Det fysiska grovjobbet att ta fram leden är nu gjord. Men för att leden ska lyckas och bli bra krävs ett samarbete och att österbottningarna tar den till sig, engagerar sig och försöker hitta aktiviteter kring den, säger projektledaren Carola Wiik.
I augusti påbörjades arbetet med att placera ut 1 500 stolpar och 4 000 märken som ska utgöra den slutliga märkningen av leden från Sideby i söder till Karleby i norr. Märkningen – Sankt Olav-pilgrimskorset – ska leda pilgrimerna rätt.
Arbetet med utmärkningen började i Sideby och inför invigningen har man också ruttmärkt runt Vasa.
– Vi märker ut så mycket vi hinner. Men det är ett säsongarbete som bara kan göras från maj till oktober beroende på tjälen. Arbetet kommer att pågå ännu sommaren 2025 och delvis ännu 2026.
Leden märks ut med tre till fyra märken per kilometer, lite beroende på var man befinner sig.
Trots att utmärkningsarbetet pågår så kan man redan vandra leden. Sedan 2021 är hela sträckan tillfälligt utmärkt med plastband i terrängen.
– Vi vet ju att plastbanden bleknar och försvinner.
Vandrarna kan också ta hjälp av Outdoor-active-appen där leden finns inritad. Tanken är ändå att den slutliga utmärkningen ska göra det möjligt att hitta fram utan att gå med telefonen i hand.
Arbetet med att utveckla leden inleddes redan 2019. I det arbetet har ingått att göra avtal med alla kommuner och markägare som berörs. Där markägarna motsatt sig leden har man sökt andra stigar.
– Det har varit mycket jobb och fotarbete med att göra avtalen. Vi har fått väldigt positiv feedback från alla instanser och markägare.
I princip är rutten nu fastslagen men när stolparna sätts ut kan vissa smärre justeringar göras.
– Vi sätter heller inga stolpar eller annat dit vi inte får sätta dem.
Man kan få stämpel i sitt pilgrimspass.
Infrastrukturen måste vara i skick
Leden certifierades i maj i år, både som Sankt Olavsled och europeisk kulturrutt. Leden är den andra certifierade Sankt Olavsleden i Finland. Den första, Sankt Olav Waterway, går från Åbo över Åland till Grisslehamn och upp mot svenska Sankt Olavsleden i Söderhamn.
– Innan den kan bli certifierad krävs att infrastrukturen kring leden är i skick. Som tur är det ganska bra förspänt här i Österbotten. En vandrare som ska vandra flera dagar och sova flera nätter vill inte bo på hotell som kan kosta 150 euro per natt. Man vill ha ett enklare och förmånligare boende med en säng, mat, möjligheter att tvätta sig och torka kläderna ifall det regnat. Vi har framfört önskemål att församlingar som har lägergårdar eller liknande kunde erbjuda dem för förmånligt boende.
Det erbjuds övernattningsmöjligheter längs varje etapp.
– Det finns sträckor som i Rangsby i Närpes där det inte finns så mycket service. Men också där finns boendemöjligheter.
Carola Wiik uppmanar vandrarna att kontakta härbärgena på förhand.
– Många av dem är väldigt små, som till exempel Korsnäs prästgård, där man gör om ett rum med två till tre bäddplatser. Det kan också vara någon som gjort om ett extra rum för vandrare i sitt hem eller uthus.
Sankt Olav Ostrobothnialeden går både genom byacentra och städer, men också genom ödemark. Dagsetapperna är mellan 20 och 27 kilometer. Den längsta etappen är 30 kilometer mellan Monäs och Oravais, medan etappen mellan Kaskö och Närpes är 17 kilometer.
– Dagsetapperna kräver att man planerar för dagen. En del etapper saknar butik och då bör man planera var man ska skaffa mat. Man kan också komma överens om eventuella matpaket med härbärgena.
Leden utvecklas och märks ut
Nu håller man på att utveckla leden. I det ingår en uppdatering av informationen om härbärgen, var man kan skaffa mat och om sevärdheter. Den informationen kommer att finnas på den uppdaterade digitala kartan och appen.
– Just nu är ruttmärkningen viktig, men vi håller på. Vi vill nå ut till lokala människor vad gäller ruttmärkningen. Kontakta oss om ni vill vara med på ruttmärkningstalko.
Tjugoen informationstavlor, en för varje etapp, ska också ut.
– Vi hoppas utveckla servicen längs med leden, vi får samtal av människor längs med leden som är villiga att stå till tjänst.
Kommunerna har getts möjlighet att presentera sina viktigaste kultursevärdheter längs rutten.
– En del sevärdheter ligger inte direkt på leden utan kan kräva en liten avstickare. Vi har inte tagit med de som är långt från leden. Vi vill att man ska kunna se kyrkorna i Österbotten och en del andra sevärdheter också.
Fornminnen har inte tagits med.
– Problemet är att det inte finns skyltning för dem. De är under stenar och mossa och går inte att visa upp. Kanske vi tar med dem i framtiden.
Är kyrkorna längs leden öppna för pilgrimsvandrarna?
– Det skulle vara jätteviktigt att vandrarna får komma in i kyrkorna. Det är något vi diskuterar med församlingarna. Men problematiken är inte så lätt att lösa för det är långt en försäkringsfråga. Den frågan kan inte vi lösa, den måste församlingarna fundera på.
I församlingarna pågår redan nu aktiviteter i anslutning till leden.
– Där funderar man på att ordna retreater, andakter för konfirmander och så vidare.
Församlingarna i Vasa har jobbat med pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan. Utanför kyrkan finns en milsten som visar hur många kilometer det är till Trondheim.
– Trefaldighetskyrkan är en knutpunkt mellan den norra och södra leden.
Men hur man vandrar bestämmer man själv.
– Man kan göra en dagsvandring, en veckovandring eller vandra till Vasa och ta färjan över till Umeå och fortsätta därifrån längs den svenska leden från Sälånger till Östersund, Åre, Riksgränsen och över till Stiklestad. Den svenska leden är 580 kilometer.
