Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

Därför slutade de här fyra som präster

SOMMARREPRISEN 2024.

I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför.

25.7.2024 kl. 10:00

KP:s Jan-Erik Andelins intervju med fyra präster som bytt yrke blev en av de mest lästa under det gångna året. Du kanske missade den, så här kommer den på nytt som sommarläsning. Artikeln publicerades första gången i april 2024.

– – –

Universitetslärare Maria Buchert vid Helsingfors universitet bad under två veckors tid präster som lagt av i jobbet, eller är i färd med att göra det, berätta varför de slutar.

Hon fick en uppsjö av närmare 160 fritt formulerade svar. Kall som hade kallnat. Lågor som brunnit ner.

Också i Borgå stift byter präster yrke. Kyrkpressen har talat med fyra av dem om vad som hände. Ytterligare några tillfrågade vill inte ta upp tråden igen. Inte på nytt röra vid dåliga relationer på jobbet, svagt ledar­skap, tystnadskultur, egna tillkortakommanden.

Harry blev sjukvårdare

Det är snart tio år sedan Harry Holmberg, 64, i Nykarleby lämnade prästjobbet och gick tillbaka till det han gjorde innan, var sjukskötare i akutvården. I dag är han deltidspensionerad men jobbar vid Malmska sjukhuset i Jakobstad och vid akuten i Vasa.

Forskningen visar att det för många går som för Harry Holmberg: prästarbetet blir för stort och gränslöst. Präster har ingen reglerad arbetstid. Det var han inte van vid och i jobbet i Vasa­ blev han utbränd. Försök att komma igen som präst i Vörå och Oravais slutade på samma sätt. Till sist rådde läkare honom att lämna prästyrket.

– Man hade ju måndag och tisdag lediga. Men hade jag en förrättning på lördag började jag fundera på den redan då. Jag tyckte om att skriva tal och predikningar. Men jag kunde inte släppa det. Jag ville ha det gjort, och det blev för mycket.

"Som präst jobbar man ensam – i vården finns ett team som jobbar tillsammans"

Som ung var det räddningstjänsten som lockade. Harry Holmberg var FBK-junior redan som 15-åring, för att sedan bli brandman och ambulanssjukvårdare på heltid.

Men teologin intresserade och efter omkring tjugo år i yrket började han läsa det på den lokala folkhögskolan och utbilda sig kring kris- och katastrofpsykologi och sorgeprocesser, för att kanske en dag bli sjukhuspräst. Till sist blev han teologie magister vid Åbo Akademi och prästvigd 2010.

Kyrkoherdar och förmän fanns omkring honom i arbetet och gav råd om hur han skulle ta sig an arbetet.

– Men mitt problem är att jag går in 110 procent för det jag gör. Betyget ska vara tio av tio. Om jag håller ett tal på en jordfästning kommer de anhöriga ju att komma ihåg det.

Och som präst jobbar man ensam – medan det i sjukvården finns ett team som jobbar tillsammans, säger han.


Stopp för kreativitet i kyrkan, tyckte Rebecka Stråhlman.

Rebecka blir röstcoach

Vid universitetet delar Maria Buchert in prästsvaren hon fått in i fyra typberättelser:

Pastor A:s pengar och krafter är slut. Prästen B ser att kyrkskutan inte vänder; hen simmar själv i land. Pastor C hör snack bakom ryggen och ser illojalitet på jobbet. Teologen D duckar och tänker att man orkar bäst genom att sänka ribban och acceptera att man inte utvecklas.

Prästen och trebarnsföräldern Rebecka Stråhl­man, 34, i Borgå jobbar sin sista vår för den evangelisk-lutherska kyrkan som sakkunnig vid Kyrkostyrelsen. Sedan ska hon bli före­tagare och coach i röstanvändning och uppträdande, och frilansa själv som musiker och skåde­spelare.

– Prästjobbet kommer jag att sakna, men inte församlingsarbetet. Det är som allt annat i kyrkan. Byråkrati som inte funkar, förändringar som går långsamt, gränser för kreativitet, mer än jag hade trott. Det är så här har vi alltid gjort och formulär som ska följas till punkt och pricka.

Maria Buchert visar också i sin forskning att präster numera oftare blir ifrågasatta i sitt jobb, också av församlingsmedlemmar.

– Mest kritik har jag fått av kyrkvana, aldrig av någon som är ovan i kyrkan, säger Rebecka Stråhlman.

– Jag är en kreativ människa. Ganska ofta brukade jag sjunga någonting mitt i predikan, eller utnyttja hela kyrkorummet. Jag har haft rekvisita med mig, Nalle Puh, en ficklampa för att leta efter saker i kyrkan …

Kritiken kommer ganska rakt, säger hon. Redan nere vid kyrkdörren kan en präst få höra att så kan man inte göra. Improvisera med kyrkohandboken om hur blommor läggs ner vid en jordfästning för att de anhöriga har önskat det, så anmärker en kollega.

– Många såna där små detaljer. Till sist tycker man att – äh! …

Maria Buchert forskade i präster som kroknat.

”Hjärtskärande läsning”

De allt mera polariserade teologiska motsättningarna i kyrkan tar sig också in i församlingen som arbetsgemenskap, säger Maria Buchert.

Med forskarkolleger har hon sett att 40 procent av dem som slutar antingen har haft problem med sin arbetsmängd, dålig stämning på arbetsplatsen eller svagt ledarskap.

– Vi säger till våra teologistuderande att kall och övertygelse är så stora frågor att folk i historien har bränts på bål för dem. Och ur det kan det gro att man blir helt hopplös som förman och kollega, hur bra utbildning man än har fått.

Hon har läst i sina svar hur man till och med med en biskop och kyrkoherdar i rummet har kunnat fara ut mot varandra och säga att en kollega ”förintar kyrkan” – utan att någon ingriper.

– Då borde man säga att så här talar vi inte till varandra, säger Maria Buchert.

Hon är också själv präst och för henne har en del av svaren varit hjärtskärande att läsa.

– Att se hur mycket de här prästerna har gett av sig själva för arbetet. Och så kommer någon och säger att du inte lämpar dig för prästens uppdrag. Att kollektivet klär av en allt man har tyckt var viktigt.

Konservativ i kyrkan – började censurera sig själv.

Janne blev psykoterapeut

– Jag är konservativ, förklarar Janne Hänninen, 53. Till sist upplevde jag att jag inte blev hörd i jobbet, eller att jag kring vissa ämnen behövde utöva självcensur för att inte bli missuppfattad eller feltolkad.

Efter 14 år som präst slutade han i fjol sitt församlingsjobb i Vasa. I dag jobbar han som FPA-listad psykoterapeut och företagare och som samarbetande partner i ett terapiföretag.

Han gick tillbaka till sina nät, som det heter, i det här fallet till elnäten han jobbade med innan som elektriker. Som motvikt till terapeutjobbet monterar han ibland specialelektronik som underleverantör för ett annat företag.

Som präst samarbetade Janne Hänninen med kvinnor som präster, men de allt vanligare vigslarna av samkönade par kämpade han med.

– Nu behöver jag inte fundera på om jag ska viga eller inte viga, säger han.

"Jag önskade att Gud skulle vara mera i centrum och att man skulle utmana folk att läsa Bibeln."

Janne Hänninen blev också med åren obekvämare med att man i församlingen hade så olika mening om vilka vägar man skulle gå.

– Jag önskade att Gud skulle vara mera i centrum och att man skulle utmana folk att läsa Bibeln för att fördjupa sig andligen. Det har visat sig i undersökningar att bibelläsning påverkar också det psykiska välmåendet. Om man läser Bibeln minst tre gånger i veckan avtar psykiska sjukdomar för att man börjar se annorlunda på sig själv, säger han.

I yrkeskarriären hade han också med sitt särintresse för själavård velat blir sjukhuspräst, men hade samtidigt som plan B att lämna prästjobbet och bli psykoterapeut.

Med andra som också tycker att folkkyrkan är för vag och liberal har han numera engagerat sig i frikyrkliga Missionskyrkan i Sundom. Han predikar där ibland.

Prästen som hittade ramar för sin tidsanvändning – i skolan

Claus blev religionslärare

Claus Ståhlberg, 34, hade ursprungligen tänkt bli lärare efter sin tid inom legendariska Naturvetarklubben vid Borgå gymnasium.

Han var intresserad av biologi, historia, social- och kulturantropologi och världsreligioner, men kom alltid tillbaka till Bibeln och Jesus. Så studerade han teologi och blev till sist prästvigd 2018.

I Borgå fick han namn om sig att vara en både flitig och trevlig präst som önskades till förrättningarna. Men också han hade som ung präst svårt med prästrollen. Han tänjde med tiderna för alla människor han skulle möta, ofta kvällstid.

– Någon hade fått sitt efterlängtade barn som skulle döpas eller hade sin stora vigsel; någons mamma hade gått bort. Och då ville jag ju vara så tillmötesgående som möjligt, bemöta dem på ett kristet sätt, säger Claus Ståhlberg.

Men dagarna i kalendern blev splittrade med dödtid som han inte visste hur han skulle använda bäst. Inför kompisarna var han nästan alltid upptagen lördagar och åtminstone förmiddagarna på söndag.

"Men jag fortsätter vara präst och hoppar in och hjälper när det behövs."

I Storängens skola i Esbo är allting mera bundet till arbetsplatsen och när arbetsdagen är slut går man hem.

Från jobbet i församlingen i Borgå har Claus Ståhlberg ändå goda minnen. Om söndagarna ser han från sin tvåa i Helsingfors ibland den streamade mässan från Borgå domkyrka med alla gamla jobbkompisar.

Till sommaren blir det dags att besluta om han ska återvända.

– Men det känns som att jag inte är helt färdig med skolan än. Men jag lämnar inte kyrkan, och jag fortsätter vara präst. Jag hoppar in och hjälper när det behövs, oavsett hur det blir.

– – –

Claus Ståhlberg sade senare under våren upp sig från sin prästtjänst i Borgå domkyrkoförsamling.

DÄRFÖR SLUTAR PRÄSTER

Dåligt ledarskap (58%) är vanligaste delorsak till att präster slutar

Prästernas arbetstid (54%) och andra utmaningar kring yrke-privatliv

Vill lära sig mera (47%) och få bättre nätverk

Kyrkan är för konservativ 35 %

Kyrkan är för liberal 9 %

Egen troskris 8 %

Svaren är i urval av redaktionen.
Källa: Tervo-Niemelä, Salminen, Palmi: Opinnoista pappisuralle (2024)

Text: Jan-Erik Andelin


Mest läst

    biskopsval. Biskopsvalet närmar sig och i samband med senaste veckas valpanel i Nykarleby tog vi tempen på kandidaterna. Tolv frågor av varierande karaktär fick kandidaterna och max fem minuter hade de tid på sig att leverera svar på samtliga frågor. 20.2.2019 kl. 17:33

    biskopsvalet 2019. Biskopskandidaterna fick svara på frågor om väckelserörelserna när de möttes för den sista utfrågningen i Nykarleby på lördagen. Alla var överens om att väckelserörelserna behövs i kyrkan. 18.2.2019 kl. 16:45

    skidolycka. Väståbolands svenska församling sörjer den femtonåriga pojken som förolyckades i en skidolycka under församlingens skriftskolläger i Himos i Jämsä på lördagen. 18.2.2019 kl. 15:48

    skidolycka. Krishjälp och samling för den som behöver samtala. 17.2.2019 kl. 14:16

    nytt från domkapitlet. Två präster klara för ny post och en ledig kyrkoherdestol i Sibbo, i senaste nytt från domkapitlet. 8.2.2019 kl. 15:34

    demens. För fyra år sedan förändrades Gita och Leif Lindgrens liv när Gita fick diagnosen pannlobsdemens. 8.2.2019 kl. 13:12

    Rannsakan. Får jag göra goda saker för att själv må bättre? Och hur mycket goda handlingar måste jag utföra? Kan jag sitta på min kammare och vara god? – Godhet är en horisont vi styr mot enligt bästa förmåga, säger Hilkka Olkinuora. 7.2.2019 kl. 10:06

    Kristinestad. Biskop Björn Vikström har gett kaplanen Markus Engström i Kristinestad en varning för det språkbruk som han använt i en insändare i tidningen Syd-Österbotten. 4.2.2019 kl. 14:18

    människohandel. Ett offer är inte nödvändigtvis inlåst, utan låset utgörs av psykologisk makt. 14.11.2017 kl. 00:00

    Asyl. Itohan Okundaye är ett människohandelsoffer med en son född i Finland. Efter ytterligare ett avslag från Migri kan de hämtas när som helst av polisen. 1.2.2019 kl. 18:21

    biskopsvalet 2019. En biskop mitt i hjorden, en kyrka som bär mening, att börja med bön, att gå tillsammans. De är fyra kandidater med fyra livsberättelser och fyra perspektiv på vad det innebär att vara biskop. 30.1.2019 kl. 11:00

    agricola församling. På söndag firas Svenskfinlands nyaste församling. Skönt att äntligen komma igång och roligt med fler kollegor, tycker medarbetarna i Agricola svenska. Utmaningar finns också, i ekonomin och de större geografiska avstånden. 29.1.2019 kl. 09:05

    ungdomens kyrkodagar. Hållbar konsumtion, ensamhet och psykisk ohälsa, sexuella trakasserier och vem som ska jobba i kyrkan i framtiden – Ungdomens kyrkodagar vidrör många brännande teman. 25.1.2019 kl. 19:34

    Kristinestad. Församlingsrådet uppmanar kyrkoherde Daniel Norrback att lägga av med debatter i sociala medier. – Min uppfattning är att kyrkoherden inte tog uppmaningen till sig, säger församlingsrådets viceordförande Anders Österback. 24.1.2019 kl. 12:54

    profilen. Sex år lyckades hemstaden Nykarleby hålla i Christina Harald innan hennes längtan bort blev alltför stark igen. Nu har hon åkt till Bangladesh för biståndsarbete. 24.1.2019 kl. 09:53

    UNDERSTÖD. Kyrkostyrelsens plenum har beviljat församlingarna understöd för sammanlagt 7,38 miljoner euro ur den statliga finansieringen för skötseln av församlingarnas kulturarv. 25.4.2023 kl. 11:01

    FÖRLÅTELSE. Vad händer när någon behandlar dig fel? Du känner dig arg, sårad, ledsen och övergiven. Du vill ha rättvisa, och du vill att någon betalar. Men om rättvisan inte kommer – vad gör du då? Du förlåter. Sjuttio gånger sju gånger gör du det – och då sjunker inte bara ditt blodtryck utan du bygger också din karaktär. 20.4.2023 kl. 10:18

    Personligt. Staffan ”pastorn” Björklund, stuvare och skogshuggare, har aldrig brytt sig om människors titlar. – Jag brukar alltid säga att alla som kliver över tröskeln till Herrens hus är likvärdiga. 20.4.2023 kl. 18:00

    TRANSKÖNADE. Som studerande klädde sig Tanja von Knorring första gången som kvinna 1984. I slutna sällskap och på klubbar i den tidens Helsingfors var hon kvinna om natten – och man och chef vid Luftfartsverket om dagen. Nu som 60-plus är hon kvinna helt och hållet. Bönen och tron har stött henne på vägen dit. 19.4.2023 kl. 21:41

    TJÄNSTER. Daniel Björk är enda sökande till kyrkoherdetjänsten i Pedersöre när ansökningstiden gick ut i dag. Kyrkoherdetjänsten i Solf har sökts av Camilla Svevar och Johan Kanckos. 19.4.2023 kl. 12:08

    Mest läst