I Åbo är det smällkallt. Fanny Willman kom tidigt på morgonen med Stockholmsfärjan.
– Jag är bara här över dagen: jag och min sambo ska hämta mina föräldrars hund, en chokladbrun labrador, och ta hand om henne en tid i Stockholm, säger hon.
Här i Åbo har de flesta finlandssvenska teologer fått sin utbildning, men Fanny Willman studerade i Uppsala och Stockholm.
Det var ingen självklarhet att hon skulle bli teolog – fast hennes mamma, en syster och två svågrar är teologer. Juridiken lockade mer – efter studentexamen i Vasa började hon studera i Oslo.
– Alla som går på universitet i Norge och Danmark börjar med filosofi under första terminen. Vi började med de gamla grekerna. Vi studerade vetenskapsteoretiska grunder: Vad är det om man påstår att någonting är rätt, bra eller gott?
Hon kände att något perspektiv fattades i juridiken.
– Och där väcktes tanken att börja studera teologi. Kristendomen har präglat väldigt mycket av min familj, mina sociala sammanhang, och ja, hela Österbotten egentligen. Jag kände att det är frågor som jag vill kunna hantera. Om jag kom från en familj där många exempelvis hade läst kulturantropologi hade det kanske blivit det ämnet istället. I slutändan är jag tacksam att jag valde att bli teolog, det finns inga frågor som det ämnet inte rymmer.
I slutändan är jag tacksam att jag valde att bli teolog, det finns inga frågor som det ämnet inte rymmer.
Ung, ivrig debattör
När hon bara var sexton år ”planterade” hennes mamma Ann–Mari Audas-Willman en idé.
– Mamma lämnade en tidning uppslagen på köksbordet och jag såg en annons.
Vasabladet efterlyste unga skribenter till en serie som hette ”Ung torsdag”.
Fanny blev uttagen.
– I den åldern hade jag mycket åsikter. Jag tyckte om att debattera. På den tiden var det mycket sociala medier som lärde mig om feminism, mänskliga rättigheter och perspektiv på rättvisa.
Fanny Willman har studerat teologi i Uppsala och Stockholm. Nu bor hon i Stockholm. Foto: Christa Mickelsson
Snart fick hon sommarjobb på Vasabladet. Resten är historia, som man brukar säga.
År 2022 grundade Svenska kyrkan en skribentskola för unga blivande opinionsbildare.
– Jag gick Svenska kyrkans skribentskola under ett år. Det var egentligen nuvarande biskop ärkebiskop Martin Modéus som kom på hela grejen. Han ville att utbildningen skulle ordnas i kyrkans regi som ett demokratiskt ansvar: Hur kan kyrkan ta ansvar för det offentliga samtalet och försöka göra det bättre?
Utbildningen arrangerades av Linköpings stift i samarbete med Svenska kyrkans nationella nivå. Ledare för utbildningen är Patrik Hagman, Fanny Willmans syster Emma Audas man.
– På kursen pratade vi mycket om vad det är att vara en god människa och tron på att det går att bygga ett gott samhälle. Det är ju väldigt kristna frågor, oavsett om man skriver om explicit kristna teman eller inte.
Vad betydde mest för dig under kursen?
– Att träffa andra unga som vågar tro på att det går att göra skillnad. I Martin Lönnebos och Tomas Sjödins brevbok Väder, vind & livets allvar skriver Lönnebo i början av ett brev ungefär så här: ”Ta livet på allvar, men inte dig själv.” Jag tänker på citatet när jag tänker tillbaka på kursen. Vi fick se att det går att skapa ett gott samhälle – samtidigt fanns det ingen prestige alls.
Vi fick se att det går att skapa ett gott samhälle – samtidigt fanns det ingen prestige alls.
Vill du bo i Malmö i sommar och skriva ledare?
Efter att Fanny hade gått kursen fick hon möjlighet att skriva några ledare i Kyrkans Tidning.
Efter en tid fick hon ögonen på en annons: ”Vill du bo i Malmö i sommar och skriva ledare?” Det var Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad som letade efter skribenter.
– Jag trodde aldrig att jag skulle få sommarjobbet. Det är ett ganska märkligt jobb att vara ledarskribent. Det finns ju inga egentliga behörighetskrav.
– Men jag fick jobbet och vikarierade på tidningen hela hösten.
För henne är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter.
– Kanske för att jag har lite svårt att skildra någonting utan att värdera eller ta ställning – även om alla journalistiska texter handlar om att lyfta upp någonting litet för att illustrera någonting stort.
Hon blir ledarskribent och debattredaktör för Kyrkans Tidning i februari. Kyrkans Tidning är en redaktionellt fristående tidning med Svenska kyrkan och kyrkliga frågor som största bevakningsområden.
Hon knackade på
Fanny Willman tar ett stort steg när hon, om några veckor, utnämns till ledarskribent och debattredaktör för Kyrkans Tidning.
Jonas Eek, som har varit Kyrkans Tidnings opinionschef, blev domprost i Stockholm i fjol.
– I och med att han slutade knackade jag på och hörde mig för. Tidningen visste då inte riktigt hur de skulle göra med hans tjänst. Sedan blev det så att jag fortsatte skriva ledare i tidningen som frilansskribent och så småningom blev det aktuellt att tillsätta en tjänst.
Hur känns det?
– Det känns jätteroligt! Jag är glad över att bli läst och förstådd från olika håll. Och min strävan när jag skriver ledare i ett kyrkligt sammanhang är att överbrygga åsiktslägren, utan att för den sakens skull låta bli att ta ställning. Sedan är det en viktig uppgift att försöka nå ut utanför kyrkans värld. Det finns tillfällen när ett kristet eller kyrkligt perspektiv är relevant för andra debattörer och beslutsfattare att förhålla sig till.
Sedan är det en viktig uppgift att försöka nå ut utanför kyrkans värld. Det finns tillfällen när ett kristet eller kyrkligt perspektiv är relevant för andra debattörer och beslutsfattare att förhålla sig till.
Kan du beskriva din gudsrelation?
– Jag tror på Gud. För mig är det väldigt viktigt att gå i gudstjänsten. Jag tror att världen skulle vara en bättre plats om alla gick i gudstjänsten. För mig är det en fysisk upplevelse, att känna att jag kan gå med lättare steg från nattvarden. Att känna sig grundad i ett kristet sammanhang är någonting som jag inte vill leva utan.
– Min tro har förändrats mycket i och med att jag blivit vuxen och blev medlem i Svenska kyrkan. När jag växte upp kändes det som kristendomen handlade så mycket om att det fanns en kontrast mellan Gud och oss som är kristna och världen utanför. Nu är det snarare så att när jag går i kyrkan och bekänner min tro tillsammans med andra får jag en helt ny blick på världen – jag känner mig mer som en del av världen.
Blicken på världen går igen när hon skriver en opinionstext.
– Det handlar inte bara om att skriva om frågor som berör tro, eller hur kyrkan ska organiseras. Det handlar också om att ta med sig den blick man får av att tro på Gud och försöka se på den yttre världen med den blicken.
– Det handlar inte bara om att skriva om frågor som berör tro, eller hur kyrkan ska organiseras. Det handlar också om att ta med sig den blick man får av att tro på Gud och försöka se på den yttre världen med den blicken, säger Fanny Willman.
Vad tycker du om fenomenet att det har blivit en mikrotrend att tro på Gud i Sveriges kulturkretsar?
– Kulturkretsarna är en trendig subkultur. Det är en väldigt liten, liten klick som tar mycket utrymme i spalterna. Jag tror att det ännu är väldigt många arbetsplatser där det är obekvämt att säga att man är kristen. Men den kristna trenden i kulturkretsar gör nog att fler som har nära till kulturen, eller har en konstnärlig ådra, blir mer benägna att knyta an till kyrkans språk.
– Samtidigt som det är en liten klick som kanske uttalar sig i de här frågorna kan det ju ändå spela en stor roll för människor i stort. En folkkär skådespelare berättade nyligen i en stor morgontidning att han har en varm kristen tro på ett sätt som kändes väldigt uppriktigt. Det hade antagligen inte hänt för tio år sedan – det känns som om pendeln slår tillbaka.
Fanny Willman
– Född i Pedersöre, uppvuxen i Nykarleby och Vasa.
– Har studerat teologi i Uppsala och Stockholm, bor i Stockholm.
– Familj: sambo (gifter sig i augusti), föräldrar och fem halvsystrar.
– Är 25 år.
– Huvudämne i teologin: Etik, systematisk teologi och religionsfilosofi.
– Blir ledarskribent och debattredaktör för Kyrkans Tidning i februari. (Kyrkans Tidning är en redaktionellt fristående tidning med Svenska kyrkan och kyrkliga frågor som största bevakningsområden.)
– Hemlig talang: Kan sjunga strupsång.
– Fritidssysselsättning: Körsång, dans och landsvägscykling.
– Den största läsupplevelsen förra året: Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård.
