Fastän kollegerna är trevliga kändes atmosfären på det nya jobbet dammig och stagnerad. Verksamheten gick i gamla hjulspår och allt som skulle översättas producerades enligt principen same procedure as every year. Att jag konsekvent ersatt 1950-talets byråkratsvenska med ett modernt språkbruk och samtidigt ifrågasatt om allt verkligen måste översättas rakt av, har inte alltid setts med blida ögon.
Förvaltningstexter måste självklart översättas, men det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, påstod Esaias Tegnér redan på 1700-talet. Fraseologin har långsamt moderniserats på båda språken, men det finns ännu mycket som borde förenklas. Många har svårt att acceptera att interpunktionen inte är identisk och att semikolon inte används lika frekvent på svenska som på finska – vägen till att använda klarspråk är ännu lång.
Är det konstigt att translatorn inte insisterar på översättning ett till ett? Så är det verkligen. Församlingslivet ser inte lika ut på finska och svenska och ska inte heller göra det.
Församlingslivet ser inte lika ut på finska och svenska och ska inte heller göra det.
I Helsingfors lever språken parallellt och verksamheten har sin egen språkrelaterade prägel. Det insåg jag till exempel då jag skulle ”översätta” konceptet virsivisa, en tävling för barn i lågstadiet. Finlandssvenskar sjunger gärna visor men i våra församlingar tävlas det inte i psalmkunskap. Vi tävlar bara i nyskrivna snapsvisor – men det sker ändå inte i församlingarnas regi. Andra exempel på enspråkiga traditioner som inte kan ”översättas” är kinkerit och tiernapojat, För värdeliberala svenskspråkiga är det i dag otänkbart att sjunga om ”morianernas konung”. Mycket krävs för att få språkmajoriteten att inse detta.
Resurserna är begränsade. Därför blir sensmoralen att vi bara borde översätta det som är relevant för den egna kulturen. Ord får sin innebörd av sammanhanget och om sammanhanget saknas behövs varken ordet eller dess översättning. Den Taxellska paradoxen säger att tvåspråkiga lösningar leder till enspråkighet och att enspråkiga lösningar garanterar tvåspråkigheten. Mycket sanning ligger i detta. Därför ska vi inte bokstavligt översätta verksamhet – vi måste i stället skapa verksamheten på det språk som är relevant för målgruppen.
