Det är fredag och det ekar tomt i det 3 000 kvadratmeter stora församlingscentret i Jakobstad.
– Förr hände det aldrig att det var tomt här en fredag eftermiddag. Före pandemin kunde vi ha två minnesstunder här en fredag. Numera används salarna sällan, säger samfällighetens förvaltningsdirektör Diana Söderbacka.
Sedan 1999 har församlingsverksamheten ändrat form. De stora samlingarnas tid verkar vara förbi.
Gemensamma kyrkorådet har ett beslut på att närma sig både staden Jakobstad och Pedersöre kommun i fastighetsfrågor ifall det finns något som man kan göra tillsammans.
– På tjänstemannanivå har vi diskuterat med staden om detta hus. Inom det här året ska vi besluta om vi ska sälja det eller inte.
Inom staden diskuterar man som bäst framtidens daghemsnätverk. Stadens tjänstemän har räknat ut att församlingscentret skulle rymma tio avdelningar för barn i åldern 1–5 år.
– Vi utreder en försäljning på riktigt. Och enligt Österbottens Tidning verkar staden på riktigt vara intresserade av att köpa.
Samfälligheten har fått en värdering av fastigheten och man har begärt ytterligare en. Värderingen är inte offentlig i detta skede.
Som bäst utreder man sitt utrymmesbehov och i synnerhet sitt behov av församlingscentret. Senast den 31 maj ska församlingsråden och de olika direktionerna meddela gemensamma kyrkorådet hur de tänker i frågan.
– Målsättningen är att minska på våra fastighetskostnader.
Församlingscentret är fortfarande i hyfsat gott skick och inga större renoveringar har gjorts sedan byggnaden togs i bruk 1999.
Det mest akuta renoveringsbehovet gäller fastighetsautomatiken och en del av den kommer att förnyas i år. Utan avskrivningar låg driftskostnaderna för byggnaden på cirka 370 000 euro ifjol.
– Just nu har jag har inga riktiga svar på hur det kommer att bli, om fastigheten säljs, vem som flyttar vart eller om någon alls flyttar.
För tillfället söker man på tjänstemannanivå inga nya utrymmen. Först inväntar man församlingsrådens utlåtanden.
– Tanken är att flytta in i våra övriga fastigheter, främst församlingshemmet i Kyrkostrand. Men dit ryms inte alla. Jag tänker att kyrkorna också kunde användas mera. Stadskyrkan har ju ett perfekt läge mitt i stan, säger Söderbacka.
Frågan är också om tre församlingar – Pedersöre, Jakobstads svenska och finska – kan samsas om Kyrkostrand.
– Den finska församlingen prioriterar stadskyrkan och lägergården Merilä framför församlingscentret. Svenska församlingen har mera smågruppsverksamhet, men inte heller den behöver stora salar.
Cirka 35 personer har egna arbetsrum eller delar arbetsrum med någon i Jakobstads församlingscenter.
– Det är optimalt om alla kan jobba på samma plats också i fortsättningen, med det är knappast möjligt. Frågan är också om alla behöver ha ett eget arbetsrum då allt fler jobbar på distans. Eventuellt måste vi hyra något. Men de utrymmena sitter vi inte fast med, säger hon.
Traditionen att minnesstunderna ska hållas i församlingens utrymmen är fortfarande stark.
– Jag tänker att vi i mån av möjlighet ska hålla minnesstunderna kvar i församlingen.
Det är inte aktuellt att flytta in i Rosenlunds prästgård, som det gått rykten om i staden.
– På tjänstemannanivå har vi sett på det alternativet. Men det är inte lämpligt för våra behov idag, absolut inte som kontorsrum. Jag antar att man i tiderna sålde prästgården för att det inte var ändamålsenligt och det har inte förändrats.
Sticker ur trenden i kyrkan
Biskop Bo-Göran Åstrand har följt med diskussionerna i församlingen där han verkade som kaplan när församlingscentret kom till.
– Jakobstad sticker lite ur den allmänna trenden i kyrkan idag. Trenden är att församlingarna gör sig av med byggnader som är byggda enligt 60- och 70-talsstandard. Jag kommer inte på att man någon annanstans överväger att sälja en modern och funktionell byggnad, säger han.
Innan församlingscentret byggdes 1999 verkade församlingen och samfälligheten på två olika adresser, församlingshemmet på Skolgatan och kontoren på Rosenlundsgatan.
– Då stod valet mellan att renovera Skolgatan eller att bygga nytt. Vi kom till att kostnadsökningen att bygga nytt var så liten och på Skolgatan hade vi aldrig fått samma tillgänglighet.
Åstrand tycker att centret fick en bra placering inom gångavstånd från Jakobstads kyrka och intill parkområdet med begravningsplatsen.
– Redan då såg vi möjligheten med barnverksamheten. Vi sökte tydligt ett område där också barnen skulle känna sig välkomna.
Den bärande tanken var att de tre enheterna, samfälligheten, finska och svenska församlingen, skulle jobba nära tillsammans under samma tak.
– Språkdimensionen lyfte Lappo stift fram som någonting väldigt positivt. Nu som biskop ser jag också vikten av att svenska och finska församlingar verkar under samma tak. Det är otroligt viktigt för kommunikationen att man möts under dagen. Då får man känslan av att dra åt samma håll.
Några detaljerade råd vill biskopen inte ge.
– Jag tar inte ställning till byggnaderna. Men jag tänker att det lönar sig att noga se på vad man har och vad man kan göra av det innan man säljer det. Jag tror inte det lönar sig att flytta från centret och renovera en gammal byggnad. Då är man är tillbaka där vi var i början av 90-talet.
Han påminner om att medlemmarnas behov alltid kommer först. Därefter personalens.
– Vilka rum behöver medlemmarna för att kunna mötas för minnesstunder, dop och samlingar av olika slag? Mycket av det kreativa arbetet bland personalen sker fortsättningsvis på ort och ställe. Sitter de hemma och jobbar tappar de en stor del kreativiteten.
– Fastigheterna bör vara funktionella och tjäna medlemmarna. Utrymmena synliggör församlingen och kyrkobyggnaden, församlingshemmet och begravningsplatsen är identitetsmarkörer för en församling, säger Åstrand.
Är det viktigt att församlingen äger de här markörerna?
– Kyrkorna kan man vanligtvis inte sälja och det är svårt att göra dem till funktionella enheter för daglig verksamhet för personal och medlemmar. Man behöver andra utrymmen. Men inget säger att man måste äga alla utrymmen. För vissa verksamheter kan det vara en fördel att hyra. Vad som är förnuftigt på lång sikt får ekonomerna räkna ut.
– Oberoende hur man gör i Jakobstad har man ett ansvar för att hålla ihop både språkdimensionen och kontaktytan mellan församlingarna och samfälligheten, samt att tänka på medlemmarnas och verksamhetens behov av ändamålsenliga utrymmen.
