En vårvinternatt för två år sedan samtalar Gustaf Sandström med sin dotter Mira på terrassen utanför hemmet i Nykarleby.
– Hon hade kommit hem på besök. Hon talade om yin och yang och om det mörkaste. Den natten så sa jag att åt henne att nu har jag slutat vingla. Nu väljer jag en väg och det är Jesus, berättar Gustaf.
Innan den natten hade Gustaf haft en upplevelse i en dröm där Jesus uppenbarade sig i form av lilla Jesus.
– Kort därefter läste jag en bok av Kyung-sok Shin i finsk översättning, Jään luoksesi. Den är inte kristen, och jag hade ingen aning om att jag skulle träffa lilla Jesus i boken. Det hjälpte att övertyga mig.
Lilla Jesus existerar inte egentligen som begrepp i kristendomen men ändå dyker han upp i både i drömmen och boken.
En annan stark upplevelse hade Gustaf på Kreta i september 2018.
– Då läste jag om Paulus när han seglade förbi Kreta. Som seglare förstod jag att Paulus åtminstone inte ljugit. Hade han inte varit där hade han inte skrivit på det viset om seglandet och problemen. Tidigare funderade jag ofta på hur jag ska kunna tro det som någon har skrivit i Bibeln. Fanns det här på riktigt eller är det bara någon som hittat på en historia?
Gustaf Sandström är född i Larsmo som tredje barnet i en syskonskara på sju.
– Vi fick ofta förtydliga att vi inte är laestadianer. Men det är sanning med modifikation. Vår farmor lär ha gått på laestadianernas möten.
Franciskuskorset som Gustaf Sandström bär runt halsen fick han nyligen av en svensk präst som hörde hans vittnesbörd. Prästen hade burit det i 25 år.
Mostrarna gav barnatron
Som barn gick han i söndagsskola i Inremissionshemmet.
– Jag har haft en barnatro hela livet. Den har jag fått av mina mostrar, i synnerhet Ethel, Göta och Else.
Ethel Witting-Chow var missionär och jobbade med heroinmissbrukare i Hongkong. När hon första gången kom hem från Hongkong fick Gustaf en kamera av henne, en Minolta A5. Den har han fortfarande kvar.
– Någon sådan kamera fanns inte här. Tydligen var jag intresserad av fotografering redan då. Det intresset tog fart när Ethel kom med kameran.
Gustaf hade samlat på Coca-Cola korkar i hopp om att en dag få tillräckligt många för att skaffa en Agfa Rapid-kamera, även kallad Coca-Colakameran. Minoltan var betydligt vassare.
– Hos oss drack vi inte Coca-Cola så jag uppnådde aldrig målet. Jag sökte korkar vid kiosken nära skolan men det gjorde också andra.
Fotografering blev Gustafs födkrok. Både som fotograf och som försäljare. Han var en av grundarna till fotoaffären Bildström i Nykarleby våren 1981.
När Svenska Yrkeshögskolan sökte en fotolärare 1998 fick han det jobbet.
– Där jobbade jag ganska precis tio år men då började jag höra att skolorna skulle slås ihop. En sommar då jag tänkte hur jag ska orka hörde jag att det behövdes en inhoppare på flyktingförläggningen i Oravais. Där var jag nästan tio och hade hand om ensamkommande barn. Där fick jag se mycket av islam, både gott och mindre gott.
I samband med att han skulle gifta sig blev de dåligt bemötta av en församlingsanställd. Mötet verkade avskräckande på dem båda.
– Men jag ville ändå tro på högre makter. Jag sökte för jag ville förstå på något vis.
Redan som tonåring var han intresserad av ufon, klärvoajans, zenbuddism, schamanism, new age och drömtydning.
– Det var så fascinerande. Jag har haft drömmar om allt möjligt som jag kopplade mina upplevelser till. Det har varit svårt för familjen och barnen att veta var Gustaf står.
Dottern nära i tankarna
Under samtalet nämner Gustaf ofta sin dotter Mira. Ibland stiger han upp från köksbordet och återkommer med en tavla, en hatt eller något annat föremål som påminner honom om henne.
– Men nu talar jag om Mira igen. Hon ligger så nära i mina tankar. På något vis var hon avgörande för att jag gick till Jesus för att få hjälp.
Mira genomgick könsbyte och blev man men började sedan tvivla på att hon gjort rätt beslut.
När Mira försvann i Tammerfors den 21 november 2024 var hon officiellt kvinna igen.
– Den kvällen hittades hennes ryggsäck på bryggan i Näsijärvi. I ryggsäcken finns hennes pengar och pass. På ledstången hängde handduken.
Dagarna efter skriver Gustaf i sin dagbok att han tydligt såg Miras ansikte lugnt vilande i vattnet: ”Jag förstod att du är befriad från all ångest, du är med Jesus, han ger dig Mira och mig frid.”
– Men då dykare, robotar och drönare sökte efter henne i sjön utan framgång började jag hoppas att hon lever och har arrangerat sin drunkning.
Mira var van att simma i kallt vatten.
– Hon brukade simma i älven här i Nykarleby. Hösten 2022 simmade hon över till folkhögskolan och blev sittande på en sten. Någon sågpå henne att hon inte klarar sig själv. Då kom ambulansen och tog henne med sig till mentalsjukhuset i Vasa. Det var det inte första gången. Antagligen kände Mira sig våldsförflyttad.
När hon blev utskriven ville hon börja om någon annanstans. Gustaf följde med henne till Tammerfors för att söka lägenhet.
– Hon hade en fix idé att gå en kurs i new age där som kostade 4 000 euro. Hon samlade pengar till den i flera år.
Mira gick ut en caféskötarkurs med goda rekommendationer och räknade med att få ett caféjobb.
– Då var hennes liv under kontroll. Men hon slocknade då hon av olika orsaker inte fick jobbet.
Tron på Jesus det viktigaste
På Gustafs köksbord står en liten kopia av Thorvaldsens Kristusstaty som han ärvt av moster Göta. Statyn bär nu Gustafs vigselring på sina axlar. Trots att Mira är borta och Gustaf lever ensam upplever han att hans tro blivit starkare.
– Jag börjar varje dag med en bön som jag lärde mig av en präst i församlingen när jag blev ensam: Jesus Kristus, du har friköpt mig i dopet och du har kallat mig att vara din lärjunge. Jag ber varje morgon för Mira och många andra. Så läser jag dagens verser ur Dagens Lösen.
Under ett år gick han varje nästan varje söndag i kyrkan. Nu har det varit glesare med det.
– Om jag tidigare flackade på mellan olika religioner så har jag nu varit med i olika kristna sammanhang. Sen har jag stöd av min syster Eva och Boris, hennes man. Jag tror inte man måste hålla sig i någon viss kristen fålla – det viktiga är att verkligen tro på Jesus.
Han har hittat en artikel där psykiatern som jobbade med Mira inför hennes operation ställer sig skeptisk till könskorrigeringar på unga.
– Nu anser hon att forskningen som ligger till grund är helt fel. När jag nämnde det för Mira var det ingen nyhet för henne. Mira var aldrig bitter på läkarna. Inte heller på att vi inte stoppade henne. För hon sa att det skulle vi ändå inte ha kunnat göra.
Nyligen hörde Gustaf Staffan Hellstrand live. Han berördes starkt låten Lilla fågel blå:
”Och jag kan bara säga: Kom tillbaks. Den här världen är så underbar. Kom tillbaks.”
– Hon ville att hela världen skulle vara underbar. Vi tror att Mira har det bra där hon är. Men kom tillbaka. Världen kanske blir underbar. Men just nu känns den inte riktigt så.
Fotnot: Miras kropp hittades vid Ristiniemi i Näsijärvi den 12 juli av en person som rastade sin hund. Den här intervjun gjordes innan Mira hittats.
