"Moral fungerar bara som ett gemensamt system"

sociala medier.

Vad hände med vår moral? Vad hände med vår viljestyrka? Varför bygger barnen så få kojor? Vad hände med vår koncentration? Varför har ungdomar så mycket ångest? Telefonen och de sociala medierna hände. Vad gör vi nu?

2.5.2025 kl. 10:59

Häromveckan läste jag en artikel i Helsingin Sanomat. Den handlade om fyra killar som – utan att deras föräldrar haft koll på det – byggt en koja i skogen under en lång tid. Det var en fin koja, men det intressanta var ändå inte kojan utan att den blev en nyhet.

En annan artikel, också i Helsingin Sanomat, rapporterar om att både barn och vuxna som försöker lära sig spela ett instrument blir både chockade och uppgivna när de märker att det tar längre tid än ett veckoslut att verkligen lära sig spela vackert. Ofta ger de upp.

En tredje artikel, denna gång i New York Times, uppger att amerikaner verkar vara på väg att förlora sin förmåga att tänka logiskt. Både vuxna och barn presterar katastrofalt mycket sämre än förr i läskunnighet, vilket också leder till att de blir sämre på att läsa av samhället eller på att fatta beslut.


Jag tänker på
de här artiklarna när jag är på promenad och ser fyra killar i 10–12-årsåldern cykla i grupp. En av dem är mycket duktig: han cyklar 50 meter på bakhjulet. Jag tittar på dem och mitt hjärta snörps samman av rörelse och förtjusning. De cyklar! Som förr i tiden!

Samtidigt tänker jag på att min kollega sa att hennes vän sagt till henne att man numera oftare ser skyltar som varnar för lekande barn än man ser lekande barn. Hon sa att varje gång hon ser en sådan skylt tänker hon på det. Jag vet att jag också, härefter, kommer att tänka på det varje gång jag ser en sådan skylt.

Jag tänker också på att jag själv numera läser allt färre böcker. I stället lyssnar jag på poddar. När en podd är slut letar jag rastlöst efter följande, och om jag inte hittar en som handlar precis om det jag vill höra om blir jag förnärmad.

En av mina vänner sa att han märker att han har svårt att förbinda sig vid att se på en film som varar i en och en halv timme.

Vad har hänt? Vad hände med barnen? Vad hände mig? Vad hände med oss alla?

Telefonen hände. Sociala medier hände. Netflix hände. Spotify hände. Och sedan var ingenting som förr.


För ett drygt år sedan utkom socialpsykologen Jonathan Haidts bok The Anxious Generation (Den ängsliga generationen), som handlar om hur våra barns liv förvandlats av smarttelefoner, sociala medier och datorspel. Den har hållit sig på de amerikanska bestsellerlistorna sedan dess.

Haidts huvudtes är att all forskning pekar på att något drastiskt hände under åren 2010–2015, något han kallar för ”the great rewiring of childhood”, det vill säga en omkoppling av barndomen. År 2016 hade 79 procent av alla amerikanska tonåringar en smarttelefon.

Depressions- och ångestkurvorna för barn och tonåringar började peka uppåt från år 2012. Från 2012 visar också PISA-rapporter att allt fler barn och tonåringar känner sig ensamma i skolan.

Också adhd-diagnoserna börjar öka.

Unga vuxna – framför allt män – börjar uppvisa något man kallar för ”failure to launch”, som om de var raketer som inte klarar av att ta sig upp i sin omloppsbana. Många fastnar hemma med datorspel och nätporr, de får aldrig någon erfarenhet av jobb och verkliga, fysiska relationer.


Jonathan Haidt menar att telefonen och datorn fungerar som en erfarenhetsblockerare. Våra hjärnor och kroppar är skapta för att vi ska uppleva verkliga faror i den verkliga världen.

Vi är skapta för att bygga kojor och cykla på bakhjulet. När vi gör det lär vi oss värdefulla saker som behövs i livet, som att förhandla om kompromisser med motsträviga vänner eller inse när vi lutar oss bakåt för mycket, faller och stöter oss.

Genom årtusendena har vi beundrat människor som verkligen kan någonting. De som blivit beundrade har varit personer som varit, säg, bra på att skjuta med båge eller behärska ett instrument. Det har funnits en morot: övar du så blir du bättre så blir du beundrad.

Nu behöver du inte göra så mycket för att bli beundrad. Du behöver bara vara vacker och lustig och få många följare.

Sedan 1970-talet har man i en undersökning frågat amerikanska gymnasieelever om de håller med påståendet ”mitt liv känns meningslöst”. Fram till år 2010 svarar ungefär 9 procent ja på den frågan. År 2012 skjuter siffran i höjden för att fördubblas på fem år.


I en intervju i New York Times vidareutvecklar Jonathan Haidt en tes han framför i boken: att också våra moraliska värderingar håller på att urholkas. Förr, menar han, växte barn upp med sagor eller åtminstone tecknade filmer som hade en intrig. Någon var god, någon var ond. Någon gjorde rätt, någon gjorde fel. Någon fick vad hen förtjänade.

”Men det du ser på Instagram eller Tiktok är egentligen inte berättelser. Det som finns där är verkligen amoraliskt eller omoraliskt. Mycket är helt fruktansvärt. Pojkar ser massvis med videor om människor som råkar ut för olyckor eller upplever våld”, säger Haidt.

Men han menar att barn – och vi alla – behöver en moralisk struktur, gemensamma moraliska ramar.

”Moral fungerar som ett språk. Du kan inte ha din egen moral, den fungerar bara som ett gemensamt system.”


Vad är då Haidts lösning på all meningslöshet, på bristen på moral, bristen på lek, bristen på sammanhang?

Han vill ge frihet åt barnen. Han vill att de ska leka ute igen. Han vill att sociala medier ska tillåtas först när man är sexton. Vid det college där han undervisar ger han studerandena uppgifter. De ska till exempel regelbundet gå omkring i en park (utan telefon!) och rapportera om vad de ser. De återvänder i glad extas och berättar om att deras ångestsymtom minskat.

Men Jonathan Haidt, som själv är agnostiker, slår också ett slag för religionsutövning. Han tror på religionens sammanhållande verkan. Han säger att det är bra och nyttigt för vår hjärna att stå och sjunga tillsammans med våra verkliga kroppar i ett verkligt utrymme – då litar vi mer på varandra, säger forskningen.

Han tror också på bön och meditation, på stillhet och fokus. Han tror på att söka sig bort från det själviska, materialistiska, dömande, skrytsamma jaget, det som söker sin egen ära.

Döm inte, säger Jesus i Bergspredikan.

I sociala medier dömer vi snabbt och offentligt.


Han tror också på konfirmationen som övergångsrit.

Jag tänker på det när jag minns en gudstjänst jag var på för någon månad sedan. Det var fullt med konfirmander där. De var något stökiga.

Men när det blev nattvard stod de alla i ring framför altaret, och en efter en blev de välsignade. Först knuffades de och fnittrade. Sedan tystnade de. Och när det blev deras tur stod de alldeles stilla, och jag kände av en helighet i den stunden, att det fanns något större, för dem och för oss alla.

Jonathan Haidt säger, som andra före honom: det finns ett Gudformat hål i oss alla.

Att fylla det hålet är ett ställe att börja på.

Sofia Torvalds


profilen. Såväl biskopen som ett antal kyrkoherdar och akademiker känner honom som sin religionslärare. Egentligen ville han bli biolog, men många små ögonblick stakade ut vägen till Sursikbacken. 21.12.2019 kl. 17:15

Familjejul. Kompromiss är julens ledord nummer ett, säger prästen och familjeterapeuten Maria Sundblom Lindberg. 19.12.2019 kl. 00:01

julfirande. Eva Biaudet läser julevangeliet varje jul. Hon tilltalas av moderskärleken, men påminns också om att Maria, Josef och det nyfödda barnet var en familj på flykt. 19.12.2019 kl. 00:01

profilen. Som tonåring ville Elefteria Apostolidou byta tillbaka till den ortodoxa kyrkan som hon döpts i. Men istället blev hon konfirmerad, blev hjälpledare, skrev religion i studenten och sökte in till teologin. En måndagsmorgon i butikskassan visste hon: Jag vill bli präst. 16.12.2019 kl. 16:13

Depression. Vi är alla beroende av något, vi är alla missbrukare, säger Matti Aspvik. 13.12.2019 kl. 17:25

präst. Han var pastor i en uppmärksammad och framgångsrik pingstförsamling i Malmö. Men ändå saknades något. Det var startskottet för en resa som ledde till Luther och till Evangeliska-Fosterlands Stiftelsen, EFS. Idag är Magnus Persson prästvigd och anställd av EFS. 13.12.2019 kl. 16:05

Esse. En donation på ett sexsiffrigt belopp av två privatpersoner har gett församlingshemmet i Esse en orgel. 13.12.2019 kl. 11:12

film. I Guds namn är en film om den lilla människan som farit illa i den ståtliga institutionen – och som trettio år senare kämpar för upprättelse och för att rättvisa ska skipas. 13.12.2019 kl. 15:28

julklappar. Julklapparna måste inte vara ett hot mot miljön eller plånboken, säger den gröna bloggaren Julia Degerth. Men hon vet att det inte är en enkel fråga. 12.12.2019 kl. 15:11

profilen. Jonas Jansson tycker om att prata med Gud och med sina grannar. Han skulle vilja att alla fick känna sig duktiga och fina. – Det viktigaste är att visa omtanke och bära varandras bördor. 13.12.2019 kl. 12:56

förtjänstmedalj. Kyrkostyrelsen har beviljat Pro ecclesia-utmärkelse till fyra personer. En av dem är Stina Lindgård som är kyrkoherde i Agricola svenska församling. 10.12.2019 kl. 17:28

lediga tjänster. Två tjänster har varit lediganslagna i stiftet och en sökande vardera. 10.12.2019 kl. 16:45

julafton. I Matteus och Petrus församlingar sträcker sig julaftonens gemenskap ännu längre än julbönen. I Matteus firar man tillsammans i kyrkan och i Petrus hemma hos kyrkoherden. 12.12.2019 kl. 00:01

samlare. Man ska inte samla skatter på jorden, men tänk om sakerna är terapi, lek, möten och känslobehållare? 7.12.2019 kl. 11:13

Borgå. Borgå kyrkliga samfällighets omstridda fastighetsstrategi har återremitterats till gemensamma kyrkorådet. – Nu får församlingsråden i lugn och ro säga vad de tycker om fastighetsläget, säger domprosten Mats Lindgård. 5.12.2019 kl. 15:42

tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00

mission. Tre män med ett gemensamt barndomsland och en längtan efter att hjälpa. Det är allt som behövs för att ge ut en ljudversion av Bibeln på ett språk man inte själv behärskar. Ben Fernström, Rune Särs och Johan Lassus har tagit vid där deras föräldrar missionärerna slutade. 14.9.2023 kl. 19:00

kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26

PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00