Så här såg det ut på UK i Lärkkulla i år.

På Ungdomens kyrkodagar når man kompromisser i frågor som äldre vuxna går bet på

ungdomens kyrkodagar.

– Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi.

12.2.2025 kl. 18:26

Borgå stifts eget ungdomsparlament, Ungdomens kyrkodagar, samlade för en tid sedan omkring 150 ungdomar till stiftsgården Lärkkulla.

En av dem var Mona Nurmi, som studerar teologi i Åbo, och en annan Oscar Taht, som studerar till socionom, eller egentligen ungdomsarbetsledare, i Åbo. Båda har varit aktiva i Vanda svenska församlings ungdomsarbete.

– Det var jättemeningsfullt att vara på UK. Det är viktigt att unga röster hörs i kyrkan, både sådana som är i skriba-hjälpisåldern och sådana som studerar. Åldersgruppen från 20 år uppåt är lite bortglömd, säger Mona Nurmi och tillägger att Åbo svenska församling har jättebra verksamhet för den åldersgruppen.

Hon tänker att äldre vuxna kanske inte alltid förstår vad unga skulle behöva av sin församling.

– Det finns kanske lite fördomar om att ungdomar inte kan diskutera teologi. Men jag håller inte med. Jag tänker att yngre många gånger vet mer än man skulle tro.

Oscar Taht håller med. För honom har UK blivit ett ställe där det finns en chans att träffa andra i samma ålder.

– Jag gillar att få vara med och påverka, och märka att det faktiskt blir ordentlig debatt också om ganska små frågor.


Oscar Taht och Mona Nurmi tycker att stämningen på UK är fantastisk – trots att alla inte tycker lika. FOTO: Privat



Mötas med respekt

En stor fråga under årets UK var frågan om samkönade äktenskap. UK enades bakom en motion av UK-ordföranden Jonas Väänänen, som gick ut på att UK ställer sig bakom en skrivelse som biskopen redan lovat läsa upp vid kyrkomötet. Huvudbudskapet är att samkönade äktenskap ska tillåtas eftersom de är ”en god del av Guds goda skapelse”.

– Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar. Inklusivitet är viktigt för alla. Vi måste kunna diskutera saker och möta varandra med respekt, säger Mona Nurmi.

En annan diskussion som hon tyckte var viktig var frågan om hjälpledarnas löner, som aktualiserades efter att Kyrkpressen gjorde en jämförelse i stiftet.

– Jag tycker att det är viktigt att församlingen visar tacksamhet och uppskattning till hjälpledarna också genom ett arvode. Utan hjälpisar skulle det inte finnas läger, de gör ett otroligt viktigt arbete.

Oscar Taht berättar att UK-diskussionen om terapi- och samtalsstöd för unga väckte många tankar hos honom.

– Jag började spinna vidare på tanken i mitt huvud och kom till att det skulle vara jättefint om kyrkan var en huvudaktör i lågtröskelverksamhet för unga. Kyrkan kan inte stå för terapitjänster men kunde vara den som erbjuder den hjälp de unga behöver i stunden, för att sedan leda dem vidare.

Han gillade också UK-diskussionen om religionens plats i skolan.

– Det var en jätteintressant diskussion, även om de flesta var överens om att det är helt okej med vissa religiösa inslag som en del av kulturuppfostran. Men diskussionen blir intressant för att många röster hörs – och det är därför man återvänder till UK.



Klarar ni verkligen av att inte dela in er i läger och grupper trots att ni tycker olika i stora frågor?

– Ja, det är fantastiskt – och det har kanske inte alla år varit så. Men vi kan diskutera med respekt. När jag, som är väldigt liberal, mötte mer konservativa personer kunde vi bara konstatera att vi tycker olika men att båda kunde se att den andra ändå hade bra poänger, säger Mona.

UK har alltså, enligt dem, inte blivit ett forum ”bara för de liberala”. Visst finns det vissa som viskar att det är så – men kanske vi helt enkelt kommit till en tid där vi är mer redo att göra kompromisser och möta varandra?

– Jag tror att världen bara gått framåt. Det är nya ungdomar och nya unga vuxna. Det finns en liten skillnad i värderingar redan mellan 25-åringar och 20-åringar, säger Oscar.

Text: Sofia Torvalds


Ledare. Hur många svältande barn krävs det innan världen vaknar? Det är en av de bittra frågorna många ställer sig när omfattningen av svältkatastrofen på Afrikas horn börjar stå klar. 1.9.2011 kl. 00:00

Kyrka. Duvor, palmer och eller kanske Jona i valens buk? Från och med torsdag pryder glada målningar gjorda av barn koret i Lumparlands kyrka. 31.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Nokiamissionens ledare Markku Koivisto har fått lämna sin tjänst på grund av sexuella överträdelser. 30.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Svenskspråkiga fångar i Finland har små chanser till själavård på sitt modersmål. Nu ska det andliga arbetet bland fångarna förbättras. 30.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

adventskalender. För bokstavsillustratören Sofie Björkgren-Näse var uppdraget att skapa en adventskalender lite av en dröm som gick i uppfyllelse. 2.12.2020 kl. 10:05

coronaepidemin. Från och med nästa vecka ska alla gudstjänster i Nyland förrättas i huvudsak utan att församlingsmedlemmar är med i kyrkorummet. 27.11.2020 kl. 18:40

insamling. Rättegången mot Martyrkyrkans vänner, som misstänks för brott mot penninginsamlingslagen, är över. Domen faller den 7 december. – Försvaret vill visa att vi handlat i god tro, säger MKV:s ordförande Johan Candelin. 27.11.2020 kl. 13:59

fastighetsstrategi. När stiftsfullmäktige samlades till distansmöte idag fanns det bara en fråga på agendan: kyrkans fastighetsstrategi, och framför allt planerna på att kyrkan ska göra sig av med det anrika domkapitelshuset i Borgå. – Stiftsfullmäktige i alla stift är samfällt eniga om att fastighetsstrategon bör förkastas, säger stiftsfullmäktiges ordförande Anita Ismark. 26.11.2020 kl. 16:14

Bok. – Vi människor beskriver oss gärna som ”homo sapiens”, den förnuftiga varelsen. Jag vill hävda att vi är den dyrkande varelsen, säger den svenska teologen och författaren Joel Halldorf. 26.11.2020 kl. 14:14