Den 23 september invigs en minnessten för barn som gått förlorade på grund av missfall eller fosterdöd, men också för dem som lider av ofrivillig barnlöshet – eller för dem som förlorat kontakten med ett barn och behöver få sörja det.
– Missfall är väldigt vanligt, och berör många av oss, men vi pratar väldigt lite om det med tanke på hur vanligt det är, säger sjukhusprästen Jessica Högnabba-Akin.
Hon är en av dem som ordnar kampanjen En tom famn, som genom minnesstenen och genom att ge ansikte åt sorgen i sociala medier försöker ge plats och ett forum för den här förlusten.
– Statistiskt är det vanligt med missfall, men för den enskilda familjen och personen kan det vara en väldigt stor förlust. Även om du bara hunnit vara gravid i några veckor kan det lilla fostret redan i tankarna ha blivit en familjemedlem. Det kan hända att du försökt bli gravid i åratal. Sorgen kan vara väldigt stor, och det behöver finnas en plats för den, säger hon.
– Den här minnesstenen är ett sätt att ge utrymme för den sorgen.
Utrymme för vrede och sorg
Om du får ett missfall mellan veckorna 12 och 22 kan sjukhuset ta hand om begravningen. Kistorna kremeras och askan begravs på en begravningsplats. En gång per månad ordnas en välsignelse för de här små barnen i barnsjukhusets kapell i Helsingfors.
– Dit är också de som fått tidiga missfall välkomna. Man kan ta med sig exempelvis en ultraljudsbild eller ett brev eller ett mjukdjur, om fostret inte kunnat tas tillvara.
Varför tycker du det är viktigt att vi pratar om missfall?
– Jag tycker det är viktigt att vi ger utrymme att vara arg och ledsen. Det är okej att tycka att det är orättvist, och det är okej att sörja. Det möjliggör också kamratstöd: du är inte ensam i det här.
Men det finns också personer som inte har behov av att sörja ett missfall.
– Hos alla väcker inte ett tidigt missfall så starka känslor.
– Alla äger sin egen berättelse. Det ska finnas utrymme för sorg, men det är också okej att inte vilja prata om det.
