Prästgården, där Lars Levi inte hann flytta in före han dog, är idag Laestadiusmuseum. Intill prästgården står det lilla pörtet där han flyttade in 1854 med familj och tjänstefolk. Där bodde han de sista åren av sitt liv.
Utanför prästgården och pörtet finns en byst av Lars Levi och olika minnesmärken av Lars Levi, resta bland annat av laestadianska föreningar i norr.
Det är heller inte svårt att finna Lars Levi Laestadius grav på kyrkogården i Pajala. En skylt uppsatt utanför grinden visar exakt hur man ska gå. Där finns också en ställning med texten Karta till Laestadius grav. Kartorna är slut. Tydligen är det många pilgrimer som följer hans fotspår.
Lars Levi predikade i Kengis
Ursprungligen gravlades Lars Levi 1861 på kyrkogården i brukssamhället Kengis, sex kilometer från Pajala. De var där kyrkan han predikade i stod medan han var kyrkoherde i Pajala, och där bodde han fram till 1854. När kyrkan flyttades till Pajala tömdes också kyrkogården och stoften av de avlidna flyttades till den nya kyrkogården i Pajala 1869. Det sägs att Lars Levis kista öppnades i samband med flytten.
På kyrkogården i Pajala delar Lars Levi (1800–1861) och hustrun Brita-Kajsa (1803–1888) grav med sin dotter Fredrika Johanna (1840–1902), hennes man bokhållaren Fritihiof Haeggström (1839–1903) och deras ogifta dotter Alida Konstance (1872–1942).
Järnbruket i Kengis, världens nordligaste, anlades 1646 och hade sin glansperiod på 1600-talet. Under 1700- och 1800-talen var det igång sporadiskt tills det brann ner till grunden 1879. Där byggdes en kyrka 1797 som flyttades till Pajala mellan åren 1869 och 1871, åtta år efter att Lars Levi dött. Av kyrkan i det gamla brukssamhället finns idag endast rester av grunden kvar.
Idag står kyrkan ett högt krön på Laestadiusvägen 38 i Pajala. I samband med flytten byggdes den om och Lars Levi skulle knappast känna igen sig i den idag. Den ursprungliga kyrkan utgör idag sakristia och sidoskepp i den nuvarande. Men predikstolen från vilken Lars Levi höll predikningar där han realistiskt beskrev människornas syndfullhet är rest i den ombyggda kyrkan.
Maria predikar i Laestadius kyrka
Denna söndag håller prästen Maria Smeds på att avsluta gudstjänsten i Pajala kyrka. Trots att vi dubbelkollat tiden kommer vi en timme för sent.
– Herra siunatkoon teitä ja varjelkoon teitä. Herren välsigne er och bevare er … välsignar hon.
I sitt jobb möter hon både svenska, finska och meänkieli. Hon är från Jönköping och talar varken finska eller meänkieli, men några fraser sitter.
I kyrkan sitter kanske trettio personer. Det är länge sedan väckelsen drog över Pajala.
Som präst i Pajala och kommunal musiklärare i Karesuando har Maria Smeds inte kunnat undgå väckelsehistorien och Lars Levi Laestadius. Under året hon verkat i församlingen har hon mött många laestadianska besökare.
– Det är Laestadius bygder. Jag visste nog inte vad som väntade mig här. Jag gick bara igång på att Gud sa att jag skulle vara här. Hade jag vetat i förväg vad jag skulle möta så kanske jag inte hade kastat mig ut så. Men å andra sidan, jag vill ju lita på Gud. Jag behöver inte behaga allt och alla, säger hon.
Tidigare hade Maria inte mött så mycket kvinnoprästmotstånd.
– Det är som en sorts förkastelse. Jag har varit mycket i Israel och i Sydafrika där man möter olika väldigt hårda religiösa ståndpunkter. Jag har övat mig i landskap med mycket konflikter. Jag har lärt mig att urskilja vad som är kvinnoförakt och när man faktiskt håller Bibeln högt. Och då är vi överens.
Inte bara motstånd
Men hon har inte bara mött motstånd. Senaste sommar besökte en grupp från Rovaniemi Pajala. Innan gudstjänsten började presenterade de sig som väldigt konservativa.
– Men när det blev nattvard kom alla fram. Jag vet inte var gränserna går, men mina kollegor och dom andra i kyrkan var helt chockade. Jag förstod inte att det var ett mirakel. Efteråt har de pratat jättemycket om vad som hände.
Efter kyrkan gick gruppen till Laestadiusmuseet. Nästa gång Maria kom dit låg det en present till henne där.
– Det var ett knypplat hjärta i vitt på en stålram och ett kort: Kiitos paljon Maria. Gud välsigne dig! Jag tänker att Gud måste göra detta och vi inte bara kan stå där och vara hårda. Jag vill alltid ge det bästa till alla. Och sen om de inte vill ta emot är det inte mitt ansvar.
Hon ser det som en fördom att alla kvinnliga präster är liberala.
– Det finns väldigt många bibeltrogna kvinnor som är präster. När man möter en måste man rubba sina tankecirklar. Om man då är human mot mig, alltså en medmänniska mot mig, men har en annan teologisk ståndpunkt, visar det på mognad. Men jag blir bekymrad för dem som tänker att man i Guds namn kan mobba folk.
Läs också: Maria Smeds upplevde Guds tilltal: hon skulle flytta till Sápmi
