– Om jag får någon att skratta kan det vara jättevärdefullt. Jag har alltid tänkt att min själ går i moll, säger Anne Hietanen.

Anne Hietanen: ”Livet är svårt – ett skratt kan rädda en människa"

ETT GOTT RÅD.

Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen.

16.10.2024 kl. 10:00

För omkring tio år sedan blev Anne Hietanen, kulturredaktör på Svenska Yle, ombedd att ställa upp på en intervju för Kyrkpressen.

– Då tackade jag nej. Jag kände inte att jag var ”tillräckligt kristen”. Men med tiden har jag insett att kyrkan rymmer en mångfald av människor, alla med sina egna skäl att vara en del av den.

Anne Hietanen breder ut gamla fotografier på sig själv på kafébordet.

– Här är jag som barn. Jag var ganska glad när jag var liten. Men jag började läsa svåra, existentiella böcker som väldigt liten, som Pär Lagerkvist. Jag har alltid känt mig väldigt gammal.

När hon var tonåring drabbades hon av ätstörningar.

– Min ätstörning var väldigt svår. Men jag blev frisk.

Idag har hon varit frisk i trettio år.

– Ätstörningen är borta, men på något sätt bär jag den ändå med mig. Livet har alltid varit ganska tungt och svårt. När jag var yngre tänkte ofta ”hur ska jag orka hela livet?”. Livet kändes som ett oändligt projekt.

Livet har alltid varit ganska tungt och svårt. När jag var yngre tänkte ofta ”hur ska jag orka hela livet?”. Livet kändes som ett oändligt projekt.

I år har Anne Hietanen fyllt 50.

– Det är helt ljuvligt! Varje år har det blivit lite lättare att leva. När jag var ung kände jag tyngden av framtiden. Jag var så orolig – tänk om det inte går bra för mig. Jag kände extremt mycket press och krav. Jag tror att ganska många kvinnor känner igen sig i det idag. Nu när jag ser tillbaka på bilderna på mig själv önskar jag att jag kunde ha varit lite snällare med mig själv.




I år har Anne Hietanen fyllt 50. "Det är helt ljuvligt!"


Lite mer vuxen när pappa dog

Anne Hietanen har varken man eller barn.

– Jag har en mamma och en bror. Hittills har det inte känts sorgligt eller som ett problem. I stället känner jag att jag är nöjd med livet.

För ett år sedan dog hennes pappa.

– Jag känner sån frid med hans bortgång. Han var 80 och han fick ”fara med stövlarna på”.

– Man brukar säga att man blir vuxen när man får barn. För mig kändes som att jag blev lite mer vuxen när pappa dog. Samtidigt är jag ju så sjukligt barnslig. Det är en fin sak att vara barnslig. Pappa förblev ett stort barn ända till slutet. Jag tycker det var fint. Vår relation byggde mycket på humor. Jag själv skämtar som en tolvårig pojke, skrattar hon.

Humorn är viktig för henne.

– Om jag får någon att skratta kan det också vara jättevärdefullt. Jag har alltid tänkt att min själ går i moll. Livet är så svårt. Ett skratt kan rädda en människa.

Men hon ångrar alla gånger hon sårat någon med sina skämt.

– Trots att jag alltid menar väl förstår jag att folk blir ledsna ibland. Det är det sista jag vill.


Vad skulle du säga till Anne, 20 år?

– Du behöver inte stressa så mycket. Chilla lite. Du behöver inte lösa alla problem genast. Du kan ta en dag i taget. Jag har blivit bättre på det, speciellt sedan pappa dog.

– Jag skulle också ge rådet att våga vara mer sårbar och be om hjälp. Det var jag nog inte bra på som ung. Jag har aldrig velat vara till besvär. Men min erfarenhet nu är att folk tar hand om en. Det har aldrig hänt något dåligt för att jag har varit sårbar. Nu för tiden tänker jag att man nog får vara till lite besvär.

Det har aldrig hänt något dåligt för att jag har varit sårbar. Nu för tiden tänker jag att man nog får vara till lite besvär.

– Jag älskar att hjälpa andra – det är ju det som ger mitt liv mening. Varför låter jag inte andra hjälpa mig då? Att hjälpa en annan människa kan vara en kärlekshandling. Åtminstone är det det för mig.




Anne studerade litteraturvetenskap i Åbo. Här är hon på Åbo torg. FOTO: PRIVAT




Hur hjälper du andra?

– Jag tycker om att lyssna på människor, och många vill berätta saker för mig. Jag tycker att jag har ganska lätt att förstå folk. Det är en gåva att bara lyssna.

– Ibland har jag hjälpt människor med ätstörningar. Det är många jag inte har kunnat hjälpa, men att få försöka har varit otroligt meningsfullt för mig. Det är en nåd att få hjälpa andra.

– Jag tänker varje morgon att jag skulle vilja göra världen till en lite bättre plats och inte sämre. När jag går på gatan så ler jag mot alla. Många tänker säkert att ”vad är det för en dåre som går runt och ler mot alla?”. Men så tänker jag att det kanske är en av hundra som behöver det där leendet.





– Det är svårt att ta till sig några råd när man är ung, säger Anne Hietanen.



Vad har du ångrat i livet?

– Jag brukar inte ångra saker, men om jag ska ångra något så ska jag ångra att jag har jobbat så mycket. Att jag har pressat mig så hårt och försökt vara så perfekt.

– Men det är svårt att ta till sig några råd när man är ung. Det är först med åldern och ålderdomen som insikterna blir på riktigt, på ett djupare plan.

Anne Hietanen har alltid vetat att vi människor har en kort, begränsad stund här på jorden.

– Men nu vet jag det med alla celler. Att det är på riktigt.

Anne Hietanen

– Arbetar på Svenska Yle på kulturredaktionen, bland annat i podcasten Sällskapet.

– Född i Borgå, studerat till filosofie magister i Åbo och bor nu i Berghäll i Helsingfors.

– Familj: Alla jag möter.

– Hör till kyrkan. ”Att stödja diakonin känns väldigt viktigt för mig. Jag betalar gärna kyrkoskatt.”

– Roligt minne från konfimationstiden: ”Jag och min kompis kom på att vi kunde vara effektiva när vi samlade underskrifter. Vi gick på hel massa vigslar i Borgå domkyrka en sommarlördag. Vi kände ingen.”


Är aktuell med:

Anne Hietanen och författaren Michaela ”Kugge” von Kügelgen har sålt rättigheterna till en deckartrilogi till litterära agenten Elina Ahlback Literary Agency.

– Jag har försökt att skriva skönlitterärt hela mitt liv men det har aldrig blivit till något. Jag tog mig själv på för stort allvar, om jag skulle skriva ville jag ha nobelpriset. Nu skriver jag deckare med ”Kugge”. Jag har fått uppleva riktig skrivglädje med henne. Den första boken är nästan färdig och vi började med den andra boken för några veckor sedan, säger Anne Hietanen.

Christa Mickelsson


FINLANDSSVENSKA MEDIER. Kyrkpressen har en stark ställning i Svenskfinland. Men kyrkans ekonomi ställer också tidningen inför utmaningar. Thomas Rosenberg, det svenska Finlands Herr Tidskrift, hoppas att Borgå stifts ledning ska ha mera klös för att trygga tidningens framtid. 6.6.2022 kl. 08:00

kyrkoherdeval. Sara Grönqvist, tf kyrkoherde i Väståbolands svenska församling, fick en överväldigande majoritet av rösterna när Väståboland valde ny kyrkoherde idag. 5.6.2022 kl. 21:04

Stiftsdekan. Fem personer sökte jobbet som stiftsdekan och intervjuades. Domkapitlets intervjugruppvalde att låta Mia Anderssén-Löf och Tomas Ray gå vidare. 5.6.2022 kl. 18:53

AVKRAGNING. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. Det beslutet fattade domkapitlet idag efter omröstning 5-2. 22.6.2022 kl. 13:00

AVSTÄNGNING. Församlingspastor Dennis Svenfelts framtid i kyrkan avgörs vid domkapitlets möte den 16 juni. – Det är en utmanande situation, säger biskopen inför mötet. 3.6.2022 kl. 17:36

Helsingfors domkyrka. I sommar kan man besöka ett sommarkafé i Helsingfors domkyrkas klockstapel. I katedralens krypta finns även en restaurang, vars pizzaingredienser kommer från Italien. Det skriver tidningen Kirkko ja kaupunki. 4.6.2022 kl. 08:00

flyktingar. Med diakoni, ekumenik och religions­­dialog i sitt bagage använder Virpi Paulanto nu sin erfarenhet i jobbet som Borgå stads flykting­koordinator. 9.6.2022 kl. 19:00

SYDÖSTERBOTTEN. Nu borde man öppet och fördomsfritt utreda allt från ett utökat samarbete till en samgång mellan Närpes och Kaskö församlingar. Men utredningen görs inte om inte de förtroendevalda i Kaskö begär den. Kristinestad berörs inte i detta skede. 3.6.2022 kl. 10:00

AVSTÄNGNING. Domkapitlet kunde idag inte ta något beslut gällande Dennis Svenfelts eventuella avkragning. Svenfelt hördes i en och en halv timme, men domkapitlet valde att fortsätta behandlingen vid ett extrainsatt möte på onsdag nästa vecka. 16.6.2022 kl. 17:40

pris. Enligt prisjuryn är biskop Mari Leppänen en karismatisk och orubblig främjare av en mer tolerant andlig kultur i Finland. 2.6.2022 kl. 18:04

NÄRPES. Närpes församling lyssnade in familjernas behov. Resultatet blev en juniorklubb för sommarlovslediga barn och en heldagsdagklubb som startar i höst. 30.5.2022 kl. 11:10

diakoni. ”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå. 20.5.2022 kl. 12:52

KLIMATET. Upp till 22 miljoner euro kan de evangelisk-lutherska församlingarna lyfta ur sina skogar varje år. När kyrkan ska vara klimatneutral 2030 får många se över sina invanda avverkningar. 26.5.2022 kl. 12:00

livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27

KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36