttrycka sig skojfriskt. Jag tänker på hennes många roliga uttryck.
Tack och lov sänds måndagar kl. 19.22 i Yle Vega. Mejladressen för att önska musik är tackochlov@yle.fi.
