Sirpa Tolppanen betonar vikten av inkludering i arbetet med att bygga gemenskap från grunden.

Prästen Sirpa ska bygga broar i Vanda

profilen.

Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden.

16.4.2024 kl. 15:34

Andelen invånare i Vanda som inte pratar finska eller svenska är stor, och blir allt större. Det här är en anledning till att Vanda kyrkliga samfällighet anställt Sirpa Tolppanen som församlingspastor för det engelska arbetet i Vanda.

Hennes uppgift? – Att leda samfällighetens engelskspråkiga arbete, att grunda en internationell gudstjänstgemenskap i Dickursby kyrka, att hålla förrättningar på engelska och att utveckla skriftskola på engelska.

En stor uppgift kan tyckas, men helt ensam är hon inte. Hon har arbetslaget i Vanda svenska församling i ryggen.


Din uppgift är att bygga upp en helt ny gemenskap. Hur gör man det, var börjar man?

– Jag tror att det finns många svar på den frågan och att många saker kan ske parallellt. Men först behöver vi träffas. Vi behöver sätta oss ner och ta en kopp kaffe tillsammans. Det kan ske i någons hem, i en park, på ett café eller någon helt annanstans. Det viktiga är att vi möts och delar varandra berättelser, i den utsträckning det känns bekvämt förstås.

– Samtidigt byggs verksamheten upp inom en etablerad organisation och vi behöver planera framåt och göra upp ett schema.


Hur är det att börja helt från början?

– För mig är det mycket nytt, men i Vanda svenska församling är det inte helt nytt. Den härverksamheten har redan planerats och diskuterats en tid. Och det har varit vist.

– Här har också förtroendevalda spelat en stor roll. De har sett att det här är viktigt och valt att satsa på det. Förberedelserna har varit bra.


Varför är det här arbetet viktigt för dig?

– Jag har varit involverad i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland sedan slutet av 80-talet. Under den tiden har det skett en stor förändring i huvudstadsregionen.

– I dag finns det en sådan diversitet här, och det händer så mycket bra saker. Även om det redan finns många församlingar som gör mycket bra så tror jag att vi som kyrka måste vakna, då man ser till helheten.

– Som exempel: Vi måste reflektera över vilka språk vi använder i vår marknadsföring, och i verksamheten. Vi måste sträva efter tillgänglighet och inkludering.

– I ett större sammanhang handlar det om hur tro och gemenskap kan vara en positiv faktor för samhället. Vi har en möjlighet att bygga broar här, vi har en möjlighet att skapa ett samhälle där människor mår bättre. Där alla har någon att prata med.


Vad är viktigt för dig i det här arbetet?

– Att det ska vara en inkluderade gemenskap, med allt vad det innebär.

– Jag vill också påminna mig själv om ”The ministry of presence”. Det är ett medvetet val av mig att bära min prästkrage här och att inte ha jackan helt stängd, utan låta den synas.

– Dickursby kyrka är belägen på en otrolig plats, och dessutom har vi ett café! På grund av att förutsättningarna är så goda vill jag också påminna mig själv om att kyrkan måste ta sig ut ur kyrkobyggnaden.


Vad innebär det i praktiken?

– En del av mitt arbete hoppas jag att kommer gå ut på att finnas till i omgivningar, till exempel att gå till Dickursby station. Det behöver inte nödvändigtvis leda till att jag hittar människor som vill komma till oss. Det är också värdefullt om jag kan hjälpa människor till en annan gemenskap, om det tjänar dem bättre.



Det här tankesättet verkar väldigt naturligt för dig.

– Ja. Jag har jobbat för sjömanskyrkan, som sjukhuspräst och för kyrkan i utlandet. Jag tror att det är därför jag är grundad i det här.

– Det handlar om människors liv, vad de kämpar med, var de har sin glädje. Det handlar om människor som Gud vill väl, som Gud älskar.



Sirpa Tolppanen:

Gör: Församlingspastor för internationellt arbete i Vanda svenska församling.

Bakgrund: Har jobbat inom sjömanskyrkan, sjukhussjälavården och som präst för finländare i utlandet, senast i Kanada. Uppvuxen och i Esbo och Helsingfors. Nu bosatt i Esbo.

Intressen: All typ av sport, särskilt beach-volley.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: Rebecca Pettersson


BISKOPSMÖTET. Bikt på webben, välsignelse med olja och tydligare förbön vid konfirmation kan det bli i kyrkohandboken. Det föreslås också bli mer formuleringar om barnfostran, livsmognad tillsammans, kropp och sexualitet när man gifter sig. Temana är många i förarbetet till en ny kyrkohandbok för kyrkan. 19.4.2024 kl. 09:34

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43