Innan syster Sylvie Maubon blev nunna jobbade hon med socialt arbete bland unga i sitt hemland Frankrike.

Syster Sylvie: Tron löser inte ditt liv åt dig. Du är människa.

klosterliv.

I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen.

15.5.2025 kl. 00:00

Vid foten av Alperna i nordvästra Italien ligger Monastero di Bose, ett ekumeniskt kloster där män och kvinnor lever tillsammans. De söker Gud på traditionellt monastiskt vis, genom bön, fattigdom, celibat och lydnad.

Det är något med fattigdom och lydnad som knappast klingar mjukt. Men innanför klostrets väggar är verkligheten mer mångbottnad än så. Det skrattas mycket. Det finns stråk av mörker i humorn. Stämningen är oängslig.

En kväll är vi ett gäng gäster som äter middag tillsammans med två bröder och en syster från klostret. De skämtar avslappnat och lovar att vi får fråga vad vi vill, men om vi har några jobbiga frågor får vi ta dem med systern som ska guida oss dagen därpå. Och så skrattar de.

Någon kastar ut en fråga om vad som är det bästa och det värsta med ett klosterliv.

– Att inte välja vilka man lever med, svarar en av bröderna.

Han får medhåll av de andra. Det täcker in båda frågorna.

Följande morgon har jag bokat in en intervju med syster Sylvie, en dam med järngrått hår och någon slags fransk rakhet över sig. Hon har sitt ursprung i södra Frankrike men har levt i Bose sen hon var 26.

Jag börjar med att fråga om hon håller med om det som sades vid middagen kvällen innan, att det bästa och värsta med ett monastiskt liv är människorna? Det gör hon inte.

– Då man kommer hit är man ofta ung och känner inte sig själv så bra. Kommuniteten avslöjar alla dina inre problem. Utan att de andra vet om det avslöjar de schismer i ditt inre som du själv inte kände till. Det är det svåraste.

Alla i klostret har en samtalspartner. Själv pratar Sylvie med en abbedissa från en protestantisk kommunitet.

– Man behöver en spegel, säger hon.

Det gäller hela livet. Ingen har växt färdigt vid 40, 50 eller 60. Inte heller vid 70. Så länge vi åldras måste vi växa.

– Annars blir vi rigida, säger Sylvie.


Det handlar om att bli kär

Nunnorna och munkarna bär egna kläder, så som jeans, luvtröja och sneakers. Det finns inga yttre attribut som skvallrar om vilka som hör till klosterfolket och vilka som är på tillfälligt besök. Men i kyrkan bär klostrets kvinnor och män vita kåpor – med ett undantag. En av systrarna, en äldre kvinna med amerikansk accent, klär sig i svart. Hon är ortodox.

Själv har Sylvie sin bakgrund i den reformerta kyrkan i Frankrike. Hennes resa mot Bose började i ungdomen, men det visste hon inte då.

Som 15-åring besökte hon ett kloster tillsammans med sin församlings ungdomsgrupp. Utan någon tanke på att själv bli nunna kom hon att återvända till klostret flera gånger, och så småningom väcktes någon slags längtan.

I sitt sökande hamnade hon i Jerusalem där hon träffade en präst från Bose. Han gav henne Boses klosterregler, och då hon läste dem visste hon att det var rätt.

– Man väljer inte heller sin man på det sättet att man ställer upp en rad med män framför sig för att välja en. Man måste bli kär. Då jag läste Boses klosterregler blev jag kär.


Ett tecken på ekumenik

I ett ekumeniskt kloster finns det vissa skiljelinjer. Hur man ser på nattvarden skiljer sig åt mellan katolska och protestantiska kyrkor. Vid Bose firar man nattvard tillsammans och har nått en slags samsyn, men det som verkligen förenar alla över samfundsgränserna är Bibeln.

– Vi använder uråldriga verktyg, som kunskap om den judiska traditionen. Men också modern exegetik och ett väldigt mänskligt sätt att greppa texten, säger Sylvie.

Förutom fokuset på Bibeln tilltalas hon särskilt av ekumeniken.

– Jag vill leva med andra kristna för att vara ett tecken på möjlig enhet. Men bara ett tecken, inte ett exempel. Det är en skillnad.

Det händer sig att människor ryker ihop kring just bibelläsning och bibeltolkning. Vem är konservativ och vem är liberal? Och vem är trogen Bibeln?

Vid Bose är den typen av konflikter sällsynta enligt Sylvie. Om de bråkar i klostret bråkar de om saker som kommunikationsproblem och vardagsliv.

– Människor som kommer hit är öppna och väljer ofta Bose för att de är attraherade av vårt sätt att läsa Bibeln. Det finns inga traditionsbundna och bakåtsträvande katoliker här, för de kommer inte hit.

I klostret finns det lika många sätt att läsa Bibeln på som det finns munkar och nunnor. Läsningen är inte likriktad, men det finns en harmoni.

– Jag är säker på att vi inte har samma syn på Gud, för vår vision av Gud förändras genom livet, och synen på Gud förändrar Bibeln.

Sylvie tar lärjungarna som exempel. De ville ha en stark ledare, men Jesus blev korsfäst. De tvingades omvärdera sin syn och förståelse både av styrka och Jesus.

– De var helt vilsna. Genom livet möter vi den här typen av kriser många gånger, för våra erfarenheter förändrar Guds ansikte för oss.

Jag försöker fiska efter andlig vägledning och frågar hur man ska möta den typen av kriser. Vad gör man då Guds ansikte förändras? Sylvie svarar på sitt pragmatiska sätt:

– Alla har sina metoder. Det finns inget recept.

– Men om du möter en sådan typ av kris behöver du prata med någon för att försöka hitta en väg framåt och fortsätta växa.


Det här är monastisk gästfrihet:

Bose kunde riskera att bli någon slags retreatgård för kristen intelligentia. Det här är en plats där intellektuellt andligt sökande tas på stort allvar. Då man kikar på vilka som frekventerat Bose under åren är det namnkunniga teologer, framstående kulturpersoner och välkända predikanter, också från Norden – särskilt från Sverige.

Men så finns det också andra människor här:

En levnadsglad fransk ungdomsgrupp pratar högljutt under de tysta timmarna. Ingen hyschar åt dem för det.

En ung kvinna med något drömskt i blicken rör sig på området. Man hittar henne än här och än där med en bok i handen. Hon berättar att hon en tid känt sig överstimulerad av sina studier och behövde en paus, så hon bad Chat Gpt om hjälp med att hitta ett kloster som kunde ta emot henne. Så fick hon upp Bose. Nu är hon här.

En man med ryckigt rörelsemönster kedjeröker ofta vid receptionen. Han är kontaktsökande och vänlig.

En morgon stöter vi på varandra och han berättar att han praktiskt taget kommer från gatan. Exakt hur han hamnade där, eller här, hinner vi inte avhandla. Han ska på guidning med de franska ungdomarna och försöker pliktskyldigt samla ihop gänget. En av de yngre munkarna – en med varm blick och något ljust över sig, ansluter som guide.


Gandhi, Jesus och avlatshandel

Mot slutet av samtalet med Sylvie kommer vi in på ångest. I klostret är de vana vid att vägleda människor som är rädda för mörker, eller som behöver hjälp med att inte dras till det. Särskilt ungdomar.

– Världen uppfattas just nu som väldigt farlig och skör av många, säger Sylvie.

Hon nämner klimatkrisen, skärmarna och dopaminberoende, hon nämner det politiska läget.

– Men också under Luthers tid var ångesten i samhället stor. Det fanns en ångest för att inte bli räddad. Det var vad avlatshandeln gick runt på.

Den ängsligheten tror hon att finns kvar, och där kommer kyrkorna, klostren och retreatgårdarna in.

– Vi måste visa på en annan väg. Inte alla ska bli munkar och nunnor, men alla kan söka Gud.

Kyrkans budskap har alltid varit en motkultur.

– Vi kan inte ändra på samhället, men vi kan vara katalysatorer, som Jesus, Martin Luther King och Gandhi!

Hon säger att många idag skulle ha behållning av att träna på att vara ensamma och i tystnad. Precis det sa hon åt en ungdomsgrupp som besökte klostret för en tid sen.

– De såg på mig som om jag föreslagit att de skulle fånga fisk med bara sina händer.

Med det sagt sammanfattar Sylvie:

– Tro kan ge dig mening i det du strävar efter – men den löser inte ditt liv åt dig. Du måste vara människa ända till slutet. Också Jesus var människa ända till slutet.


Liturgi för allmogen

Under kvällsbönen i kyrkan sätter sig den unga mannen som doftar cigg i mitten av kyrkan. Han flackar med blicken och sen ångrar han sig. Han flyttar längst fram. Kyrkbänkarna fylls upp av människor från när och fjärran: den franska ungdomsgruppen, bybor från samhällena runtomkring Bose, den trötta studentskan.

Snart mässar de som kan liturgin och vi andra sitter tysta. En av bröderna svingar ett kar med rökelse genom kyrkobyggnaden. Altartavlan: fönstergluggarna ut mot Alperna.

Solen bryter fram och strålarna avtecknar sig i molnen av rökelse. Man behöver inte kunna ett ord italienska för att följa liturgin just ikväll: en kyrka full med människor som längtar efter ljus.


Monastero di Bose

– Grundades den 8 december 1965, samma dag som Andra Vatikankonciliet avslutades, av Enzo Bianchi.

– Består i dag av omkring 70 bröder och systrar med katolsk, ortodox och protestantisk bakgrund.

– Kommunitetens fokus är att på radikalt klostervis leva i enlighet med evangeliet och i gästfrihet.

– Livet i Bose är enkelt. Klostret har ett eget bokförlag och odlingar. De arbetar med hantverk och förädlar råvaror. Som gäst betalar man för mat och husrum enligt principen för monastisk gästfrihet: de som har råd betalar.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: Jakob Backlund


Jonas Helgesson UK kyrkodagar. Hennes pojke skulle inte definieras av sitt handikapp. ”Jonas har cp, men han är inte cp”, var mantrat . Nu berättar mamman Lena om kampen som lyckades, men också om priset – för att hjälpa andra föräldrar. 19.10.2015 kl. 16:14

Saltvik och Brändö-Kumlinge säger nej. Sund-Vårdö säger ja och Finström-Geta skulle gärna gå samman men bara under förutsättningen att alla är med på det. 15.10.2015 kl. 15:08

sibbo svenska församling. Den kraftiga jordbävningen i Nepal i april uppskattas ha påverkat drygt 13 miljoner människors liv. Nu vill Sibbo svenska församling och Finska Missionssällskapet hjälpa de utsatta genom en välgörenhetsgala i sångens tecken. 16.10.2015 kl. 00:00

Emma Klingenberg. När skådespelaren Emma Klingenberg började jobba med Stormskärs Maja var det självklart för henne att Maja inte kunde vara ett offer, trots att hon inte fick välja sitt öde. 16.10.2015 kl. 08:30

vanda svenska församling. Efter sju sorger och åtta bedrövelser ser det ut som att Vanda svenska församling inom fem år får nya efterlängtade utrymmen. 14.10.2015 kl. 19:14

vanda svenska församling. – Tidigare var Larsgården vår a-plan. Nu är den en god b-plan, medan Dickursby kyrka är en god a-plan, säger Martin Fagerudd, kyrkoherde i Vanda svenska församling. 14.10.2015 kl. 19:30

Det kan bli tvära kast från permitteringar till nyanställningar på Evangeliska Folkhögskolan i Vasa. 13.10.2015 kl. 11:40

Gemensamma kyrkorådet i Vasa tog senaste vecka ställning till ett fall där en änkling ville ha sin avlidna hustrus ortopediska implantat efter kremeringen. 13.10.2015 kl. 10:33

asylsökande. – Vi får in allra minst av den typ av kläder som behövs allra mest, säger Gita Lindholm, en av kontaktpersonerna för Bikupan. 13.10.2015 kl. 10:22

Droganvändingen skär genom alla samhällsskikt och grupper. Inte ens församlingsanknutna ungdomar går fria. I Jakobstad planerar LFF en manifestation mot droger. 8.10.2015 kl. 12:34

Tuulikki Koivunen Bylund tror att samkönade par vigs i Finland på 2020-talet. 8.10.2015 kl. 15:44

Det som gör kärleksskildringen så pricksäker är ändå inte själva tvåsamheten, utan kollektivet som de ingår i, skriver Kyrkpressens recensent om Stormskärs Maja på ÅST. 5.10.2015 kl. 13:28

irja askola. Irja Askola, biskopen i Helsingfors stift, anser att bilden av den mansdominerade kyrkan i någon mån är överdriven, skriver Kotimaa. 5.10.2015 kl. 13:25

karleby svenska församling. Två personer har sökt tjänsten som kantor i Karleby svenska församling, skriver Österbottens Tidning. 5.10.2015 kl. 13:02

hangö. Hangös kyrkliga samfällighet har ändrat linje angående planerna på försäljning av byggnader. Hittills har man försökt sälja alla byggnader utom kyrkorna, nu är bara pastorskansliet till salu. 5.10.2015 kl. 13:02

BORGÅ STIFT. Igår vigdes diakon Hanna Saarijärvi och prästerna Camilla Vuoristo och Mikael Hulten till tjänst i Borgå domkyrka. 31.10.2022 kl. 08:51

PERSONALVÅRD. Heidi Juslin-Sandin har lång erfarenhet av krishantering. De erfarenheterna kan komma till nytta i arbetet med personalvård i Borgå stift. 27.10.2022 kl. 09:00

LIV. På Benita Finnes vägg i hemmet i Bennäs, Pedersöre hänger en färgglad tavla. Tavlans ram är mycket oansenlig, den syns knappt. För henne illustrerar tavlan det kristna livet. Tidigare var de yttre ramarna det viktiga. Nu är det innehållet – liv, frihet, glädje. 26.10.2022 kl. 19:00

Bok. En svår skilsmässa, ett årtal karvat in i en kyrkbänk i Frankrike och en cykelolycka som ledde till döden – det här är några händelser som fick Maria Lindh-Hindsberg att skriva en roman om att förlora allt och kanske hitta en tro. 25.10.2022 kl. 11:09

ENERGI. Den höjda elräkningen för samfälligheten i Malax, som nästa år blir Malax församling, kan komma att motsvara upp till två årslöner. De tre kyrkorna värms upp på olika sätt: fjärrvärme, bergvärme och direkt el. 24.10.2022 kl. 13:54